Gud vare tack för gåvan, hans älskade Son, som gav sitt liv för att vi skulle få leva och som är den viktigaste, orubbliga hörnstenen i vår tro och i hans kyrka.
Under de senaste två årtiondena har jag haft förmånen att officiera vid invigningen eller nyinvigningen av mer än 80 tempel. Byggnaderna var öppna för allmänheten före invigningen. Tiotusentals personer har varit inne i dem. När våra gäster kände anden i dessa heliga byggnader och fick veta lite om varför vi bygger tempel, har de förstått varför vi efter invigningen anser byggnaderna som heliga och avsedda för heliga ändamål, och stänger dem för allmänheten.
När man deltar i ett invigningsmöte känner man kyrkans sanna styrka. Den styrkan finns i de människors hjärtan som i förening erkänner Gud som den evige Fadern och Jesus Kristus som vår Frälsare. Deras personliga vittnesbörd är fast rotade i en grundval av tro när det gäller gudomliga ting.
Forntida hörnstensceremoni
I varje nytt tempel har vi haft en hörnstensceremoni enligt
traditioner som går tillbaka till gamla tider. Innan man började
använda betong, byggdes grunden till byggnaden av stora stenar. Ett
dike grävdes och stenar placerades som fästpunkter. Från den första
fästpunkten löpte grundmuren fram till en hörnsten där man bytte
riktning och muren löpte till nästa hörn där ännu en sten sattes.
Muren gick så till nästa hörn och därifrån tillbaka till
startpunkten. I många fall, bland annat när de första templen i
kyrkan byggdes, användes hörnstenar i varje brytpunkt och sattes på
plats med en ceremoni. När den sista hörnstenen, som var den
viktigaste, lades, firades detta särskilt mycket. Med den
viktigaste stenen på plats var grunden färdig för resten av
byggnaden. Härifrån kommer den analogi som Paulus använde när han
beskrev den sanna kyrkan:
”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare
tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda
på apostlarnas och profeternas grund, där [den viktigaste]
hörnstenen är Kristus Jesus själv.
Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett
heligt tempel i Herren.” (Ef 2:19–21)
Hörnstenar i vår tro
Vi har grundläggande hörnstenar på vilka denna storslagna kyrka i
de sista dagarna upprättats av Herren, väl sammanfogade.
De är fundamentala för detta verk; de är själva grunden, pålar på vilka det vilar. Jag ska i korthet tala om de här fyra viktiga hörnstenarna som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vilar på. Först vill jag nämna den viktigaste hörnstenen, som vi erkänner och ärar som Herren Jesus Kristus. Den andra är synen som Joseph Smith fick då Fadern och Sonen visade sig för honom. Den tredje är Mormons bok, som talar som en röst ur stoftet med ord från forna profeter som vittnar om att mänsklighetens Frälsare är verklig och gudomlig. Den fjärde är prästadömet med all dess kraft och myndighet varigenom man verkar i Guds namn och handhar hans rikes affärer. Jag vill säga något om var och en av dessa hörnstenar.
Den viktigaste hörnstenen
Absolut grundläggande för vår tro är vårt vittnesbörd om Jesus
Kristus som Guds Son, som enligt en gudomlig plan föddes i Betlehem
i Judéen. Han växte upp i Nasaret som snickarens son och hade inom
sig element av såväl dödlighet som odödlighet, vilka han fått av
sin jordiska mor och sin himmelske Fader. Under sin korta
verksamhetstid gick han längs det heliga landets dammiga vägar och
botade sjuka, gav blinda synen tillbaka, uppväckte döda och
undervisade om principer som var både storslagna och vackra. Han
var, som Jesaja profeterat, ”en smärtornas man och förtrogen med
lidande”. (Jes 53:3)
Han vände sig till alla dem vars bördor var tunga och bjöd dem att
lägga sina bördor på honom: ”Mitt ok är milt, och min börda är
lätt.” (Matt 11:30) ”Han ... gick omkring och gjorde gott” (Apg
10:38), men blev hatad för detta. Hans fiender kom emot honom. Han
greps och ställdes inför domstol under falska anklagelser. Han
dömdes för att tillfredsställa pöbeln, dömdes att dö på Golgatas
kors.
