Pressmeddelande

Tusen trådar av kärlek

Föräldraskap är världens största utmaning. Faktum är att när det gäller föräldraskap finns det lika många uppfattningar om detta ämne som det finns föräldrar, men det finns få som gör anspråk på att ha alla svar. Jag hör förvisso inte till dem.

Jag tycker att det finns fler framstående unga män och kvinnor ibland oss just nu än någon gång tidigare i mitt liv. Detta förutsätter att de flesta av dessa ädla ungdomar har kommit från goda hem och har hängivna, kärleksfulla föräldrar. Ändå anser de mest samvetsgranna föräldrar att de har gjort vissa misstag. När jag en gång gjorde en tanklös handling, minns jag hur min mor utropade: ”Vad gjorde jag för fel?”

Herren har befallt: ”Uppfostra edra barn i ljus och sanning.”1 För mig finns det ingen viktigare uppgift för människan. Att vara far eller mor är inte enbart en stor utmaning utan också en gudomlig kallelse. Det är ett arbete som fordrar helgelse. President David O McKay (1873–1970) sade att föräldraskapet är ”det största förtroende som någonsin getts till människor”.2

En stor utmaning
Få utmaningar är större än att vara en god förälder, men samtidigt är det inte mycket som kan erbjuda större möjligheter till lycka. Säkerligen kan inget viktigare arbete utföras i denna värld än att hjälpa våra barn att bli gudfruktiga, lyckliga, ärliga och produktiva. Föräldrar kan inte finna större glädje än när barnen hedrar dem och deras undervisning. Det är föräldraskapets härlighet. Johannes vittnade: ”Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.”3

Att undervisa, uppfostra och utbilda barn kräver enligt min åsikt mer intelligens, intuitiv förståelse, ödmjukhet, styrka, visdom, andlighet, uthållighet och hårt arbete än någon annan uppgift vi kan få i livet. Detta gäller i synnerhet när den moraliska grunden för heder och anständighet uppluckras omkring oss. För att vi ska få ett framgångsrikt hem måste värderingar förmedlas, och det måste finnas regler, normer och bestämdhet. I många samhällen får föräldrarna föga stöd för sin undervisning och sitt uppehållande av moraliska värderingar. Ett antal kulturer håller på att göra sig av med nästan alla värderingar, och många
ungdomar i dessa samhällen håller på att bli moraliska cyniker.

Det bästa vi kan göra
När hela samhällen förfaller och mister sin moraliska identitet och så många hem splittras, är det bästa vi kan göra att lägga större vikt vid undervisningen av den kommande generationen – våra barn. För att kunna göra detta måste vi först och främst stödja barnens viktigaste lärare. Dessa är främst föräldrarna och andra släktingar. Den bästa omgivningen bör vara hemmet. På något sätt måste vi anstränga oss än mer att stärka våra hem, så att de blir helgedomar till skydd mot den osunda, genomträngande moraliska rötan omkring oss. Harmoni, glädje, frid och kärlek i hemmet kan bidra till att ge barnen den inre styrka som krävs för att klara av livets svårigheter. Barbara Bush, hustru till USA:s före detta president George Bush, sade en gång följande till avgångsklasserna vid Wellesley College: ”Vilken tidsålder vi än lever i, hurdana tiderna än är, är det en sak som aldrig förändras: Fäder och mödrar, om ni har barn, måste dessa komma först. Ni måste läsa för era barn och krama era barn och älska era barn. Er framgång som familj, vår framgång som samhälle, är inte beroende av vad som sker i Vita huset, utan vad som sker inom ert hems väggar.”4

