Biskoparna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är inte yrkespräster – det krävs inte att de har en teologiexamen och de verkar på begränsad tid. Men medlemmar i kyrkan hedrar och respekterar biskoparna eftersom de tror på att biskoparna är kallade av Gud att leda dem.
Vad är en biskop?
Biskopen är ledare för en lokal församling. Grenspresidenter leder mindre församlingar som kallas grenar. Biskopen och hans två rådgivare utgör ett biskopsråd, eller församlingens ledande råd. I en av kyrkans handböcker står det att ”biskopsrådet har ansvaret för alla medlemmar, organisationer och aktiviteter i församlingen”.
Biskopens ansvar
Biskopens plikter liknar pastorns, prästens eller rabbinens, men biskopen får inte betalt och lägger många timmar i veckan på att tjäna i kyrkan samtidigt som han försöker få tid för familjeliv och heltidsjobb. Biskopen tillser sina församlingsmedlemmars andliga, sociala och timliga behov samtidigt som han ombesörjer administrativa göromål. Exempelvis organiserar biskopen gudstjänster, överser församlingens alla organisationer och rådsmedlemmar, ordnar välfärdsarbeten och rådgör med medlemmar om deras andliga och timliga behov.
Det uppdraget kan kännas ”överväldigande”, säger grenspresident David Newell från Eskilstuna i Sverige. ”Självklart är man överväldigad och troligen känner man sig otillräcklig inför uppgiften”, förklarar president Newell, ”men man tackar ja till ämbetet eftersom man tror på att Herren kommer att stötta en och få en att göra bättre ifrån sig än vad man hade kunnat göra på egen hand.”
Victoria och Ben Dearnley från Manchester i England säger att deras biskop har ”berikat deras liv gränslöst” genom att stötta dem i svåra stunder. ”När vi nyligen hade det svårt såg vår biskop till att vi inte behövde sakna något vare sig fysiskt eller andligt. Han lyfte oss när allt hopp verkade ute och bad för oss när våra krafter sviktade.”
Biskopens uppgift är att hjälpa medlemmarna i deras ansträngningar att följa Jesus Kristus, och det innefattar att hjälpa dem som har begått misstag och dem som har det svårt i livet.
”Jag minns ett tillfälle då jag var den förste att besöka ett par efter att de fått en dödfödd son. Vad i hela världen kunde jag säga?”, berättar biskop Newell. ”Mitt uttryck för kärlek och Frälsarens kärlek räckte.”
Biskop James Holt från Manchester i England säger att den svåraste delen i hans ansvar är ”när människor fattar dåliga beslut som orsakar smärta för dem själva och andra. Vi tror på handlingsfrihet, så vi ser människor fatta dåliga och bra beslut.”
Nicu Jigolea, grenspresident, eller ledare för en mindre församling, i Rumänien håller med. ”Det svåraste med mitt ämbete är att se människor fatta felaktiga beslut så att de går miste om Guds välsignelser.”
Att hjälpa medlemmar i kyrkan att omvända sig är en viktig del av biskopens ansvar. Biskop Daniel P. Daetwyler från Bern i Schweiz förklarar att han inte dömer de medlemmar han hjälper eftersom han känner Guds kärlek för dem. ”Jag kan känna Frälsarens glädje över alla som vill omvända sig och närma sig honom. Först förundrades jag av detta eftersom vi människor tenderar att bli besvikna på beteenden som inte motsvarar våra förväntningar. Men så är det inte med Herren. Jag känner hur han gläds över vart och ett av sina barn som kommer till honom.”
Processen att välja en biskop
Biskopar bedriver inte kampanjer för att väljas till ledare. Regionala ledare, så kallade stavspresidenter, rekommenderar namn för första presidentskapet i kyrkan. Så snart ett namn är godkänt frågar stavspresidenten den potentielle biskopen om han vill tacka ja till ansvaret och ber biskopens fru om hennes stöd.
En av kyrkans handböcker förklarar: ”Ledarna söker Andens ledning då de ska avgöra vem de ska kalla. De tar i beaktande den värdighet som kan krävas för ämbetet. De tar också i beaktande medlemmens personliga omständigheter eller familjeomständigheter. Varje ämbete ska gagna dem som betjänas, medlemmen och medlemmens familj.”
Lokala ledarskap byts ut ungefär vart femte år, och på så sätt kan en medmänniska mycket snart bli biskop. Biskop Holt minns att när det tillkännagavs att han skulle bli biskop ”flämtade församlingen till. Jag visste vad de kände! Jag var orolig och bekymrad eftersom jag egentligen inte visste vad som komma skulle. Det är ett sådant överväldigande ansvar att jag ständigt undrar om jag kan leva upp till den tillit som Herren har visat mig.”
