År 1957, när Frank Santiago var stationerad i Alaska, lärde han känna läran i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och bestämde sig för att bli döpt. Något som Frank fastnade för i läran var fokus på familjen och Frank kände att det var något han ville tillämpa i sitt eget liv.
När hans militärtjänst var över, lämnade Frank sina New York-rötter och började studera på Brigham Young University, gifte sig med Ella Castagno från Utah, och blev far till sju barn; fem pojkar och senare två flickor. ”Jag kände så starkt för det här familjeansvaret”, säger Frank. ”Jag ville alltid att barnen skulle veta att evangeliet var det viktigaste i mitt liv, och jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa dem utveckla sin egen tro på Gud.”
Familjen Santiago och miljontals andra medlemmar i kyrkan anstränger sig på liknande sätt. De anpassar scheman och krav utanför hemmet för att följa det 100 år gamla rådet att hålla regelbundna hemaftnar. En familjeträff som hålls varje vecka, och som för de flesta hålls på måndagar, förekommer nu bland kyrkans medlemmar över hela världen och bygger på det ursprungliga rådet från kyrkans ledare från ett århundrade sedan.
Hemafton introducerades för kyrkans medlemmar redan år 1915 av president Joseph F. Smith (1838–1918). Det var i en annan tid, med ett lugnare samhällsklimat som det kloka rådet gavs till kyrkans medlemmar att införa en ’hemafton’, under vilken föräldrar kunde samla familjen och undervisa dem om Herrens ord, ett råd som är lika aktuellt för familjer idag.
Kyrkans efterföljande ledare fortsatte att förespråka hemaftnar, men det var inte förrän 1965, omkring 50 år senare, när kyrkans medlemsantal hade ökat markant över hela världen, som president David O. McKay (1873–1970) uppmanade föräldrarna att regelbundet vika en kväll i veckan till familjekväll, och en handbok togs fram som stöd. År 1970 föreslog president Joseph Fielding Smith (1876–1972) måndagskvällen för hemafton och att den skulle hållas fri från andra aktiviteter i kyrkan.
Aaron Sherinian och hans fru Emily, från Arlington i Virginia, tillhör de medlemmar som tillämpat rådet om hemafton.
”Hemaftonen handlar om dessa härliga människor som vi delar vårt liv med – vår familj”, säger Aaron.
”Hemaftonen är en tradition som vi delar med miljontals andra medlemmar i kyrkan runtom i världen”, tillägger Emily. ”Det handlar om att skapa tid för det som är viktigast – familj, tro, tjänande och vänskap – att verkligen sätta det främst.”
Ola och Camilla Kärn, från Stockholm, håller med.
”Att vara förälder är ett stort ansvar men det är samtidigt kanske den största välsignelsen och kärleken vi kan få uppleva”, säger Ola och tillägger:
”Samhället förändras, klimatet blir kallare. Var finns tryggheten för barnen och ungdomarna? Jo, i hemmet och i familjen. Det är i hemmet som barnen uppfostras och skapar sin personlighet. Det är i hemmet föräldrarna har möjlighet att undervisa om goda principer.”
Kyrkans nuvarande president, Thomas S. Monson, instämmer. ”Vi har inte råd att bortse från detta gudomligt inspirerade program. Det kan ge andlig tillväxt till alla i familjen och hjälpa dem stå emot frestelserna som finns överallt. Det vi lär oss i hemmet är det som varar längst.”
Historik - hemafton
Här följer några viktiga datum som gäller familjens hemafton.
27 april 1915
Inbjudan från första presidentskapet (Joseph F. Smith, Anthon H. Lund och Charles W. Penrose) att hålla ”hemafton”.
Januari 1965
Förnyad betoning på hemaftonen av president David O. McKay. En handbok för hemaftnar ges ut. Vägledning ges om hur enskilda kan ha hemafton när de inte bor hemma, till exempel kan elever eller andra ensamstående samlas i grupper.
1970
Måndagen utses till hemaftonskväll. Inga andra kyrkmöten eller aktiviteter ska schemaläggas den kvällen.
1985
Efter att ha gett ut en årlig handbok för hemaftnar introduceras Stora hemaftonboken, som fortfarande finns i tryck.
1987
Familjens hemaftons Videosupplement, med 19 videoavsnitt, produceras och ges ut.