Av en god far och mor krävs det att han eller hon skjuter upp många av sina egna behov och önskemål till förmån för sina barns behov. Till följd av detta offer utvecklar goda föräldrar en ädel karaktär och lär sig att tillämpa de osjälviska sanningar som Frälsaren själv förkunnade. Jag har den största respekt för ensamstående föräldrar som kämpar och uppoffrar sig och som försöker hålla samman familjen mot nästan övermänskliga odds. De bör äras och hjälpas i sina hjältemodiga ansträngningar. Men moderns eller faderns uppgift är mycket lättare när det finns två fungerande föräldrar i hemmet. Barn sätter ofta båda föräldrarnas styrka och visdom på prov. För ett antal år sedan intervjuades biskop Stanley Smoot av president Spencer W Kimball (1895–1985). President Kimball frågade: ”Hur ofta har ni familjebön?” Biskop Smoot svarade: ”Vi försöker ha familjebön två gånger om dagen, men i genomsnitt blir det en gång om
dagen.”

President Kimball svarade: ”Tidigare kanske det räckte med familjebön en gång om dagen. Men i framtiden räcker det inte om vi ska kunna rädda våra familjer.” Jag undrar om sporadiska hemaftnar kommer att förslå i framtiden. Kommer de att kunna ge våra barn tillräcklig moralisk styrka? I framtiden kanske familjens tillfälliga studier i skrifterna inte räcker för att beväpna våra barn med den dygd som behövs för att stå emot det moraliska förfall som råder i deras omgivning. Var i hela världen ska barnen lära sig kyskhet, redbarhet, ärlighet och mänsklig anständighet, om inte i hemmet? Dessa värderingar förstärks naturligtvis i kyrkan, men föräldrarnas undervisning är mer beständig.

När föräldrar försöker lära sina barn att undvika fara, duger det inte att de säger till barnen: ”Vi är erfarna och kloka och förstår oss bättre på världen. Därför kan vi gå närmare klippkanten än ni.” Hyckleri från föräldrarnas sida kan göra barnen cyniska och skeptiska till undervisningen i hemmet. När föräldrarna till exempel ser filmer som de förbjuder sina barn att se, minskar föräldrarnas trovärdighet. Om barnen förväntas vara ärliga, måste föräldrarna vara ärliga. Om barnen förväntas vara dygdiga, måste föräldrarna vara det. Om ni väntar er att era barn ska leva hedervärt, måste ni själva leva på samma sätt.

Övriga värderingar som barnen bör få lära sig är bland annat respekt för andra, först och främst barnets egna föräldrar och släktingar; respekt för andra människors trossymboler och patriotism; respekt för lag och ordning; respekt för andra människors egendom; respekt för auktoritet. Paulus påminner oss om att barnen ”först och främst (bör) lära sig att visa vördnad för sin egen familj”.5

Lämplig disciplin
En av de svåraste utmaningarna för föräldrar är att fostra barnen på rätt sätt. Barnuppfostran är något så individuellt. Varje barn är annorlunda och unikt. Det som fungerar med det ena barnet kanske inte fungerar med det andra. Jag vet inte vem som är klok nog att avgöra vilken fostran som är för sträng eller för eftergiven utom barnens egna föräldrar, som älskar dem allra mest. Det är en fråga om bön och urskillning för föräldrarna. Den övergripande och underliggande principen måste helt visst vara att barnens fostran mer ska motiveras av kärlek än av bestraffning.

Brigham Young (1801–1877) gav oss rådet: ”Om ni måste tillrättavisa en person, gör det aldrig utan att kunna ge motsvarande tröst och lindring.”6 Vägledning och fostran är emellertid något oundgängligt för uppväxande barn. Om föräldrarna inte fostrar sina barn, kommer andra människor sedan att fostra dem på ett sätt som föräldrarna inte tycker om. Utan fostran kommer barnen inte att respektera hemmets regler, och inte heller samhällets.

