Värdet av den naturliga familjen: En röst för äktenskapet
Världskongressen om familjen 2012, Madrid, Spanien
Jag känner mig mycket privilegierad över att få tala till er idag. Detta konvent och dess ändamål är mycket viktiga för mig. Jag är medveten om att, åtminstone i den så kallade västvärlden, den traditionella familjen med far, mor och barn snabbt är på nedåtgående. Min hustru Christiane och jag, som har varit lyckligt gifta i över trettiotre år, verkar tillsammans med våra sju barn och fem barnbarn hittills, tillhöra ett utdöende släkte — nästan något underligt i dagens värld. Folk tittar på oss med viss förundran och frågar: ”Sju barn, en hustru, trettiotre år?” Några tycker synd om oss och andra säger att vi har haft tur. Men vi tycker inte synd om oss och tycker inte att vi har haft tur. Vi är bara lyckliga. Vi lever det liv vi drömde om och alltid ville ha. Det är meningsfullt och givande. Äldste Russell M. Nelson, som talade vid Europas familjekongress 2009 i Amsterdam, sade nyligen:
”Vi föddes med förmågan att växa, älska, gifta oss och bilda familjer.Äktenskapet och familjen är instiftade av Gud. Familjen är den allra viktigaste sociala enheten … Den uppfyller den mänskliga själens djupaste längtan — den naturliga längtan efter ändlöst umgänge med älskade familjemedlemmar” (se ”Gud vare tack!” Liahona, maj 2012, s. 77).
Fastän många längtar efter ett traditionellt familjeliv, är det färre och färre som har det. Under andra hälften av förra århundradet minskade det årliga antalet vigslar i Tyskland med över 40 procent. Alltför få ungdomar gifter sig numera. Många främjar en rad olika personliga livsstilar, ofta drivna av nöje, frihet och egennytta. Principen om ”aktieägarvärde” i affärsvärlden har funnit sin väg in hos enskilda och familjer: låg investering, snabb och hög avkastning. Den allmänt rådande trossatsen tycks vara: ”Jag är villig att gifta mig och till och med skaffa ett eller två barn om det inte inkräktar på min karriär eller min personliga livsstil.” Och det är precis det som händer: Familj och barn planeras och byggs runt karriär och personliga intressen. Ibland blir barn till och med som en hobby. Målet är att öka det nöjesfyllda livet för de enskilda vuxna.
Men det är ett högt pris att betala för att handla på det sättet. Attribut som bygger framgångsrika äktenskap och familjer, till exempel uppoffringar, kärlek, omtanke, hängivenhet, tjänande, tålamod, uthållighet och trohet, finns sällan i sådana relationer. Personliga önskningar, attraktioner och möjligheter får företräde. Små stormar, som alla måste möta i livet, får familjer att snabbt falla sönder. I dagens värld, där nästan alla anser att de borde kunna få allt som de vill ha, blir folk mer och mer själviska och mindre och mindre nöjda. Det är inte konstigt att skilsmässorna har ökat från 9,6 procent 1955 till hela 56 procent 2003. Under de senaste tio åren har antalet skilsmässor i Tyskland konstant hållit sig över 50-procentnivån. Men Tyskland är inte ensam om detta. Vi omges av grannar som har liknande problem.
Familjens förfall visar sig inte bara i ett minskat antal vigslar och i ett ökat antal skilsmässor utan också i att alltför få barn föds. Och de nyfödda som kommer till världen föds ofta utanför äktenskapet och uppfostras av ensamstående föräldrar. Över 90 procent av dessa barn bor med sin mamma och går miste om en fars inflytande i sitt liv.
Avsaknaden av en fars inflytande i hemmet har en betydande effekt på barnen. Journalisten Claus Jacobi har skrivit:
”En påstådd förbättrad livskvalitet för vuxna har erhållits på bekostnad av de små barnen. Varje skilsmässa skadar deras små själar. Liksom sköldpaddorna är det många av dem som inte känner sin far. Andra tittar ut genom främlingars fönster eller växer upp i söndrade familjer. Medan pappa inriktar sig på sin karriär och mamma hävdar sig, forslas barnen, som trots allt är oskyldiga, ut till daghem, tillbaka hem och sätts framför teven, som lär dem nya grymheter varje dag” (Claus Jacobi, ”Like Turtles, Many German Children Don’t Know Their Fathers”, Welt am Sonntag, 5 nov. 2001).
Denna utveckling orsakar allvarliga konsekvenser för samhället. Överväldigade föräldrar, varav många är ensamstående eller har röriga hemförhållanden, försöker hantera förvirrade och upproriska barn. Barn som söker en känsla av tillhörighet attraheras av organiserade gäng, som i sin tur skapar ett säkerhetsproblem. Fattigdomen och bristen på utbildningsmöjligheter för dessa barn ökar. Många av dem känner att de inte har något positivt att se fram emot i livet.
Exploderande statsbudgetar visar att de största utgifterna kommer från hanteringen av sociala problem och säkerhetsproblem. Att tillförsäkra ”social fred” har blivit ett politiskt program. Med anledningarna till våldsamheterna i Storbritannien under 2011 i åtanke, skrev överrabbinen i England, Jonathan Sacks:
”I praktiskt taget alla samhällen i västvärlden inträffade på 1960-talet en moralisk revolution, man övergav hela den traditionella etiken i fråga om självbehärskning. Allt vi behöver, sjöng Beatles, är kärlek. De judisk-kristna morallagarna övergavs. I stället kom: Gör det som fungerar för dig. De tio budorden skrevs om till de tio kreativa förslagen. Eller som Allan Bloom sade det: ’Jag är Herren din Gud: Slappna av!” (Jonathan Sacks, ”Reversing the Decay of London Undone”, Wall Street Journal, 20 aug. 2011).
