17 mars 1842 träffades 20 kvinnor i Nauvoo, Illinois. Det blev startskottet för Hjälpföreningen – kyrkans kvinnoorganisation som idag har drygt 7 miljoner medlemmar.
I samband med 175-årsjubileet träffades kvinnor i kyrkan i Stockholmsområdet för att fira detta.
”När Hjälpföreningen organiserades fanns stora behov i kyrkan. Kvinnorna utmärkte sig i sin tro och uthållighet. De stöttade och hjälpte varandra när de flyttade mellan platser”, berättar Kristina Lindqvist, en av de ansvarig för denna organisation.
”Om jag hade fått ha en av dessa ”pionjärsystrar” hos mig under en dag, vad hade jag visat henne? Ja, alla bekvämligheter såsom tvätt- och diskmaskiner, mobiltelefon. Berättat om min familj, min man och mina barn. Hon hade fått följa med mig till mitt arbete. Främst hade jag velat ta med henne till templet och visat hur Herrens hus berikar människor än idag. Vi hade delat systerskap med varandra”, fortsätter Kristina.
Vidare, ”Vårt värde ligger i att vi är döttrar till Gud. Vår styrka ligger där. Det förnyade temat är en ledstjärna för vårt arbete – att hjälpa andra. Att få lära känna sitt arv gör att vi såsom kvinnor kan se en ljus framtid framför oss. Vi kan också vara pionjärer och påverka andra. Tacksam att vara här och dela denna glädje med er”.
Gunilla Karlsson berättar om sitt pionjärsarv: ”En släkting till mig – Hilda Eriksson – reste som 6-åring med mor och två bröder till Salt Lake City. Resan tog lång tid, först nio veckor på båt till New York, sedan tåg till Missouri, båt till Nebraska, oxspann till Salt Lake City. Hela resan tog sex månader. Hon hjälpte sin mor att sy och blev duktig på det. Hon gifte sig och hade under sitt liv många olika uppdrag i kyrkan – hon undervisade i söndagsskolan, var ledare för barnen och kvinnoorganisationen, hon blev till slut 108 år. Detta är mitt arv. Evangeliet blivit min ledstång. Vi har nu barnbarn i femte generationen i kyrkan. Jag har alltid känt Guds kärlek till mig. Han välsignar oss alla efter våra behov”.
Maria Haslam växte upp i Salt Lake City och berättar om pionjärer på både sin mammas och pappas sida: ”19 av mina förfäder kom till Salt Lake City. I min familj pratade vi ofta om pionjärerna och fick kanske en särskild förståelse för hur det var för dem genom att vi kände till platserna och landskapet där de levde. Här i Sverige har jag dock fått ytterligare en dimension av vad det kan innebära att vara pionjär. Tänker på kvinnor i olika livssituationer som med egen drivkraft hanterar stora utmaningar – exempelvis kvinnor med barn som har speciella behov som uttrycker att barn är en gåva från Gud, kvinnor som väljer att utöva sin tro i ett sekulärt samhälle. Arvet från pionjärerna är att de trodde på Kristus och handlade enligt sin tro – precis som kvinnor i kyrkan gör idag”.
”Kyrkan var inte fullständig förrän kvinnorna hade organiserats. Hjälpföreningen omfattar alla kvinnor från 18 år och uppåt och finns nu i alla länder där kyrkan finns och undervisningen sker på många olika språk”, fortsätter Patricia Espinoza, ansvarig för Hjälpföreningen i Norra Stockholmsområdet.
”Jag kommer från Chile. Mina föräldrar och systrar kom hit därför att far ville ge oss något bättre. Tacksam för det. Det mesta underbara är att kyrkan finns överallt i världen.
Tack för att ni har tagit er tid att komma hit. Det finns plats för alla kvinnor i denna organisation – ensamma, änkor, frånskilda, gifta… Med något litet gör vi något stort”, avrundar Patricia.
Detta var ett axplock av vad som presenterades på årsdagen. Avslutningsvis berättar några av deltagarna om vad de tog med sig från dagen:
"Mitt värde är konstant. Vad jag än gör är jag en dotter till Gud. Han älskar mig och vet mitt namn. Älska varandra och allt kommer att falla på plats. Ge aldrig upp, fortsätt gå framåt och tro på det goda, är några tankar jag tar med mig från den här dagen." -Melina Ekelund
"Jag är stolt över att vara en kvinna i evangeliet. Låt oss ha vårt gudomliga ursprung i fokus och lägga det andra åt sidan. Detta gör att vi stärker vår självkänsla. Viktigt att fylla vår själ med goda andliga ting så att vi inte dör andligt. Om de hade varit 'tre vise kvinnor' som kom till Jesusbarnet istället för tre vise män… Det hade nog varit mycket annorlunda. De hade städat stallet. Haft med sig god mat och kanske andra slags gåvor, som var mer 'behövda', var några av dagens guldkorn." -Karin Lindén
"Min kärlek till Herren är drivkraften i mitt liv. Mitt arv från min mor, mormor, farmor har alla genom sina liv fördjupat min insikt hur viktig min relation till Herren är. Jag är på det vinnande laget<3 Att vistas bland kvinnor med tro berikar, stärker och skänker mig en enorm glädje i vardagen." -Ingrid Lund