En huvudorsak till fostran är att undervisa om lydnad. President David O McKay sade: ”I de fall föräldrarna inte lyckas lära barnen lydnad i hemmet, kommer samhället att kräva och att få detta. Därför är det bättre att hemmet med dess välvilja, medkänsla och förståelse lär barnet lydnad istället för att hjärtlöst överlämna honom åt den brutala, känslolösa fostran som samhället ger om hemmet inte redan uppfyllt sina skyldigheter.”7

Lär barnen att ta ansvar
När vi lär barnen självdisciplin och ansvarskänsla är det viktigt att vi lär dem arbeta. Under vår uppväxt liknar många av oss mannen som sade: ”Jag tycker om arbete; det fascinerar mig. Jag kan sitta och titta på det i timmar.”8 De som bäst kan lära ut arbetets princip är än en gång föräldrarna själva. För mig blev arbetet en glädje när jag från början arbetade tillsammans med min far, farfar, mina farbröder och mina bröder. Jag var säkert ofta till större besvär än till hjälp, men minnena är fina och de läxor jag lärde mig är värdefulla. Barn behöver lära sig ansvarskänsla och självständighet. Tar sig föräldrarna personligen tid med att visa och förklara, så att barnen enligt Lehis ord kan ”handla av sig själva, utan att låta sig påverkas”?9

Luther Burbank, en av världens främsta trädgårdsexperter, har sagt: ”Om vi inte hade ägnat våra växter större uppmärksamhet än våra barn, skulle vi nu leva i en djungel av ogräs.”10

Barnen har också förmånen att ha moralisk handlingsfrihet, genom vilken vi alla får möjlighet att framåtskrida, växa och utvecklas. Samma handlingsfrihet tillåter också att barnen ibland väljer själviskhet, slöseri, njutningslystnad och självförstörelse. Barn väljer ofta denna handlingsväg som mycket små.

Låt de föräldrar som varit samvetsgranna, kärleksfulla och angelägna och som har levt enligt rättfärdighetens principer så gott de kunnat, finna tröst i vetskapen om att de är goda föräldrar, trots det som några av deras barn har gjort. Barnen själva har ansvar att lyssna, lyda och lära av undervisningen.
Föräldrarna kan inte alltid svara för alla sina barns felaktiga handlingar, för de kan inte garantera barnens goda uppförande. Enstaka barn skulle till och med sätta Salomos visdom och Jobs tålamod på prov.

De föräldrar som är förmögna eller alltför släpphänta har ofta särskilda svårigheter. På sätt och vis håller somliga barn i dessa omständigheter sina föräldrar som gisslan genom att låta bli att stödja föräldrarnas regler, tills föräldrarna ger efter för barnens krav. Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”De som gör alltför mycket för sina barn upptäcker snart att de inte kan göra någonting med sina barn. Väldigt många barn får så mycket gjort för sig, att de nästan knäcks.”11 Det tycks ligga i människans natur att inte till fullo uppskatta materiella saker som vi inte själva har förtjänat.

Det ligger en viss ironi i att somliga föräldrar är så angelägna om att deras barn ska accepteras av och vara populära bland kamraterna trots att de är rädda för att deras barn ska göra samma sak som kamraterna gör.

I allmänhet är det de barn som fattar beslutet att avstå från narkotika, alkohol och sex utom äktenskapet, som har tagit till sig de starka värderingar från hemmet som föräldrarna efterlevt. När de ställs inför svåra beslut, följer de troligen föräldrarnas undervisning istället för kamraternas exempel eller medias spetsfundigheter när de glamoriserar alkohol, sex utom äktenskapet, otrohet, oärlighet och andra laster. De är som Helamans två tusen unga söner, som ”av sina mödrar [hade] lärt, att om de icke tvivlade, skulle Gud frälsa dem” från döden.12 ”Och de upprepade sina mödrars ord ... och sade: Vi tvivla ej på att våra mödrar visste det.”13

En fast tro på gudomen
Vad som tycks bidra till att befästa föräldrarnas undervisning och värderingar i barnens liv är en fast tro på gudomen. När denna tro blir en del av deras själ, får de inre styrka. Av allt som är viktigt att lära barnen, vad bör föräldrarna då välja? Skrifterna säger oss att föräldrarna ska lära sina barn ”tro på Kristus, den levande Gudens Son, dopet och den Helige Andens gåva” samt ”läran om omvändelse”.14

Dessa sanningar måste läras ut i hemmet. Skolorna kan inte undervisa om dem och inte heller får de något stöd från regeringen eller samhället. Naturligtvis kan kyrkans program vara till hjälp, men den effektivaste undervisningen sker i hemmet.

