MARGARETA... var det namn mina föräldrar tyckte var passande och vackert – på den tiden - anno 1944! Jag tippar att största influensen kom från de kungliga Hagasessorna, vars namn var Margareta, Birgitta, Christina och Desirée. Aningen antikt är också namnet mitt med ursprung redan från 1000-talet, men otroligt populärt år 1950, då det låg högst i topp på listan över alla flicknamn i Sverige. Idag är det runt 280-290.000 lyckliga flickor/kvinnor som heter Margareta, men endast runt 30.000 som har det som tilltalsnamn. Själva namnet har ett grekiskt/latinskt ursprung och har bildats ur ett persiskt ord som betyder ”pärla”.
Det känns fullt okey att heta Margareta och att vara en del av ”fruntimmersveckan”! Det där med ”fruntimmer” ger mej minnen från gångna tiders filmer, då Julia Ceasar, Hjördis Pettersson och Dagmar Ebbesen gestaltade dessa verkligt rekorderliga fruntimmer. De tolkade roller av kvinnor som rakryggat kunde säga vad de tänkte, var handlingskraftiga när så behövdes och ville framför allt ställa saker och ting tillrätta!
Kärt barn har många namn sägs det! Margareta känns nog lite för långt och allvarligt i gemene mans mun, och har därför hos de flesta i min krets av släkt och vänner istället blivit till ett ”Maggan” eller ”Greta”. Ytterligare en variant fick jag höra, då jag i mitt arbete på Rymdobservatoriet ute på Onsala hade besök av en kinesisk doktorand. Vi hyrde ut rum till besökare på observatoriet och strax efter ankomsten kom den unge mannen tillbaka något upprörd och meddelade att ”Malgaleta, thele is a lady in the loom” vilket för en kines som inte kan uttala bokstaven R betydde ”Margareta, there is a lady in the room”! Ytterligare ett tillfälle på mitt arbete då mitt namn blev speciellt uppmärksammat, var under min sista arbetsdag. Under hela middagen med tillhörande festligheter spelades nämligen Sten och Stanley´s ”Jag vill vara din Margareta, bara bara din Margareta ….”, denna schlagerdänga som även idag känns fullt gångbar.
Med denna fundering över betydelsen om mitt namn, vill jag ”sy ihop säcken” med att tänka en djupare tanke. Som kvinna, med en tro på ett levande Jesu Kristi evangelium, blir jag hela tiden påmind om egenskaper jag eftersträvar – egenskaper som finns både hos en pärla och ett fruntimmer: En äkta pärla bildas i en långsam och stadig process, då det från att vara ett litet sandkorn växer lager på lager inuti ett ostron och blir unik, ”icke-prålig” och värdefull! Jag har heller ingenting emot att likna de gamla hederliga fruntimren; där framförallt mod, rättstänkande, handlingskraft och ärlighet blivit en gemensam nämnare. I Ordspråksboken 14:1 står det: ”Genom visa kvinnor blir huset uppbyggt” och i samma bok 31:10-31 som börjar ”En flitig hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris ….” finns det så många godbitar! Jag mår gott av att läsa dessa verser...
