I sommar är det 159 år sedan det tillfälle då pionjärerna, under Brigham Youngs inspirerade ledarskap, kom in i Stora Saltsjödalen och han förkunnade: ”Det här är rätt plats – kör vidare..” 1 Vi hedrar ofta denna historiska resas stora ledare och följeslagare, men jag vill rikta uppmärksamheten mot andra ”pionjärer” som har färdats längs samma väg. I det sammanhanget vill jag stanna upp och begrunda lexikonets definition av ordet pionjär: ”En som går före och banar väg eller öppnar upp en väg för andra att följa.” 2 Låt oss gå tillbaka i tiden och färdas till andra platser så att vi kan se på flera som jag anser uppfyller de höga kraven för att kallas pionjär. En sådan var Mose. Han uppfostrades vid Faraos hov och var bevandrad i all egyptiernas visdom och han blev mäktig i ord och gärning. Man kan inte tala om Mose, den store laggivaren, utan att nämna de stentavlor Gud gav honom och på vilka fanns skrivna de tio budorden. De var bindande då – de är bindande nu.. Mose utstod ständiga besvikelser då några av hans betrodda efterföljare återgick till sitt tidigare sätt att leva. Fastän han var besviken på deras handlingar, älskade han dem och ledde dem, Israels barn, från deras egyptiska fångenskap. Mose var förvisso en pionjär. En annan som uppfyller kraven var Rut, som lämnade sitt folk, sin släkt och sitt land för att följa sin svärmor Noomi – för att dyrka Jehova i hans land och ta till sig hans folks levnadssätt. Hur viktig var inte Ruts lydnad mot Noomi och det därav följande äktenskapet med Boas varigenom Rut – en främling och moabitisk konvertit – blev farfars mor till David och således en av Jesu Kristi förfäder. Den bok i bibeln som bär hennes namn innehåller ett språk i poetisk stil som återspeglar hennes anda av beslutsamhet och mod. ”Men Rut svarade: ’Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. HERREN må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig.’ 3 Ja, den ädla Rut var en pionjär. Andra trofasta kvinnor uppfyller också kraven, till exempel Maria, Jesu mor, Maria från Magdala, Ester och Elisabet. Låt oss inte förbise Abraham, Isak och Jakob, eller underlåta att ta med Jesaja, Jeremia, Hesekiel och några från senare tider. En som gick före Vi minns Johannes Döparen. Hans kläder var enkla, hans liv asketiskt, hans budskap kort: tro, omvändelse, dop genom nedsänkning och förlänandet av den Helige Anden genom en myndighet större än den han själv hade. Han förkunnade: ”Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom.” 4 ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag ...Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” 5 Jordanfloden är den historiska mötesplats dit Jesus kom ner från Galileen för att döpas av Johannes. Först sade Johannes till Mästaren: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig.” 6 Jesus sade: ”Så bör vi uppfylla all rättfärdighet ’ ...När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’”7 Johannes förkunnade och lärde: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”8 Om Johannes sade Herren: ”Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen.”9
Liksom så många andra pionjärer genom historien, bar Johannes martyrkronan.
Frälsarens apostlar
Många som var pionjärer i anda och gärning kallades av Jesus att
vara hans apostlar. Mycket kunde sägas om var och en av dem. Petrus
var bland de första av Jesu lärjungar. Petrus, fiskaren, lade vid
den gudomliga kallelsen sina nät åt sidan och hörsammade Mästarens
för- kunnelse: ”Följ mig, så skall jag göra [dig ] till
människofiskare.” 10 Jag kan aldrig tänka på Petrus utan att
beundra hans vittnesbörd om Herren: ”Du är Messias, den levande
Gudens Son.”11
Johannes den älskade är den ende av de tolv om vilken det skrivits
att han var närvarande vid Kristi korsfästelse. Från det ohyggliga
korset yttrade Jesus den stor- slagna kallelsen till Johannes,
syftande på sin mor Maria: ”Se din mor ”,12 och till Maria: ”Se din
son ”.13
Apostlarna gick före och visade andra den väg de skulle följa. De
var pionjärer.
Historien visar emellertid att de flesta människor inte kom till
Kristus, inte heller följde de den väg han undervisade om. Herren
korsfästes, de flesta av apostlarna dödades, sanningen förkastades.
Upplysningens klara solljus gled undan och den svarta nattens
växande skuggor omslöt jorden.
Generationer tidigare hade Jesaja profeterat: ”Mörker skall
övertäcka jorden och töcken folken.”14 Amos hade förutsagt
hungersnöd i landet: ”Inte en hunger efter bröd, inte en törst
efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord.” 15 Historiens mörka
tidsålder tycktes aldrig ta slut. Skulle inga himmelska budbärare
visa sig?
Sökande efter ljus
I sinom tid försökte ärliga män med längtande hjärtan, med fara för
sitt eget liv, fastställa viktiga riktmärken för att kunna finna
den sanna vägen. Reformationens morgon grydde, men stigen som låg
framför var svår. Förföljelserna blev svåra, personliga
uppoffringar överväldigande och priset högre än man kunnat beräkna.
