Engagemang utan att inta försvarsställning

När jag ser ut över er, alla examenselever, väller det upp goda känslor inom mig. Jag kan inte skaka hand med var och en eller se er i ögonen, men jag vill att ni ska veta att ni är dyrbara i er himmelske Faders ögon. Han älskar er. Kyrkans ledare älskar er.

Jag vill också att ni ska veta att ni har en spännande och meningsfull tid framför er när ni ska tjäna Herren. Jag inser att era föräldrars uppoffringar, och era, har hjälpt er bli dem ni är. I dag ser jag ut över er och värdesätter er mångåriga hängivenhet mot kyrkan och mot att vårda ert vittnesbörd genom studier och tillämpning av evangeliets principer. Jag ser i er kyrkans framtid — inte bara framtida biskopar, stavspresidenter, missionspresidenter och biorganisationsledare, utan också stora led av framtida mödrar och fäder, primär- och söndagsskollärare, ungdomsledare, hemlärare och besökslärare, scoutledare, körledare och oräkneliga andra som kommer att tjäna Herren under 2000-talet.

Det blir ett århundrade som skiljer sig åt från det som just passerat. På några sätt kommer det att bli bättre, och på andra sätt kommer det att bli mycket svårare för er och för era barn. Men ett är ofrånkomligt: Det är ert århundrade, ett århundrade under vilket ni får möjlighet att utmärka er för något gott eller på annat sätt. Ni försöker påverka andra och andra försöker påverka er. Antingen delar ni med er av och främjar era värderingar, som är rotade i Jesu Kristi återställda evangelium, eller så tillåter ni andra att bestämma era värderingar åt er och åt era efterkommande.
Kommunikationen i framtiden kommer att fortsätta att förändras genom Internet och ny medieteknik. Er cyberspacevärld — mobiltelefoner som kan ladda ner filmer och iTunes, sociala nätverk som Facebook, sms, bloggar, Twitter, handdatorer och podsändningar — är bara början av det som ligger framför er i den förunderliga expanderande teknologin. Det får mig att önska att jag hade fötts 20 år senare så att jag kunde ha räknat ut vad jag ska göra med min iPod när den inte uppför sig, vilket är ganska ofta.

Vi kämpar en gigantisk kamp, mina unga bröder och systrar. Så har det varit ända sedan människans begynnelse. Gott och ont har alltid varit hos oss, likaså rätten att välja mellan dem. Under tiden som jag har med er i dag vill jag delge några tankar om att stå för sanningen.

Nyligen såg jag en undersökning om hur andra ser på kyrkans medlemmar. Jag har länge varit intresserad av det här ämnet eftersom jag har haft en del att göra med missionsverksamheten i mina uppdrag i kyrkan. Om vi vet hur andra ser på oss är det lättare att förstå hur vi bäst ska förklara oss. I just den här undersökningen hade det gjorts en intressant observation. Den menade att kyrkans medlemmar ibland kan verka mycket defensiva gentemot personer som inte tillhör kyrkan. Någon gick så långt som att säga att när mormoner förklarar vad de tror på så säger de det på ett sådant sätt att det känns som om de förväntar sig att bli kritiserade.

Det var inte första gången jag hade hört något sådant. Men ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag det. Om vi inte är försiktiga kan vi förmedla en känsla av att vi intar försvarsställning i vår kommunikation med andra.

