Möt Jonathan Gomez

På stavskonferensen i Stockholms södra stav i våras var det en ung talare, Jonathan Gomez, som gjorde stort intryck och överraskade många med sin intressanta omvändelseberättelse och sitt mycket starka vittnesbörd om vår levande profet i dag och om Mormons bok. Att få höra någon vittna med sådan innerlighet och tacksamhet om sådant som vi kanske lätt tar lite för givet var verkligen uppbyggande.

Vår lokalredaktör Terez Nilsson fick möjlighet att lära känna Jonathan lite närmare.

Hur ser din familj ut? Är de troende?

Jag har världens bästa föräldrar. De är mina förebilder här i livet. Mamma föddes i en klassisk arbetarfamilj i Västmanland. Min pappa kom till Sverige från Colombia som politisk flykting på 80-talet. Trots alla motgångar och svårigheter lyckades de ge mig och mina syskon en uppväxt som är få förunnade. Min syster och min bror är troende men de har av olika anledningar valt att hålla den tron för sig själva.

Var du själv troende innan du blev medlem i kyrkan?

Jag har alltid känt mig troende, men har också alltid känt att något fattats och hoppet om att hitta den rätta kyrkan har alltid funnits där. Jag läste om olika kyrkor, men ingen kändes som ”hemma”. Till en början faktiskt inte ens Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Hur kom du i kontakt med kyrkan?

Jag träffade två missionärssystrar i en trappuppgång i Solna. De såg mitt korshalsband hängandes utanpå tröjan och presenterade sig. När de frågade om de kunde få mitt nummer så tvekade jag först, men något sa mig att jag inte skulle ångra det. Jag tackade sedan ja till lektioner och förstod väldigt fort att de rykten jag hade hört om kyrkan inte stämde. Allt jag tidigare hade trott om kyrkan motbevisades och det visade sig att kyrkan visst var rätt för mig. Det frö av tro som såddes med hjälp av fantastiska medlemmar har nu blivit ett litet träd som växer sig starkare för varje dag. Ett litet träd som vattnas med tjänande och kärlek.

Var det svårt att bestämma dig för att döpas?

Det är en väldigt djup fråga som jag gärna vill svara starkt JA på. Svaret är däremot lite mer komplicerat än så. Jag var och är övertygad om att detta är Kristus sanna kyrka på jorden. Samtidigt kände jag en stor ödmjukhet inför dopet. Dopet är ett val av så stor betydelse och innebörd. Jag förstod att dopet måste byggas vidare på. Dopet må vara en av de första portarna, men ständig omvändelse och utveckling är nödvändig i det långa loppet. Det ansvaret tyngde mig. Det fanns även en liten oro inom mig för hur de i min omgivning skulle reagera på mitt medlemskap. Trots all denna oro var dopet för mig en pånyttfödelse, men också ett tidigt steg i min plan att bli en bättre man för alla människor runt om mig.

Hur reagerade din familj och dina vänner på ditt beslut att döpas?

Alla jag känner reagerade positivt. Jag tror att den närmaste familjen såg den positiva påverkan kyrkan och den nya livsstilen hade på mig. Det finns givetvis fortfarande många frågor hos både vänner och familj. Frågorna grundar sig nog i nyfikenhet, men säkert också i okunskap kring kyrkan och budskapet. Jag fångar därför alltid upp möjligheter att sprida lite kunskap om kyrkan och Jesus Kristus när jag väl får frågor.

Du döptes som 19-åring i maj 2018. Vilka var dina känslor?

Det är svårt att beskriva med ord hur man känner under dopet. För mig kändes dopet för stort för att fullständigt ta in där och då. I efterhand har jag funderat mycket och den starkaste känslan jag har kvar av dopet är den överväldigande känslan av att jag vill att alla ska få möjligheten att någon gång få uppleva det.

Hur mottogs du av din församling?

Jag hade inte kunnat önska ett finare mottagande. Jag älskar Södertälje församling. Den är en salig blandning av människor med olika bakgrund, ålder, åsikter och familjekonstellationer. Jag kände mig hemma redan första dagen i kyrkan. Det fina i kyrkan är att vi kan vara olika på alla andra plan i vardagen, men den viktigaste delen av våra liv är den som förenar oss.

Vilka planer och drömmar har du för ditt liv?

Jag har gång efter annan fått veta att det inte är min egen plan jag ska följa utan den plan min himmelske Fader har för mig. Jag har lärt mig att fokusera mer på "vem jag vill bli" och mindre på "vad jag vill bli". Min dröm här i livet är att få älska en kvinna i ett evigt förhållande, att få möjlighet att ge allt jag har till en familj, oavsett hur den ser ut. Jag vill kunna gå till kyrkan på söndagarna och finna styrka att hålla evangeliet nära mig. Slutligen vill jag, den dag jag ser tillbaka på mitt liv, kunna vara tacksam för allt jag gått igenom. Jag skulle vilja bli ihågkommen som en person som försökte föra alla närmare vår Frälsare Jesus Kristus.

Vilka är dina känslor för ditt medlemskap i kyrkan?

Jag är så otroligt tacksam för att ha hittat kyrkan och evangeliet. Genom kyrkan och de systrar som först hittade mig har jag lärt mig en viktig läxa, och den är att alltid skapa en egen uppfattning innan man till fullo litar på allt omgivningen har att säga. Gå direkt till källan i stället för att lyssna på alla rykten och lögner.

Genom mitt medlemskap har jag blivit bättre på att älska och förlåta. Och jag har blivit modigare i den meningen att jag vågar välja rätt i de allra flesta vägval i vardagen. Vi gör alla fel ibland, det är en naturlig del av vår jordevandring. Det viktigaste vi kan göra är att älska varandra.