Så snart en biskop har utvalts läses hans namn upp inför församlingen. Då kan medlemmarna visa sitt stöd för den nye biskopen genom att räcka upp handen. Att räcka upp handen för att inrösta någon innebär dock inte att man röstar fram personen till ämbetet, utan att man visar förtroende för att personen har kallats av Gud.
Jiri Cerven från Tjeckien säger att han stödjer sin biskop genom att ”alltid fråga honom om han behöver hjälp med något. Jag räcker upp handen högt när en stödjande röst behövs. Som familj ber vi dagligen för hans välbefinnande.”
När biskopar har avlösts blir de fortfarande kallade ”biskop” av många medlemmar fastän de fått nya uppgifter att tjäna i i församlingen. ”Jag hoppas att jag, när jag blir avlöst, kan få mitt drömämbete att vara barntillsynsledare för mina två små barn”, säger biskop Paul Jared Brooks från Manchester i England.
Hur biskopar verkar i Europa just nu
I området Europa verkar just nu mer än 1 200 biskopar. Även om varje land har sitt språk och sin kultur, håller de flesta biskoparna med om att deras uppdrag är desamma. Biskop Francisco Javier Moldes Calvelo i Madrid i Spanien säger: ”Jag antar att det inte är någon skillnad mellan att vara biskop i Spanien och biskop i vilket annat land som helst. Vilken biskop som helst var som helst i världen måste arbeta för att hjälpa, lyfta och inspirera vår himmelske Faders barn.”
Biskopar och deras rådgivare håller också regelbundet intervjuer med medlemmar över elva år som en del av sina ansvar. Syftet med intervjuer är att biskopsråden ska kunna lära känna sin församling och förstå enskilda medlemmars känslor för kyrkan och dess lärdomar.
”Under varje intervju känner jag att Herren vill att jag ska gå framåt i livet och bli bättre på att verka i mitt ämbete”, förklarar Maria Stoica från Rumänien. ”Vi börjar med en bön för att inbjuda Herrens Ande att vara med oss och sedan ställer han några enkla frågor om mitt andliga välbefinnande. Alla frågorna är enkla och de får mig att öppna upp om mina bekymmer.”
”Som en som varit medlem i kyrkan hela livet har jag upplevt många ’intervjuer med biskopen’ och jag kan betyga för vem som helst att intervjuerna hålls av kärlek och omtanke för den enskilda individen”, förklarar Laura Shuttleworth från Manchester i England. ”Biskoparna är vanliga, verkliga personer som du och jag … så lita på Herren och lita på din biskop.”
Biskopen vill hjälpa till, förklarar biskop Calvelo. ”Snälla, bär inte ensam bördan av synd, prövningar eller svårigheter”, säger han. ”Biskopen är en person som människor kan lita på, som de kan vara uppriktiga mot och öppna upp sig inför, för deras biskop vill verkligen hjälpa dem.”
Biskop Calvelo säger att det är hans erfarenhet att biskopar tar sitt ämbete på allvar och tjänar med kärlek. ”Jag minns inte att jag någonsin har haft att göra med någon ledare som varit stolt över sitt ämbete, som skrutit och velat utöva orättfärdig kontroll eller auktoritet över människor. Snarare har alla de ledare jag haft med att göra sett sina ämbeten som ett oerhört ansvar.”
Biskop Daetwyler förklarar att det här med att kallas till biskop är som att hamna under luppen. ”Församlingsmedlemmarna har en benägenhet att noggrant lägga märke till varje ord och handling, vilket gör det svårt för oss att övervinna våra svagheter. Biskopar är människor som alla andra, med vilka brister som helst. Dock har vi med vårt ämbete också tagit på oss ansvaret att tjäna och älska våra medmänniskor villkorslöst.”
Biskop Brooks håller med om att biskopar inte är fullkomliga. ”Man kan inte vara en fullkomlig biskop. Man kan vara en ganska bra sådan, men man gör alltid vissa saker fel, man missar gyllene tillfällen och glömmer saker.” Men han säger att biskopar trots ofullkomligheter gör sitt bästa för att stärka människor omkring sig. ”Att vara biskop har fått mig att inse att kyrkan leds av ordinära människor som försöker göra något extraordinärt med den extraordinära myndighet som givits dem.”
Biskopar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utför frivilligt tjänande. De är kanske inte fullkomliga, men kyrkans medlemmar uppskattar deras ledarskap och litar på att de har kallats av Gud.