Jag tror jag vet vilka några av anledningarna till det är. Alltsedan den gången när Joseph Smith gick ut ur den heliga lunden 1820 har det funnits personer som har reagerat negativt, för att inte säga fientligt, på vårt budskap. Joseph säger med egna ord att det var en obehaglig upplevelse första gången han försökte berätta vad han hade sett för någon utanför familjen. Den protestantiska prästen som han berättade det för sade att det kom från djävulen och att det inte fanns något sådant som syner och uppenbarelser längre. Om Joseph tyckte att det var obehagligt så var det för att han ännu inte hade insett den ondes obarmhärtiga makt. Ju mer kyrkan växte, desto mer tycktes den dra åt sig fientlighet. Den lilla gruppen trofasta medlemmar drevs från den ena platsen till den andra. Joseph måste ha känt det som om det inte kunde bli mycket värre än när han hade fått utstå det fruktansvärda lidandet i Libertyfängelset, och när dessutom Missouris guvernör hade utfärdat en utrotningsorder mot kyrkans medlemmar. Men naturligtvis blev det värre, och Joseph och Hyrum fick betala för sitt arbete, sitt vittnesbörd och sin tro med sitt liv. Det var den avgörande händelsen som ledde till den stora vandringen västerut. Brigham Young ledde vandringen genom den amerikanska vildmarken till en tillflyktsort här i Klippiga bergen för kyrkans medlemmar.

Der här är nu en outplånlig del av historien. Ni har hört berättelser om pionjärernas svårigheter och uppoffringar sedan ni var små. Också nyomvända till kyrkan som inte har några förfäder som överlevde den tiden omfamnar folket och händelserna i vår tidiga historia som en del av deras eget arv. Berättelserna både inspirerar och motiverar oss, som de bör, och jag hoppas och ber att vi, i vår relativa komfort, aldrig glömmer de orubbliga och trofasta medlemmarna och det vi kan lära av dem.

Och ändå är det inte 1830, och vi är inte bara sex stycken längre. Kan en del av försvarsattityden som andra ibland ser hos oss bero på att vi fortfarande förväntar oss att vi ska behandlas som en illa omtyckt minoritet, tvingade att fly västerut? Förväntar vi oss alltid att vi måste försvara oss i vårt umgänge med andra? Om det är så tror jag att vi behöver byta kurs. Att alltid förvänta sig kritik eller invändningar kan leda till en osund förlägenhet och försvarsställning som inte faller i god jord hos andra. Det stämmer inte överens med var vi är i dag som kyrka och som en stor grupp Jesu Kristi efterföljare.

Som i allt annat kan vi se till Frälsaren som vårt Föredöme. Han mötte stor fientlighet från allra första början av sin verksamhet. När han predikade i synagogan i Nasaret ville några slänga ner honom från en klippa. Men han lät sig inte nedslås. Han visste att han skulle bli missförstådd till stor del. Ändå förkunnade han oförskräckt sitt evangelium och använde ord som ”några säger till er ... men jag säger ...” Han visste vad han ville säga och han sade det utan att be om ursäkt. Som det står i skrifterna: ”Ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.” (Matt 7:29)

Om vi vill vara respekterade för dem vi är så behöver vi agera med självförtroende — säkra i vetskapen om vilka vi är och vad vi står för, och inte som om vi måste be om ursäkt för vad vi tror på. Det betyder inte att vi ska vara arroganta eller övermodiga. Respekt för andras åsikter bör alltid vara en grundläggande princip för oss — det är en del av Trosartiklarna. Men när vi uppför oss som om vi var en förföljd minoritet, eller som om vi förväntar oss att bli missförstådda eller kritiserade, så kommer andra att känna det och reagera därefter.

Jag inbjuder alla er som är återvända missionärer att vara särskilt lyhörda för det här. Ni har tillbringat två år med att knacka dörr och handskas med alla möjliga tänkbara frågor och invändningar. Det kan vara lätt att ni i samtal med andra tror att ni fortfarande knackar dörr. Det gör ni inte. Om ni har möjlighet att berätta vad ni tror på så finns det inget behov av att vara så försiktiga att ni verkar vara undanglidande eller förvänta er kritik. Aposteln Paulus sade: ”Jag skäms inte för [Kristi] evangelium.” (Rom 1:16) Det ska inte heller vi göra. Jag ser fram emot och uppskattar mycket varje tillfälle jag har att bära mitt vittnesbörd om den underbara återställelsens budskap. Och jag kan inte minnas att jag någonsin har förolämpat någon när jag har gjort det.

