Mitt hjärta vänds ofta till hemmet och gångna jular när jag lyssnar till några av mina favoritjulsånger, som till exempel den här:
Borta bra men hemma bäst
när julen är här, för vart man än far
och hur bra det än är,
vill man vara tusenfalt lycklig.
Under juletiden finns det ingen bättre plats än ens eget kära hem.
En författare sade: ”Det är julen man alltid återvänder till. Så annorlunda genomsin mystik, stämning och magi. Helgen tycks på sätt och vis vara tidlös. Allt som är kärt, allt som består, förnyar sitt grepp om oss: Vi är hemma igen.”
President David O McKay (1873–1970) sade: ”Sann glädje får man bara genom att glädja andra — den praktiska tillämpningen av Frälsarens lära, att den som mister sitt liv ska finna det. Kort sagt, julens anda är Kristi anda, som får våra hjärtan att lysa av broderlig kärlek och vänskap och manar oss till vänligt tjänande. Det är andan i Jesu Kristi evangelium som, om vi hörsammar den, för med sig ’frid på jorden’, för evangelium betyder — glädjebudskap till alla människor.”
Att ge, inte få, skapar julstämning i dess fulla bemärkelse. Ovänner blir förlåtna, vänner koms ihåg och Gud blir åtlydd. Julens anda upplyser själens perspektivfönster och vi ser ut över världens jäkt och stress och blir mer intresserade av människor än av saker. För att fånga den verkliga betydelsen av ”julens anda” behöver vi bara tänka på dess innebörd, så får vi del av ”Kristi anda”.
Läs fortsättningen i december månads Liahona.