Spikar slogs genom hans händer och fötter och han hängde där i stor smärta och gav sig själv som lösen för alla människors synder. Han dog efter att ha ropat: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34
Han begravdes i en lånad grav och uppstod på tredje dagen. Han kom fram som segrare över döden, som förstlingsfrukten bland de avsomnade. Med hans uppståndelse kom löftet till alla människor att livet är evigt, att liksom i Adam alla dör, så ska alla göras levande i Kristus. (Se 1 Kor 15:20–22.) Ingenting i hela världshistorien kan liknas vid den förundran, den prakt, den storhet eller de frukter som Guds Sons makalösa liv resulterade i. Han dog för oss alla. Han är vår Frälsare. Han är vår Återlösare. Som Jesaja förutsåg: ”Hans namn är: Under, Mäktig Gud, Evig fader, Fridsfurste.” (Jes 9:6)
Han är den viktigaste hörnstenen i den kyrka som bär hans namn: Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det finns inget annat namn varigenom vi kan bli frälsta. (Se Apg 4:12.) Han är vår frälsnings ursprung, det eviga livets givare. (Se Heb 5:9.) Hans like har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Gud vare tack för gåvan, hans älskade Son, som gav sitt liv för att vi skulle få leva och som är den viktigaste, orubbliga hörnstenen i vår tro och i hans kyrka.
Joseph Smiths första syn
Den andra hörnstenen är profeten Joseph Smiths första syn. Året var
1820, på våren. Gossen gick in i lunden nära sin fars gård med
vissa frågor. Då han såg sig ensam bad han om den visdom Jakob
lovat skulle ges villigt till dem som ber till Gud i tro. (Se Jak
1:5.) Där, under förhållanden som han i detalj beskrivit, skådade
han Fadern och Sonen, universums store Gud och den uppståndne
Herren, och båda talade till honom.
Denna märkliga händelse inledde återställelsens underbara verk. Slöjan lyftes från den sedan länge Dessa fyra gudagivna gåvor är de orubbliga hörnstenar på vilka Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vilar, förutom på de enskilda medlemmarnas vittnesbörd och övertygelse om: (1) att vår Herre Jesus Kristus lever och är Guds Son, (2) den härliga syn som Joseph Smith fick då Fadern och Sonen visade sig för honom, och som inledde tidernas fullhets utdelning, (3) att Mormons bok är Guds ord och vittnar om Frälsarens gudomlighet och (4) att Guds prästadöme är gudomligt förlänat för att utövas i rättfärdighet till välsignelse för vår Faders barn.
Var och en av dessa stenar har ett samband med de andra. Var och en är sammanfogad med en grund av apostlar och profeter. Alla är sammanbundna med den viktigaste hörnstenen, Jesus Kristus. På denna har kyrkan grundats och fogats samman till välsignelse för alla som vill ta del av det som kyrkan erbjuder. (Se Ef 2:20–21.)
Fast grundad och sammanhållen står alltså denna kyrka som den Allsmäktiges skapelse. Den ger skydd mot livets stormar. Den är en fridens tillflykt för dem som misströstar. Den är ett hjälpens hus för nödställda. Kyrkan är den eviga sanningens bevarare och den gudomliga viljans lärare. Den är Mästarens sanna och levande kyrka.
Dessa saker vittnar jag högtidligt om och att Gud har talat igen för att öppna denna slutliga, härliga tidsutdelning; att hans kyrka är här, kyrkan som bär hans älskade Sons namn; att det ut ur stoftet har kommit en uppteckning av ett forntida folk som vittnar för denna generation om den Allsmäktiges verk; att det eviga prästadömet finns bland människorna för att välsigna dem och för att leda hans verk; att vi är medlemmar i Jesu Kristi sanna och levande kyrka, som framkommit för att välsigna alla som vill ta emot dess budskap; att den är fast etablerad på en grund av apostlar och profeter, med orubbligt fasta hörnstenar som sammanfogats av Kristus för fullbordandet av hans eviga syften, där han själv är den viktigaste hörnstenen.