En av anledningarna till att det här ämnet är av betydelse för er i dag är därför att kyrkan blir allt starkare. I Förenta staterna är vi nu den fjärde största kyrkan. Det finns medlemmar överallt, i samhällen från kust till kust och från norr till söder. Det finns visserligen en större koncentration av medlemmar västerut, men det blir nu allt vanligare att människor i hela landet känner en sista dagars helig personligen. Dessutom finns det många medlemmar i kyrkan som intagit en framstående ställning i samhället. En artikel nyligen i tidningen Time som handlade om kyrkan nämnde detta faktum och den innehöll flera fotografier av framstående sista dagars heliga.

Den här framträdande ställningen är i sig en försäkran om att kyrkan blir omtalad mer och mer och att sista dagars heliga får allt större möjlighet att delta i samtal om evangeliet. Det är därför jag har valt det här ämnet. Ni måste vara ärliga, öppna, raka, engagerade, visa respekt för andras åsikter och absolut låta bli att inta försvarsställning.

Jag ska ge er två förslag på hur ni kan samtala med andra utan att inta försvarsställning.

Första förslaget: Låt inga oviktiga ämnen dränka de viktiga.

Våra medlemmar har alltför ofta låtit andra anslå tonen i ett samtal. Ett exempel är månggifte. Det bruket upphörde officiellt i kyrkan 1890. Nu är det 2009. Varför pratar vi fortfarande om det? Det var en sed. Det upphörde. Vi gick vidare. Om någon frågar er om månggiftet så säg bara att det var något vi praktiserade en gång men inte nu längre, och att de inte ska blanda ihop polygamister med vår kyrka. I vanliga konversationer ska ni inte slösa tid med att försöka rättfärdiga månggiftet under Gamla testamentets tider eller spekulera i varför det var i bruk en tid under 1800-talet. Det kan vara befogade ämnen för historiker och forskare, men jag tror att vi bara förstärker stereotyperna när vi gör det till ett huvudämne i en konversation om kyrkan.

Jag är medveten om att sådana konversationer ibland triggas igång av nyhetsartiklar i media. Det förändrar ingenting. Tidigare i år skildrades den heliga tempelceremonin i en teveserie om polygamister. Det orsakade stor oro bland kyrkans medlemmar vilket är förståeligt. Det väckte anstöt hos oss alla.

Men jag vill hänvisa till en artikel som skrevs av kyrkans informationstjänst som gensvar och lades ut på nyhetssidan på Internet. Lyssna på tonen när jag citerar från den. Det finns inget som tyder på att de intar försvarsställning fastän de reagerade på en olämplig skildring av en av våra mest heliga religiösa ceremonier:
”Liksom andra stora trosgrupper uppmärksammas ibland Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga av Hollywood eller Broadway, teveserier eller böcker samt nyhetsmedia. Ibland skildras kyrkan och dess medlemmar på rätt sätt. Ibland är skildringarna falska eller spelar på stereotyper. Emellanåt görs detta med förfärande dålig smak.

Som katoliker, judar och muslimer har erfarit i århundraden är sådan uppmärksamhet oundviklig när en trosgrupp har nått en sådan storlek eller framträdande ställning att den ådrar sig uppmärksamhet.” I artikeln avråder man vidare från en organiserad bojkott av tevestationen och anslutna företag, som aktivt har förespråkats av några av kyrkans medlemmar på Internet.

Jag fortsätter citera från nyhetsartikeln:

”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som institution uppmuntrar inte till bojkotter. En sådan åtgärd skulle medföra just ett sådant slags kontrovers som media tycker om och i slutändan öka seriens tittarsiffror ...

