En vacker dag i februari när våren tjuvstartade i Stockholm kom den brittiska musikalartisten Savannah Stevenson på besök. Hon kom för att dela med sig av sin berättelse, talang och även sin tro.
Efter att ha jobbat som musikalartist sedan 2004 har det blivit många olika föreställningar som skulle kunna radas upp som en lång framgångslista, men vissa delar av hennes karriär värdesätter hon lite extra högt. Hon nämner bland annat att få spela huvudpersonen Glinda i musikalen Wicked i West End i London.
”Min premiärkväll för Wicked var en underbar kväll. Det som är så häftigt med en sådan show är responsen som man får från publiken. Jag är lyckligt lottad och har haft många fina stunder och hoppas på ännu fler.”
Att få spela exempelvis huvudpersonen i en stor och uppskattad musikal som Wicked, och dessutom i West End i London, kan ses som glamoröst. Ur ett professionellt perspektiv är det ett stort erkännande. Men Savannah värdesätter även att få komma till en kyrka i Stockholm och berätta om sitt liv och sina upplevelser för en publik på drygt 100 personer.
”Jag och min man älskar att träffa människor. Jag tycker om att göra sådana här mindre uppträdanden, och jag vill gärna göra dem för jag tycker att det är viktigt att vi delar med oss av våra erfarenheter.”
Att jobba som skådespelare eller musikalartist kan ibland krocka med den tro som Savannah har som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hon berättar hur hon har fått tacka nej till roller som inte passar hennes värderingar.
”Det är ett svårt arbete, för det finns saker som dyker upp i manuset som jag känner att jag inte är bekväm med. Men jag har lärt mig att jag behöver ta varje beslut, varje manus, varje roll för sig. Jag behöver se på den enskilda rollen eller manuset och ta ett beslut genom att se hur det påverkar mig andligen, om detta är rätt för mig att göra.”
Kändisskapet gör att Savannah har fler ögon på sig, men hon berättar hur hon har lärt sig att fatta beslut som är baserade på hennes relation med Gud och inte på vad andra människor förväntar sig att hon ska göra.
”Vi har alla förväntningar på oss från andra, men jag känner att jag har integritet och jag försöker verkligen göra det rätta. Men det som jag känner är rätt kanske inte känns rätt för någon annan. Så jag behöver helt enkelt göra det som är rätt för mig, min familj och min tro och vara sann mot mig själv.”
För runt åtta år sedan jobbade Savannah däremot i ett projekt där hon inte hade några svårigheter med manuset på grund av sina värderingar. Det fanns däremot andra utmaningar. Efter att ha varit på flera auditions erbjöds hon rollen som Jesus mor Maria i kyrkans filmer om berättelser från Jesus liv. Hon berättar hur det var som att rollen valde henne.
”Att få spela Maria i bibelvideorna som kyrkan har producerat var en fantastisk upplevelse. På ett sätt var det bestämt att jag skulle spela den rollen.”
Savannah berättar hur en av utmaningarna med att spela Maria var att det inte finns jättemycket berättat om henne, så Savannah fick själv försöka föreställa sig hur Maria reagerade och agerade. Hon berättar hur hon vill att när människor ser filmen ska de känna att det är Maria och hennes känslor de får uppleva och inte en skådespelarprestation.
”Det var en stor uppgift och dess tyngd låg på mina axlar. Men det var en andlig process lika mycket som en professionell sådan. Jag kände att jag fick hjälp och det var väldigt härligt. Att få spela de här scenerna har varit speciellt och jag kommer alltid att minnas det.”
Även om det var flera år sedan som filmerna spelades in, ligger det här jobbet varmt om Savannahs hjärta och hon tycker om hur tillgängliga filmerna är för alla som vill använda dem.
”Det som jag uppskattar är att även om filmerna är producerade av kyrkan så kan vem som helst använda dem. Det kostar inget att använda filmerna och jag tycker att det är underbart.”
När Savannah berättar om den härliga erfarenheten att få spela Maria eller huvudrollen i musikalen Wicked kan det vara svårt att se det oglamorösa i att vara skådespelare och musikalartist. Hon berättade däremot under sitt framträdande i Stockholm om hur hon ofta blir ratad flera gånger i veckan och hur hon exempelvis har suttit ensam på en bänk i London och gråtit och undrat hur länge hon skulle orka satsa på det här jobbet.
Men utan upp- och nedgångar skulle det inte finnas några spännande berättelser att berätta. Och det är något som Savannah hoppades att publiken i Stockholm skulle få med sig från hennes framträdande.
”Jag hoppas att de känner sig berörda. Jag hoppas att de kan känna att alla har motgångar. Allas erfarenheter är olika och vi måste vara vänligare mot varandra.”
