För drygt 2 000 år sedan föddes mänsklighetens Återlösare i Betlehem i Judéen. Medan han ännu var ett spädbarn fördes han till templet i Jerusalem. Där hörde Maria och Josef de underbara profetior som uttalades av Simeon och Hanna om det lilla barn som var ämnat att bli världens Frälsare.
Han tillbringade en stor del av sin barndom i Nasaret i Galiléen, och när han var 12 år gammal fördes han åter till templet. Maria och Josef fann honom där han satt och samtalade med lärda män, ”och de lyssnade på honom och ställde frågor”. (JST Luke 2:46)
Jesus blev ung man och ”växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor”. (Luk 2:52) Han döptes av Johannes i floden Jordan för att ”uppfyllaall rättfärdighet”. (Matt 3:15) Han fastade i 40 dagar och nätter och stod emotSatans frestelser innan han påbörjade sin verksamhet bland folket. Han gick dåomkring och undervisade, botade och välsignade.
Den store Jehova
Jesus var verkligen Gamla testamentets store Jehova. Han lämnade
sin Faders himmelska salar och kom villigt ner till jorden som ett
spädbarn som föddes i de ringaste av omständigheter. Hans födelse
förutsades århundraden tidigare av Jesaja, som profetiskt
förkunnade: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På
hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare,
Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” (Jes 9:6)
Denne Jesus Kristus, som vi högtidligt vittnar om är, som
Johannes Uppenbararen förkunnade, ”det trovärdiga vittnet, den
förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar”. Han
”älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod och
… har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och
Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas
evigheter”.
(Upp 1:5–6)
Världens Frälsare
Han var och är den Allsmäktiges Son. Han var den enda fullkomliga
människa som vandrat på jorden. Han botade sjuka och gjorde så att
lama kunde gå, blinda se, döva höra. Han uppväckte döda. Ändå
tillät han att hans eget liv togs i en försoningsgärning, något
vars betydelse ligger bortom vår fattningsförmåga.
Lukas skrev att hans ångest var så stor att ”hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden” (Luk 22:44), en fysisk manifestering som bekräftas i Mormons bok och i Läran och förbunden. (Se Mosiah 3:7; L&F 19:18.) Lidandet i Getsemane och på Golgatas kors, bara några hundra meter från Getsemane, innebar både fysiska och andliga ”frestelser … smärta, hunger, törst och trötthet, ja, mera än någon människa kan utstå utan att dö därav”, sade kung Benjamin. (Mosiah 3:7)
Efter pinan i Getsemane kom hans arrestering, hans rättegångar,
hans dom, och sedan den outsägliga smärtan i hans död på korset,
åtföljt av hans begravning i Josefs grav och den triumferande
uppståndelsen. Han, det oansenliga barnet från Betlehem som för två
årtusenden sedan vandrade längs
det heliga landets dammiga vägar, blev den Allsmäktige, konungarnas
Konung, den som gav frälsning åt alla. Ingen kan till fullo förstå
hans livs storslagenhet, den majestätiska storheten i hans död,
omfattningen av hans gåva till mänskligheten. Vi instämmer med
officeren som efter hans död sade följande: ”Den mannen var
verkligen Guds Son.” (Mark 15:39)
Vår levande Herre
Sådant är vittnesbördet i Bibeln, den gamla världens testamente.
Och det finns en annan röst, ett testamente från den nya världen,
Mormons bok. Där presenterar Fadern sin uppståndne Son och
förkunnar: ”Sen min älskade Son,
i vilken jag har funnit behag, i vilken jag har härliggjort mitt
namn!” (3 Nephi 11:7) Denna gudomliga presentation inleder
redogörelsen av vår Frälsares verksamhet bland några av hans ”andra
får” (Joh 10:16) efter sin himmelsfärd från Jerusalem. Mormons boks
budskap handlar till stor del om Jesu Kristi gudomlighet och om de
eviga välsignelser som kan komma alla Guds söner och döttrar till
del genom hans återlösande kärlek. Här är några ord från en av
Mormons boks profeter:
”Ty vi arbeta flitigt med att skriva för att förmå våra
barn
och likaledes våra bröder att tro på Kristus och låta försona
sig med Gud, ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra, så
är
det dock av nåd vi äro frälsta …
Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om
Kristus, vi profetera om Kristus och vi skriva i
överensstämmelse
med våra profetior, på det våra barn må veta på vilken
källa de måste rikta sina blickar för att få förlåtelse för
sina synder.” (2 Nephi 25:23, 26)
Därtill kommer alla nutida profeters förkunnelse: ”Nu, efter de
många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista
vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever.” (L&F 76:22)
I Läran och förbunden vittnar han
själv otvetydigt om sin gudomliga roll: ”Jag är A och O, Herren
Kristus, ja, det är jag, begynnelsen och änden, världens
Återlösare.” (L&F 19:1)
I honom ser vi inte bara vår Mästare och gode herde utan också vårt stora exempel som inbjuder oss: ”Vill du vara fullkomlig … kom … och följ mig.” (Matt 19:21)
Hörnstenen
Han är hörnstenen i den kyrka som bär hans namn, Jesu Kristi Kyrka
av Sista Dagars Heliga. Det finns inget annat namn givet bland
människorna genom vilket vi kan bli frälsta. (Se Apg 4:12.) Han är
upphovet till vår frälsning, den som ger evigt liv. (Se Hebr 5:9.)
Det finns ingen annan som är hans like. Det har aldrig funnits
någon. Det kommer aldrig att finnas någon. Vi tackar Gud för gåvan
hans älskade Son är, han som gav sitt liv för att vi skulle få leva
och som
är den orubbliga hörnstenen i vår tro och i sin kyrka.
Vår tros centrala punkt
Vi känner inte till allt som ligger framför oss. Vi lever i en
osäker värld. En del kommer att åstadkomma mycket. Vissa andra
kommer att bli besvikna. Några får åtnjuta lycka och glädje, god
hälsa och ett värdigt liv. Andra får kanske
genomlida sjukdom och sorger. Vi vet inte. Men en sak vet vi.
Liksom polstjärnan på himlavalvet kommer världens Återlösare, Guds
Son, att stå kvar, säkert och stadigt, som vårt jordelivs ankare,
oavsett vad som händer i framtiden. Han är vår frälsnings klippa,
vår styrka, vår tröst, vår tros centrala punkt.
I solsken och i skugga ser vi till honom, och han finns där för
att ge oss trygghet och le mot oss. Han är det centrala i vår
dyrkan. Han är den levande Gudens Son, Faderns Förstfödde, den
Enfödde i köttet. Han har ”uppstått från de döda som förstlingen av
de insomnade”. (1 Kor 15:20) Han är Herren som ska komma
tillbaka ”för att regera på jorden över sitt folk”. (L&F 76:63;
se också Mika 4:7; Upp 11:15.)
Ingen så stor har någonsin vandrat på jorden. Ingen annan har
gjort ett jämförbart offer eller gett en jämförbar välsignelse. Han
är världens Frälsare och Återlösare. Jag tror på honom. Jag
förkunnar hans gudomlighet utan tvekan eller kompromiss. Jag älskar
honom. Jag uttalar Jesu Kristi namn i vördnad och förundran. Han är
vår Kung, vår Herre, vår Mästare, den levande Kristus, som
står på sin Faders högra sida. Han lever! Han lever, praktfull och
underbar, den levande Gudens levande Son.