Reformatorerna var pionjärer som röjde väg i vildmarken i ett
desperat sökande efter de lärdomar som gått förlorade och som de
ansåg skulle leda mänskligheten tillbaka till de sanningar Jesus
lärde.
Wycliffe, Luther, Hus, Zwingli, Knox, Calvin och Tyndale var alla
pionjärer under reformationstiden. Tyndales ord till sina belackare
är kännetecknande: ”Jag skall göra så att en gosse som kör plogen
vet mer om skriften än du gör.”16
Sådana var de stora reformatorernas lärdomar och liv. Deras
gärningar var heroiska, deras bidrag många, deras uppoffringar
stora – men de återställde inte Jesu Kristi evangelium.
Om reformatorerna kunde man fråga: ”Var deras uppoffringar
förgäves? Var deras strävan fåfäng?” Jag svarar med ett noga
övervägt ”nej”. Bibeln var nu inom räckhåll för folket. Var och en
kunde bättre finna sin väg. Tänk om bara alla kunnat läsa och alla
kunnat förstå! Men några kunde läsa, och andra kunde höra, och alla
kunde nå Gud genom bönen.
Återställelsens länge väntade dag kom verkligen.
Men låt oss se på denna betydelsefulla händelse i världens historia
genom att minnas vittnesbördet från bondpojken som blev en profet,
vittnet som var där – Joseph Smith..
En morgon gryr Joseph beskrev denna upplevelse så här: ”En dag [läste jag ] i Jakobs brevs första kapitel och femte vers: Men om någon av eder bris- ter i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.”17 ”Omsider kom jag till slutsatsen, att jag antingen måste förbliva i mörker och villrådighet eller ock följa Jakobs råd att bedja till Gud ... ” Jag [gick ] ut i skogen för att försöka.. Det var på morgonen en härlig, klar dag, tidigt på våren adertonhundratjugo ... Jag [föll ] ned på mina knän och började uppsända mitt hjärtas begär till Gud ... Jag [såg ] en ljuspelare mer strålande än solen alldeles över mitt huvud, och den sänkte sig gradvis, tills den vilade på mig ... När ljuset vilade på mig, såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig, nämnande mig vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom.”18 Fadern och Sonen, Jesus Kristus, hade visat sig för Joseph Smith. Tidernas fullhets utdelnings morgon hade kommit och skingrat mörkret från forna generationers andliga natt. Volymer har skrivits om Joseph Smiths liv och gärning, men en återblick på några viktiga händelser kan kanske räcka: Han fick besök av ängeln Moroni. Från de dyrbara plåtar han leddes till översatte han Mormons bok, med dess nya vittne om Kristus för hela världen. Han var redskapet i Herrens hand genom vilken kom mäktiga uppenbarelser som rörde grundandet av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Under sin verksamhet besöktes han av Johannes Döparen, Mose, Elia, Petrus, Jakob och Johannes, för att alltings återställelse skulle kunna ske. Han utstod förföljelser. Han led svårt, liksom hans efterföljare. Han litade på Gud. Han var sin profetiska kallelse trogen. Han påbörjade en förunderlig missionsverksamhet för hela världen som i dag för ljus och sanning till människosläktets själar. Till sist led Joseph Smith martyrdöden, liksom hans bror Hyrum gjorde. Joseph Smith var i sanning en pionjär. En som förändrade världen Då vi vänder historiens blad i skrifterna från början till slut, lär vi oss om pionjärernas pionjär – Jesus Kristus.. Hans födelse var förut- sagd av forntida profeter. Hans inträde på livets scen kungjordes av en ängel. Hans liv och hans gärning har förändrat världen. Med födelsen av barnet i Betlehem kom en stor gåva, en makt starkare än vapen, en rikedom mer varaktig än Cesars mynt. Det barnet skulle bli konungarnas Konung och herrarnas Herre, den utlovade Messias, ja, Jesus Kristus, Guds Son. Han föddes i ett stall och lades i en krubba. Han kom från himlen för att leva på jorden som en dödlig människa och för att grunda Guds rike. Under sin verksamhet på jorden lärde han människorna den högre lagen. Hans härliga evangelium omformade världens tänkande. Han välsignade de sjuka. Han gjorde så att den lame kunde gå, den blinde se, den döve höra. Han till och med uppväckte döda. En mening ur Apostlagärningarna sammanfattar det hela: Jesus ”gick omkring och gjorde gott ...ty Gud var med honom ”.19 Han lärde oss att be: ”Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.” 20 I den trädgård som kallas Getsemane, där hans lidande var så stort att blod flöt ur hans porer, vädjade han och bad: ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 21 Han lärde oss att tjäna: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” 22 Han lärde oss förlåta: ”Jag, Herren, förlåter vem jag vill, men av eder fordras det, att I skolen förlåta alla människor.” 