Kyrkans medlemmar ska uttala sig med värdighet och eftertänksamhet. Det är inte bara ett uppförande som Jesus Kristus undervisade om och demonstrerade i sitt eget liv, utan avspeglar också den styrka och mognad som kyrkans medlemmar har i dag ... Om kyrkan lät kritiker och motståndare välja de kontroverser som kyrkan ska inlåta sig i så riskerar kyrkan att distraheras från den inriktning och mission som den så framgångsrikt vidhållit i nästan 180 år. I stället väljer kyrkan sin egen kurs och fortsätter att predika Jesu Kristi återställda evangelium i hela världen.”
Låt mig ge ett annat exempel som jag har i färskt minne. För ett eller två år sedan gjorde en oberoende filmgrupp en film om Mountain Meadows-massakern. Att beskriva den som en mycket dålig B-film vore generöst. Ärligt talat var den fruktansvärd — till och med Hollywoods kritiker sågade den. Initiativtagarna gjorde allt de kunde för att provocera kyrkan till att göra det till ett stort samtalsämne. Faktum är att vi ignorerade det helt. Vi vägrade låta dem bestämma vår agenda. Resultatet var en stor kassaflopp och antagligen en hel del rött bläck på gynnarnas bankkonto. Under tiden fortsätter vi reagera och nå ut på konstruktiva och intelligenta sätt gentemot ättlingarna till dem som var involverade i de hemska händelserna vid Mountain Meadows.

Och kyrkan har nyligen publicerat en bok grundad på utförliga efterforskningar med titeln Massacre at Mountain Meadows som dokumenterar alla fakta kring tragedin.
Mitt andra förslag till er är att betona att kyrkans medlemmar följer Jesus Kristus och vad Jesus Kristus lärde. Vi försöker följa honom i allt vi gör.

När allt kommer omkring är det viktigaste när det gäller er och ert vittnesbörd att ni grundar er tro på det som Jesus Kristus lärde, och att ni försöker följa honom genom att leva på ett sätt som behagar vår himmelske Fader och Herren.

Det är er grundval. Det var Joseph Smiths grundval. Han sade: ”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och åter uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat, som tillhör vår religion, är endast tillägg till detta.”

När ni har ett samtal om kyrkan bör ni göra det till huvudämnet. Vi följer Jesus Kristus. Vi försöker leva som han lärde. Det är grunden till vår tro och vårt liv. Det är den starkaste ställningen, utan ”försvarsställning”, som ni kan inta. Ni behöver inte försvara eller rättfärdiga något när ni grundar er ställning på Guds Sons lärdomar och det faktum att ni gör ert bästa för att hålla hans bud.

Det är en stor välsignelse att ha Jesu Kristi lärdomar som är tydliga för dem som studerar skrifterna och omfamnar hans lära. När vi följer Herren Jesu Kristi lära får vi veta att vi alla är Guds barn och att han älskar oss. Genom att följa Kristus vet vi var vi levde innan vi föddes, vi vet syftet med att vi är här på jorden och vi vet vart vi kommer när vi lämnar det här jordelivet. Frälsningsplanen är tydlig. Den är Guds plan för hans barns eviga lycka.

Det finns bud som Gud har gett män och kvinnor att följa. Det är hans bud, och ingen har myndighet att ändra på dem utom genom direkt uppenbarelse till Guds utvalde profet.

Människor runtom i världen driver längre och längre bort från Herrens lärdomar, mot ett sekulariserat samhälle som aposteln Paulus beskrev:

”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen.” (2 Tim 4:3–5)

Det var vår tid som Paulus såg. Ett ökande antal människor tror inte att det finns någon Gud, ingen Kristus, ingen återlösningsplan, ingen försoning, ingen omvändelse, ingen förlåtelse, inget liv efter döden, ingen uppståndelse, inget evigt liv, ingen evig familj som kan beseglas för evigheten.

