Unga mäns resa till MTC Preston 2008!

Vi var 8 unga män som reste, Jonathan Kärn, Michael Edlund, Johan Wern, David Hedemark, Henrik Olsson, Jonathan Olergård, Mattias Bertilson samt Oliver Öqvist. Våra ledare var Ola Kärn, Daniel Midelf, Simon Olsson och Harry Hedemark.

I början av året samlades ledarna med våra föräldrar för att diskutera hur vi skulle kunna genomföra denna resa rent ekonomiskt. Lösningen blev att vi unga män skulle jobba ihop pengarna under hela våren. Vi skulle jobba för medlemmarna i församlingen genom att hjälpa dem i t.ex. trädgården, byta däck på deras bilar o.s.v. Sedan fick varje person vi hjälpt själv bestämma hur mycket de tyckte arbetet var värt. Vi började jobba nästan varje tisdag hos olika familjer i församlingen och till slut hade vi fått ihop pengarna och vi kunde åka till England. Jag (Michael) måste erkänna att det inte alltid var roligt att jobba och slita men det var värt det i slutändan. Det var ju mestadels för att vi skulle tjäna pengar, men det kändes bra att hjälpa familjer som behövde hjälp, även om vi inte hade fått några pengar. Här är några exempel på vad vi gjorde på våra tisdagskvällar och vissa helger: Vi tvättade och bytte däck på nästan alla medlemmarnas bilar i hela församlingen. Vi hjälpte väldigt många med deras trädgårdar som t.ex. att klippa gräs, kratta löv, forma häckar och rensa rabatter m.m. En av de sista aktiviteterna var att vi åkte ut en helg till en medlems landställe där vi bl.a. fick flytta en massa jord till en nyanlagd gräsmatta, förbereda krukor och blommor, vi fick stå i vattnet och klippa vass och ta upp massa tång som vi sedan spred över gräsmattan.

För att få åka till Preston skulle vi även förbereda oss andligt vilket kanske var den viktigaste delen! Vi skulle bl.a. studera skrifterna och förbereda vissa lektioner ur missionärsboken ”Predika mitt evangelium”. Vi blev även uppmuntrade att klippa oss innan så vi såg ut som missionärer vilket de flesta faktiskt gjorde.

Onsdag 13 augusti
Vi samlades nära Handen centrum där våra föräldrar släppte av oss och där vi självklart hade en bön innan vi åkte iväg mot flygplatsen. Väl framme checkade vi in bagaget och växlade till engelska pund. Resan gick bra och vi landade vid ”John Lennon Airport” utanför Liverpool. Första kvällen hann vi bara äta (på KFC vilket vi gjorde flera gånger) och åka till gästhemmet för att sova. Vi hade bokat tre rum med 4 personer i varje.

Torsdag 14 augusti
Vi steg upp klockan sju för att studera skrifterna och göra oss i ordning för dagen. Dagarna här skulle likna en riktig mission så mycket som möjligt så varje morgon började med 30 min personliga studier i Mormons bok och sedan hade vi 30 min gemensamma studier där vi alla fick berätta vad vi läst och vad vi lärt oss. Det var inte lätt varje morgon att hålla sig vaken, men när man gjort det några dagar blev det som en vana. Om någon somnade blev ”straffet” att han var tvungen att stå upp och läsa.
Denna dag åkte vi norra Europas största nöjesfält, ”Pleasure Beach” i Blackpool. Jag (Johan) kan inte säga annat än att det var många sköna åkturer, ett riktigt läskigt spökhus med ”spöken” som jagade oss och en väldigt bra start på vår tid i Preston. Alla åkte i princip allt som gick att åka utom två som fegade ut och det har de fått höra. Efter en heldag på denna stora nöjespark så åkte vi ”hem” till gästhemmet.
På kvällen hade vi gemensam samlig. Varje kväll fick två unga män undervisa oss andra en lektion från ”Vägledning för missionärer - Predika mitt evangelium”. Innan vi reste till England hade alla fått ett varsitt kapitel att förbereda. Vi gick bl.a. igenom vad vår uppgift som missionärer är, vad syftet med Mormons bok är, hur man finner människor att undervisa m.m.

Fredag 15 augusti
Precis som i torsdags gick vi upp tidigt för att studera skrifterna, både själva och gemensamt. Vi klädde på oss finkläder för idag skulle vi besöka templet. Templet ligger på samma område, bara 200 m bort från gästhemmet och MTC. Efter den korta promenaden såg vi ett mycket större tempel än det i Västerhaninge och det var mäktigt. Innan vi gick in stod vi ett par minuter utanför för att titta på det fina tempelområdet. På båda sidor om byggnaden var det en lång, slät, grön gräsmatta med schyssta, färgglada rabatter. Vi kom in i entrén och hälsades välkomna. Vi fick följa med några våningar ner till doprummet där dopfunten var. Man kunde se dopfunten redan när man gick i korridoren eftersom hela ena väggen av själva doprummet var av glas. Dopfunten var större än Sveriges och rummet var också mycket större än vårt. Ifrån korridoren kunde man också se oxarna som höll upp dopfunten.
Efter att vi gjort dop och konfirmation för de döda fick vi möjlighet att äta i templets annex. Maten var sådär.
På eftermiddagen passade vi på att spela både rugby och fotboll. På området där MTC och templet ligger så finns det en fotbollsplan som missionärerna kan använda. I sista matchen mot ledarna lyckades de till slut turligt vinna.
Senare mot kvällen spelade vi både spelet Risk och Settlers och det gick vilt till! Innan vi gick och la oss hade vi som vanligt en samling med lektioner från ”Predika mitt evangelium”.