23 Han lärde oss älska: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.”24 Som den sanne pionjär han var, sade han: ”Kom ...och följ mig.”25 Låt oss gå till Kapernaum. Där kom Jairus, en synagogföreståndare, fram till Mästaren och sade: ”Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva.” 26 Så kom nyheten från föreståndarens hus: ”Din dotter är död.” 27 Kristus svarade: ”Var inte rädd. Tro endast.”28 Han kom till huset, gick förbi de sörjande och sade till dem: ”’Varför skriker ni och gråter?Flickan är inte död. Hon sover.’ Då hånskrattade de åt honom ”, 29 eftersom de visste att hon var död. ”Han drev ut allesammans ... Och han tog [hennes ] hand och sade till henne::...’Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!’ Genast steg flickan upp och började gå omkring ...och de blev utom sig av häpnad.”30 Den förste att uppstå Det är en känslomässig påfrestning för mig att återge de händelser som ledde fram till Mästarens korsfästelse. Jag ryser när jag läser Pilatus ord som svar på mängdens rop: ”Korsfäst! Korsfäst honom!”31 Pilatus ”tog ...vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: ’Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det.’”32 Jesus blev hånad. Man spottade på honom och en krona av törnen sattes på hans huvud. Han fick ättiksvin att dricka. De korsfäste honom. Hans kropp lades i en lånad grav, men ingen grav kunde hålla kvar Herrens kropp. På morgonen den tredje dagen gavs det välkomna budskapet till Maria från Magdala, till Maria som var Jakobs mor och till andra kvinnor som var med dem då de kom till graven, såg den stora stenen för ingången bortrullad och märkte att graven var tom. Två änglar sade till de gråtande kvinnorna: ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.” 33 Ja, Herren hade verkligen uppstått. Han visade sig för Maria. Han blev sedd av Kefas eller Petrus, och sedan av hans bröder, de tolv. Han sågs av Joseph Smith och Sidney Rigdon, som förkunnade: ”Detta är det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever. Ty vi sågo honom på Guds högra sida.” 34 Vår Medlare, vår Återlösare, vår Broder, vår Förespråkare inför Fadern dog för våra synder och för alla människors synder. Jesu Kristi försoning är den förut förordnade men frivilliga handling som utfördes av Guds enfödde Son. Han gav sitt liv som återlösande lösensumma för oss alla. Hans mission, hans verksamhet bland människorna, hans undervisning om sanningen, hans barmhärtighets- gärningar, hans osvikliga kärlek till oss framkallar tacksamhet och värmer våra hjärtan. Jesus Kristus, världens Frälsare – Guds Son – var och är den främste pionjären,, för han har gått före och visat alla andra den väg de bör följa. Må vi alltid följa honom.
Förslag till hemlärare
Efter att under bön ha studerat budskapet kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel.
- Be familjemedlemmarna att säga vad en pionjär är för något. Läs
artikelns definition av ordet. Återge några av president Monsons
exempel för att visa hur pionjärerna har banat väg för oss andligt
sett. Be familjemedlemmarna berätta om personer som har banat väg
för dem. Diskutera hur vi kan bevara pionjärandan och visa vägen
för andra. Berätta om en ”pionjär” som har varit betydelsefull i
ditt liv.
- Visa bilder av pionjärerna som nämns i artikeln. Låt
familjemedlemmarna turas om att välja en bild och berätta hur
personen som de valde var en pionjär. Fråga hur vi kan visa
tacksamhet för det arv som dessa andliga pionjärer lämnade efter
sig. Vittna om Frälsaren som ”pionjärernas pionjär”.
- Ta med familjen på en kort promenad. Stanna till på olika platser och återge exempel på pionjärer som president Monson berättade om. Läs definitionen av en pionjär och be någon att vägleda er hem igen. Uppmana familjemedlemmarna att sträva efter att vara pionjärer.
SLUTNOTER
1. Citerad i Wilford Woodruff, ”Celebration of Pioneers’ Day”, The
Utah Pioneers (1880), s 23. 2. Oxford English Dictionary (1971),
”Pioneer”, s 2182.
3. Rut 1:16–17.
4. Joh 3:28.
5. Luk 3:16.
6. Matt 3:14.
7. Matt 3:15–17.
8. Joh 1:29.
9. Matt 11:11.
10. Matt 4:19.
11. Matt 16:16.
12. Joh 19:27.
13. Joh 19:26.
14. Jes 60:2.
15. Amos 8:11.
16. Citerad i S Michael Wilcox, Fire in the Bones: William Tyndale
– Martyr, Father of the English Bible (2004), s 47.
17. JS skrifter 2:11.
18. JS skrifter 2:13–17.
19. Apg 10:38.
20. Matt 6:9–10.
21. Luk 22:42.
22. Matt 25:40.
23. L&F 64:10.
24. Matt 22:37–39.
25. Luk 18:22.
26. Mark 5:23.
27. Mark 5:35.
28. Mark 5:36.
29. Mark 5:39–40.
30. Mark 5:40–42.
31. Luk 23:21.
32. Matt 27:24.
33. Luk 24:5–6.
34. L&F 76:22–23.