Vad tomt livet måste vara utan välsignelserna vi får genom Jesu Kristi återställda evangeliums fullhet. Mina bröder och systrar, vi följer Jesus Kristus. Vi känner till lycksalighetsplanen, den stora återlösningsplanen genom Herren Jesus Kristus. Ni examenselever känner till Jesu Kristi lärdomar. Ni måste sträva efter att leva efter dem, nu och alltid. På er generation vilar ansvaret att undervisa om Herrens lärdomar och att veta hur ni ska bygga upp hans kyrka. Kom ihåg att ni inte behöver känna att ni måste rättfärdiga er tro. Ni behöver bara förklara den i en anda av kärlek och vänlighet. Sanningen segrar alltid när sann lärdom lärs ut.

Här är bara några få exempel:

1. Vi följer Jesu Kristi lära om att tjäna våra medmänniskor. Vi tjänar både våra medlemmar och dem som inte är medlemmar. Det fina arbete vi gör inom humanitärtjänsten runtom i världen avhjälper lidande och svårigheter. Vi gör allt vi kan för att dela med oss av våra resurser, vår tid och våra pengar för att tillmötesgå behoven både hos våra medlemmar och hos personer som har en annan tro, med insikt om att ”allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig”. (Matt 25:40)

2. Vi följer Jesu Kristi lära om att sträva efter att följa Visdomsordet, som är ett sunt sätt att få en frisk fysisk kropp. Vi undviker drogmissbruk av alla slag eftersom vår kropp är vår eviga andes boning och eftersom lyckan i det här livet fås genom att vi är andligt starka och fysiskt friska.

3. Vi följer Jesus Kristus genom att följa kyskhetslagen. Gud gav oss det här budet, och han har aldrig upphävt eller ändrat det. Lagen är tydlig och enkel. Ingen ska inlåta sig i något sexuellt umgänge utanför de gränser Herren har satt. Det gäller homosexuella beteenden av alla slag och heterosexuella relationer utanför äktenskapet. Det är en synd att bryta mot kyskhetslagen.

4. Vi följer Jesus Kristus genom att följa Guds lag angående äktenskap, vilket är ett äktenskap mellan en man och en kvinna. Det budet har varit gällande ända sedan begynnelsen. Gud sade: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (1 Mos 2:24) Gud uppmanade Adam och Eva att de skulle vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden, och lägga den under sig. (Se 1 Mos 1:28.)

Nutida profeter och apostlar bekräftade det här budet på nytt i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” som kom ut 1995:
”Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru ... Familjen är instiftad av Gud. Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan.”

5. Vi följer Jesus Kristus och undervisar om evangeliets första principer och om alla återställelsens underbara lärdomar som när de omfamnas och efterlevs ger frid, glädje och lycka till Guds söner och döttrar.

Bröder och systrar, ni underbara examenselever, så enkelt är det. Må Gud välsigna er när ni nu lämnar det här universitetet och går ut i världen och uppfyller er strävan efter att finna lycka, med vetskap om att ni får uppleva frid, glädje och lycka när ni följer Jesu Kristi lärdomar. Jag vill bära mitt vittnesbörd för er. Jag vittnar om att Jesus är Kristus. Han är Guds Son. Han lever verkligen. Det här är hans kyrka. Vi är ute i hans ärende. Han har gett oss lärdomar och befallningar. Vi bör förstå dem och undervisa om dem med kärlek, kraft och andlig styrka. Jag nedkallar en välsignelse över er att er himmelske Fader ska upplysa er och välsigna er på alla sätt när ni får möjlighet att förklara återställelsens underbara budskap för kyrkan, och även för dem som inte tillhör kyrkan, att ni må välsignas och få himmelsk vägledning och att ni må ha positiva känslor och aldrig känna att ni måste inta försvarsställning som medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Må Gud bevilja er varje välsignelse och ert hjärtas rättfärdiga önskningar när ni lämnar det här universitetet är min ödmjuka bön, i Jesu Kristi namn, amen.