Temple Square is always beautiful in the springtime. Gardeners work to prepare the ground for General Conference. © 2012 Intellectual Reserve, Inc. All rights reserved. | 1 / 2 |
Vid Generalkonferensen i början av oktober i år talade kyrkans profet Russell M. Nelson, liksom flera av generalauktoriteterna, om vikten av att utveckla vår personliga tro och vara andligt oberoende. Alla talen var andligt uppbyggande. Teman som personlig moral, daglig omvändelse, hur kan vi finna personlig varaktig lycka och uppnå större helighet, Kristi rena kärlek, missionsarbete, tjänande etc. genomstrålade många av talen.
Konferensens innersta budskap var att Frälsaren skall vara centralgestalten i våra liv.
Talen påverkade mig personligen på ett mycket positivt sätt, bl a att våra hem skall vara en plats där det finns ömsesidig kärlek, omtanke och respekt, en plats där andra kan få ta del av evangeliet. En av kyrkans profeter sade en gång: ”Det är möjligt att göra hemmet till en del av himmelriket.” En tanke jag fick när jag lyssnade på talarna var: Vad skulle jag behöva göra om Frälsaren kom på besök till mitt hem, för en dag eller två? Skulle jag tala om för honom vad lycklig jag är att ha honom som gäst i mitt hem? När jag ser honom komma skulle jag möta honom vid dörren med utsträckta armar? Jag hoppas att jag verkligen skulle göra allt för att betjäna honom. En fråga vi alla kan tänka på är: Skulle vi idag vara förberedda att möta Kristus?
Utan tro på Gud är vi ingenting, med Gud kan vi bli allting. En kyrkans ledare sade en gång; ”Vi kan bara själva besluta vad vi skall göra med tiden som vi fått.” Principen fri vilja är den princip som kan ge oss upphöjelse. Tänk på orden. ”Inte visste jag att de dagar som rinner förbi, är livet?”
Vi är alla födda med privilegier. Därför har vi också många förpliktelser.
En av meningarna med vårt liv på jorden är att lära oss hur vi kan återvända till vårt himmelska hem. Vi tillhör Herrens förbundsfolk. Därför är det viktigt att vi varje dag går längs förbundets väg. Vi vet vår destination och genom detta vet vi vilken riktning vi skall färdas. Att färdas på förbundets väg är inte alltid lätt. Under vår vandring på vägen möter vi ibland på hinder som motgångar och prövningar. Många gånger känner vi oss missmodiga, men tänk på att Frälsaren finns bredvid oss i livets alla olika skeden.
I ett av talen nämndes att det finns många störningsmoment i världen idag som försöker föra oss bort från förbundets väg. Löftet vi har i Filipperbrevet 4:13,
”Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft”,
hjälper oss att klara av dessa hinder på vår väg tillbaka till vårt himmelska hem. Vi stärker våra vittnesbörd men också vår personliga karaktär som är det vi tar med oss den dag vi passerar genom slöjan och tar stegen in i andevärlden.
Vi behöver förstå och inse vilka unika möjligheter vi har i våra liv. Många säger: Jag klarar inte av det! Tänk i stället: Se en möjlighet i varje svårighet i stället för en svårighet i varje möjlighet!
Det är viktigt att vi varje dag stannar upp och reflekterar över vart vi är på väg. På kvällen en stunds eftertanke, att starta dagen med skriftstudier och bön är hjälpmedel på vår vandring, förbereder oss för nya erfarenheter. Så fortsätter vår vandring, dag för dag. Under vår vandring är det viktigt att vi låter vårt ljus lysa för andra människor. Vi måste också lära oss att inte tröttas utan vi måste kämpa trons goda kamp och hålla ut intill den dag vi når fram till vårt slutmål. I våra hjärtan bär vi med oss både andliga och timliga erfarenheter. Det är dessa erfarenheter som utvecklar, förfinar och färgar vår personliga karaktär.
Tro, hopp och kärlek nämndes också i ett av talen, något som vi behöver sträva efter att utveckla under vårt liv. Tänk på att mister du pengar, mister du inget, mister du vänner, mister du något, mister du kärlek, mister du mycket, mister du hoppet, mister du allt.
Han som är, som det står i sångtexten i Händels oratorium Messias, ”världars kung och kungars kung, ty han regerar nu och för evig tid” är vårt föredöme.
Jesu Kristus undervisade, genom sitt exempel, om medlidande, kärlek, lydnad, uppoffring och hängivenhet. Till oss är kallelsen fortfarande densamma: ”Kom, följen mig”.
Låt oss också ta bort sådant i vår vardag som är oviktigt i ett evigt perspektiv.
Låt vår jordiska kunskap en gång bli till evig visdom. Låt oss fortsätta vara ödmjuka gäster i Frälsarens kyrka.
Talen vid Generalkonferensen gav mig, på ett tydligt sätt, ytterligare kunskap och svar på, att livet är en hemresa tillbaka till Guds närhet i hans celestiala rike. Om vi under åren trofast har fortsatt vår vandring längs vägen i rättfärdighet kan vi i våra hjärtan känna ödmjukhet och tacksamhet över att få återvända till vårt himmelska hem.
Låt oss ära vårt himmelska kontrakt vi upprättade när vi en gång steg ned i dopets renande vatten.
Vi är i dag ett resultat av vad vi gjorde i går och vi blir i morgon ett resultat av vad vi gör i dag!
Owe Rosén
Gävle gren