Föräldrarnas undervisningsstunder behöver inte vara stora eller dramatiska eller kraftfulla. Vi lär oss detta av läromästaren. En författare sade följande om Frälsaren:
”Hela skönheten i Kristi liv är bara den samlade skönheten hos små obemärkta vackra handlingar, som när han talade med kvinnan vid brunnen; när han visade den rike unge mannen på den äregirighet som smugit sig in i hans hjärta och utestängde honom från himmelriket; när han lärde en liten skara efterföljare att be; när han gjorde upp eld och stekte fisk, så att hans lärjungar kunde få frukost då de kom i land efter att ha fiskat hela natten – frusna, trötta och missmodiga. Allt detta, förstår ni, belyser verkligen [Kristi] engagemang så konkret, så fokuserat, så angeläget om det lilla.”15

Och så är det att vara förälder. Småsakerna är allt det stora som vävs in i familjeväven med tusen trådar av kärlek, tro, självdisciplin, uppoffring, tålamod och arbete.

Det finns några stora andliga löften som föräldrar kan få. Det är samma gudomliga löften som gavs till deras ståndaktiga förfäder som ädelt höll sina förbund. Förbund som ihågkommits av föräldrar kommer att ihågkommas av Gud. Barnen kan således bli förmånstagare och arvtagare till dessa stora förbund och löften. Detta sker därför att de är förbundets barn.16

Gud välsigne de kämpande, uppoffrande, hedervärda föräldrarna i denna värld. Må han i synnerhet hedra de förbund som hålls av trofasta föräldrar bland vårt folk och vaka över dessa förbundsbarn.

SLUTNOTER

  1. L&F 93:40.
  2. yrkans presidenters lärdomar: David O McKay, s 157.
  3. 3 Joh 1:4.
  4. Text of Mrs. Bush’s Speech”, Washington Post, 2 jun 1990, del C, s 4.
  5. 1 Tim 5:4.
  6. Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s 219.
  7. The Responsibility of Parents to Their Children (broschyr, inget datum), s 3.
  8. Jerome Klapka Jerome, The International Dictionary of Thoughts (1969), s 782.
  9. 2 Nephi 2:26.
  10. Elbert Hubbard’s Scrap Book (1923), s 227.
  11. ”The Man of Christ”, Ensign, maj 1975, s 101.
  12. Alma 56:47.
  13. Alma 56:48.
  14. L&F 68:25.
  15. Charles Henry Parkhurst, Leaves of Gold (1938), s 177.
  16. Se 3 Nephi 20:25–26; Orson F Whitney, Conference Report, apr 1929, s 110–111.

FÖRSLAG TILL HEMLÄRARE
Efter att ha studerat budskapet under bön kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel:

  1. Säg till familjen att en fristad är en plats där man är skyddad från fara eller oroligheter. Be alla rita en bild av hur de tror att en fristad ser ut. Fråga dem vad de ritade och varför det är en fristad. Läs högt första stycket under rubriken ”Det bästa vi kan göra”. Hur kan vårt hem vara en fristad?
  2. Läs högt första meningen i det här budskapet. Återge sedan vad president Faust sade är några av föräldraskapets utmaningar. Be familjemedlemmarna ge förslag på hur föräldrarna kan möta dessa utmaningar. Vilka råd från president Faust kan familjen tillämpa under de kommande månaderna?
  3. Läs tillsammans avsnitten ”Lär barnen att ta ansvar” och ”En fast tro på gudomen” och gör en lista på vad president Faust sade att barn behöver lära sig. Välj ett eller två av dessa ämnen som ni kan diskutera. Du kan ta med några skriftställen i diskussionen. Bär vittnesbörd om välsignelserna av att undervisa och få lära sig om evangeliet i hemmet.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.