Det är ljust ute och solen värmer. Sommaren är i full gång och jag är så glad för alla blommor och den vackra naturen. Livet är gott att leva!
Idag har Sara namnsdag. Namnet Sara betyder furstinna eller prinsessa.
Jag heter Sara och är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Mormon. Men det är inte det som definierar mig, även om det är en stor och viktig del av mitt liv. Jag är framför allt kvinna, syster, dotter, vän, en person som försöker göra sitt bästa för att möta andra med vänlighet och kärlek.
Den här månaden har jag tänkt extra mycket på livet och vad det innebär. En vän till mig förlorade ett av sina barn nyligen och det leder tankarna naturligt till varför vi är här och vad som händer när vi går bort. Jag är så tacksam för att livet fortsätter, att vår tid på jorden inte är det enda vi får erfara. Jag tror starkt på att vi har en Gud som är vår himmelske Fader, att vi är en del av en himmelsk familj och att våra liv inte började när vi föddes här på jorden och inte slutar när vi dör. Jag är tacksam för ett större perspektiv och att vi mitt i sorgen kan känna en tillförsikt om att livet fortsätter. Jag vet att de som vi saknar här finns kvar och att vi får träffa dem igen en dag. Familjen kan vara evig, utan slut, och det är en härlig tanke.
I kyrkan har vi en av världens äldsta kvinnoorganisationer, Hjälpföreningen. Den bildades 1842 för att ”sporra bröderna [männen i kyrkan] till att tillgodose de fattigas behov – att söka efter tillfällen att utföra kärleksverk och att tillmötesgå deras behov – att hjälpa till att förbättra deras moral och att stärka det goda i samhället” (Joseph Smith, kyrkans grundare). Hjälpföreningens motto är ”kärleken upphör aldrig” och det senaste större projektet som föreningen har dragit igång är ”Jag var främling”, ett initiativ som strävar efter att hjälpa de många flyktingar som finns i världen i dag. De ber oss att se bortom flyktingarnas fysiska behov, se dem som individer, som vänner, och sedan hjälpa dem anpassa sig till sin nya situation.* Det tror jag är jätteviktigt, och det hjälper oss att förstå varandra och skapa broar.
Jag har sett den här organisationen verka på många sätt, allra senast bland min församlingsfamilj, för att samlas kring ett behov och möta det, för att lyfta andra. Vi kvinnor behöver varandra, och det är aldrig mer så än när vi stöter på svårigheter. Jag är så tacksam för systraskapet jag känner i kyrkan, för mina vänner, för deras kärlek och omtanke. Jag tror att vi behöver det i dag mer än någonsin. Vi behöver öppna hjärtan och varma famnar.
Mitt namn betyder furstinna eller prinsessa, och trots att jag kommer av bondesläkt och inte har något som helst ”adligt” blod i mig, så vet jag att det stämmer. Vi är, precis som en av dagens ledare i kyrkan har sagt, gjorda av evigt material, av en evig Fader. Vi har ett evigt arv, vi är alla döttrar eller söner till en kung. Låt oss aldrig glömma det, för med den kunskapen kommer en tillförsikt som kan hjälpa oss stå raka när behovet uppstår, att se bortom det uppenbara och ta hand om varandra som om vi vore bröder och systrar, för det är vi faktiskt. Det är en fantastisk tid vi lever i, en tid med otroliga möjligheter. Ta vara på dem och ha en underbar dag!
* Om du vill läsa mer om initiativet ”Jag var främling” kan du börja här: https://www.lds.org/general-conference/2016/04/i-was-a-stranger?lang=swe
