Inblickar

Det civila samhället och kyrkan

 

"Sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er." - Jeremia 29:7

Kör igenom vilket samhälle som helst så ser du spiror och kupoler som höjer sig upp mot skyn. De här kyrkobyggnaderna har förmågan att både utmärka sig och smälta in. Deras grannar är företag, stadshus och bostäder. Barn går förbi dem på väg till skolan. Men på söndagsmorgnarna får de ett nytt syfte. En kyrkas andliga ideal höjer sig över spirorna där några få lägger märke till härbärgen, sjukhus och soppkök. Liksom de religiösa människor som driver dem, känns arbetet de gör mer än det ses.

Kyrkor, välgörenhetsinrättningar, föreningar, klubbar och andra ideella organisationer – åtskilda från regeringar och företag – bildar en viktig del av livets frivillighets sfär.  Det kallas det civila samhället och gör en stor insats i samhällena. Alla kan vara delaktiga i det här partnerskapet.

Religionen är ofta den första vårdaren och läraren i en persons liv. Vem, om inte en kyrka, går varje steg i att välkomna ett barn till världen, delger principer om rätt och fel, uppmuntrar till sociala förpliktelser, helgar intima relationer, ger mening åt döden och för etiska normer vidare till nästa generation? En filantrop sade om sin mormonreligion: ”Man kan inte vara medlem i den här kyrkan särskilt länge utan att lära sig om ledarskap, att tala offentligt, beslutsfattande, övertygande samtal, budgetering, näringslära, inflytande, omsorg, hembesök, läs- och skrivkunnighet, forskning, utveckling av resurser, trädgårdsskötsel, konservering, vaccinationer – det bara fortsätter.”

Multiplicera det här med bara ett litet procenttal så ökar det goda inflytandet stadigt.

Rotordet civ fyller vårt politiska språk. Civilisation, civilitet, civilperson, civila rättigheter – de pekar alla mot hur vi behandlar varandra medan vi bygger en gemensamt samhälle.  Det handlar mer om kultur än om lagar, mer om plikt än om efterfrågan. Och eftersom människan är social och religiös till sin natur, tillhandahåller en sund styrelseform båda egenskaperna. Samhället och kyrkan, med alla tillhörande värderingar och tjänster, sammanfaller ofta.

Man börjar att bygga ett civilt samhälle i hjärtat och sedan växer det utåt. Edmund Burke sa detta väl: ”Att tillhöra en underavdelning, att älska den lilla skara vi tillhör i samhället, är den offentliga tillgivenhetens första princip.” Om vi inte älskar vår nästa, menar han, kan vi inte älska världen.

Men glöm inte ”de andra”. Ett av det civila samhällets stora prov är huruvida det inkluderar den impopulära, den som står utanför eller den som ser ut eller agerar annorlunda. Den här allomfattande metoden kräver hårt arbete. Det är bara med en respektfull dialog och konstruktiva samtal som det gemensamma goda kan uppnås. Alternativet till ett civilt samhälle är ett delat samhälle, där människor bildar öar av eget intresse och engagemang. Den vägen är för enkel. Civilisation ska engagera, inte skapa distans.

Samhället är sammanvävt av så skiftande trådar att det inte finns någon inrättning som enskilt kan hantera det. Det krävs en mängd föreningar att ta hand om många. Men kyrkorna för människor samman så som ingen annan organisation kan. De står nära människorna de tjänar och främjar ansvarstagande relationer. Om samhällena hade skyttegravar där kampen om den mänskliga värdigheten utkämpades, skulle de likna kyrkor.

Samhällets obesjungna arbete utförs av oräkneliga människor som arbetar frivilligt för att lösa problem. Och liksom spirorna i skyn, blandade med skyskrapor och andra höga byggnader, har varje person en roll att spela, en talang att erbjuda och en plats att tillhöra.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.