Det är viktigt att förstå problemen som skapas av familjens söndring, men att bara räkna upp problemen löser dem inte. Vi behöver förstå anledningarna bakom förändringarna. Om vi fastställer och förstår varför det händer har vi större chans att hitta lösningar.
För över hundra år sedan sade Henry M. Field, enamerikansk präst, följande:
”Avsaknaden av nutida respekt för religion är en röta i våra sociala institutioner. Tanken om Gud som Skapare av och Fader till alla människor är, i den moraliska världen, vad gravitation är i den naturliga: Den håller ihop allt och får [allt] att rotera runt en gemensam mittpunkt. Tar man bort detta faller män [och kvinnor] isär: Det finns inget sådant som kollektiv humanitet, bara enskilda molekyler [av män och kvinnor som flyter omkring i universum], utan större sammanhållning [eller större mening] än lika många sandkorn” (Henry M. Field, citerad i A Dictionary of Thoughts, redigerad av Tryon Edwards, 1891, s. 478).
Denna tanke, trots att den uttrycktes under 1800-talet gäller fortfarande idag. Det är inte bara tilltron till värdet av äktenskap och familj som vi behöver bygga upp på nytt, utan också tron på Gud. Religion har en viktig roll när det gäller värderingar, ansvar och att använda vår handlingsfrihet — vår förmåga att göra val — på lämpligt sätt. Därför vill jag idag slå ett slag för äktenskap och familj, baserade och inriktade på en tro på en Gud och en Skapare.
Min tro och tillit till Gud har inverkan på det jag gör. Mina handlingar är annorlunda därför att jag tror på ett högsta väsen och på ett liv efter döden. Denna tro fördjupar min kunskap om handlingsfrihet och vidgar mitt perspektiv på livet. Jag är tacksam för att Gud har gett mig och mina medmänniskor förmågan att fatta beslut, men jag inser att med denna möjlighet att göra val kommer ett stort ansvar. Jag vet att mina handlingar har betydelse och att jag är ansvarig inför Gud för hur jag väljer att leva mitt liv.
De som hör till den judisk-kristna traditionen tror att Gud har sagt: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom … Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött” (1 Mos. 2:18, 24). I detta påbud finner vi en av Guds anledningar för äktenskap: Gud bekräftar att det helt enkelt inte är bra för mannen att vara ensam. Ett av livets stora syften är att gifta sig och få barn.
I ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, som publicerades i september 1995 av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, läser vi följande:
”Alla människor — män och kvinnor — är skapade till Guds avbild … Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar … Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn. ’Barn är en Herrens gåva’ (Psaltaren 127:3). Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor. Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.”
Tillkännagivandet förkunnar vidare:
”Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet … Framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation.”
Vi behöver undervisa om dessa principer om och om igen. Från världens begynnelse har det aldrig varit meningen att människan ska vara ensam. Hon ska leva med en familj. Utan sunda familjer kan det inte finnas sunda civilisationer.
Den amerikanske historikern Will Durant sade: ”Familjen är civilisationens kärna” (Will Durant: BrainyQuote.com. 12 April 2012). http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/w/willdurant154369.html).
En civilisation och ett samhälle kan vara och är lika stark som sina familjer. Den tanken har förmodligen uttalats hundra gånger vid familjeinriktade konvent och andra konferenser som denna världen över. Jag vill lägga till följande uttalande till denna uppenbara sanning: En familj kan vara och är lika stark som äktenskapet som den är baserad på. Därför behöver vi hjälpa andra förstå varför de ska gifta sig och hur de får ett framgångsrikt äktenskap. Vi behöver förkunna att investeringen är väl värd ansträngningen. Vi behöver ständigt vädja om fler äktenskap, bättre äktenskap, som med åren blir starka och varaktiga äktenskap. En relation mellan en man och en kvinna som är grundad på en gemensam tro och på kärlek till Gud blir grunden varpå paret kan stärka sin kärlek till, respekt för och omsorg om varandra.
Jag har lärt mig i mitt eget liv att min djupaste tillfredsställelse och mitt största ändamål är resultatet av mitt äktenskap och de kärleksfulla relationer som har vuxit från det. Denna lycka kan inte köpas för pengar och kan säkerligen inte uppnås genom ett hektiskt leverne. Det tog mig 32 år som förälder att få uppleva, bara för någon dag sedan, en underbar utflykt med vårt tvååriga barnbarn. Vi gick på en promenad tillsammans — bara vi två — och vi hade så roligt, så mycket att upptäcka, och vi skapade många härliga minnen. För att få uppleva en sådan glädje och fullkomning har jag under årens lopp behövt inrikta mig på andras välgång och välfärd, inte på själviska glädjeämnen och omedelbara nöjen. Jag har försökt vara den person som jag vet att Gud vill att jag ska vara.
Jag avslutar med ett citat av Johann Wolfgang von Goethe, den tyske poeten, som skrev:
”Äktenskapet är begynnelsen och höjdpunkten av all kultur. Det gör den tuffa personen mild, och den mest skolade har ingen bättre chans att pröva hans mildhet. Det måste vara okrossbart, ty det ger så stor glädje att varje enskild bedrövelse bleknar i jämförelse. Och varför skall vi tala om bedrövelse? Det är otålighet som betvingar folk tid efter annan, och då nedlåter de sig till att vara bedrövade. Låt ögonblicket passera. Då är du glad åt att något som har bestått så länge fortsätter att bestå!” (Se Johann Wolfgang von Goethe, The Elective Affinities, Tübingen: in der J.G.Gottaischen Buchhandlung, sidan #I, 9).