Lördag 16 augusti
Efter våra morgonstudier skulle vi äntligen få träffa missionärerna från MTC. Missionärerna kom bl.a. från Danmark, Tyskland, Sydafrika, USA och England. De hade bara varit ute en vecka på MTC och det var första gången de skulle träna på andra än vanliga missionärer. Det började med att vi ställde upp oss ensamma eller två och två mellan MTC och gästhemmet som ligger mitt emot varandra. Sedan skulle missionärerna från MTC träna sig på oss hur man skall ta kontakt och börja prata med främlingar på stan. Och vi var ”främlingarna på stan”. Det var deras första gång och de lärde sig nog lika mycket som vi och de kände sig nog lika pirriga som vi gjorde. De kom fram och började prata med oss och sedan bytte vi så vi fick låtsas vara missionärer och träna på dem. Efter att ha varit ute ett tag gick vi in och fortsatte. Då skulle vi undervisa. På engelska! Och med en massa konstiga kyrkord! Men det gick bra, vi delade upp oss fyra och fyra och först tränade de på oss och sedan fick vi träna på dem. Vi fick lära oss hur man undervisar, hur man ställer bra frågor och hur man bär sitt vittnesbörd efter varje princip. Det var en bra upplevelse och lite skrämmande men det är skönt att ha testat. Allt avslutades med ett vittnesbördsmöte.
På eftermiddagen/kvällen hade vi vår samling med lektioner och även en lek/spelkväll. Vi gjorde några lekar som ledarna gjort på sina missioner på P-day. Man skulle till exempel ha så många marshmellows i munnen som möjligt utan att svälja och den som var tvungen att spotta åkte ut. Det var en hård och äcklig kamp och självklart så vann Jonathan K.

Söndag 17 augusti
Som vanligt så gick vi upp tidigt för att studera. Efter att ha ätit frukost så begav vi oss till kyrkan. Kyrkan i Preston var mycket snyggt inredd. De började precis som oss med sakramentsmötet. Det var ganska svårt att uppfatta vad alla sa, de har en ganska konstig dialekt i England, inte alla, men många. När mötet var slut så skulle vi till söndagsskolan. Vi visste inte hur många unga män och unga kvinnor det fanns i Preston, men det visade sig att de inte var så många. Bara vi unga män var fler än deras unga män och unga kvinnor tillsammans. Alla tyckte det var jätte roligt att vi var där. De ville alltid att vi skulle läsa ur våra svenska Mormons böcker och hålla avslutningsbön på svenska. Det var roligt och spännande att träffa ungdomar med annan kultur, bäst var nog att de inte förstod ett ord av det vi sa.
Efter kyrkan så gick vi hem och lagade utsökt köttfärssås och spagetti. Sedan åkte vi på en historisk tour. Det finns mycket kyrkhistoria i de här delarna av England. Bl.a. besökte vi huset som de första missionärerna bodde i och där de haft många andliga erfarenheter i. Vi var vid ett torg där missionärerna höll sina första torgmöten, vi var vid vattnet där de första dopen utfördes på de engelska öarna (över 7000 st var där och kollade när de döpte). Vi besökte även huset där president Hinckley bodde som missionär och han fick brevet där hans pappa skrev till honom att sluta beklaga sig och börja jobba istället. Det var roligt att se och vi hade t.o.m. tur med vädret.
På kvällen handlade lektionerna om hur man hittar folk att undervisa, hur man förbereda dem för evangeliet och hur man hjälper dem att fatta rätt beslut.
Ett av målen med resan var även att vi skulle lära känna varandra bättre. Och det var temat den här kvällen. Vi fick berätta för de andra vad vi verkligen tycker om med dem. Först började vi med t.ex. Oliver och alla fick berätta vad vi tycker om hos honom. Sedan gick vi vidare till nästa person tills vi hade gått igenom alla. Det var mycket speciellt och vi kunde alla känna anden.

Måndag 18 august
På måndag morgon hade vi vår morgonsamling som avslutades med att vi gjorde som alla missionärer gör varje vecka – skriva brev hem till familjen. Där fick vi berätta vad vi fått uppleva och vad vi gjort under veckan. Sedan åkte vi i till Manchester, till det största shopping centret vi sett i hela våra liv. De hade vägg klättring, skidåkning, Lazer doome, you name it. Och dessutom hur mycket shopping butiker som möjligt. Det tog oss en timme att bara gå igenom det!
Efter att ha shoppat så tog vi oss till flygplatsen. Då bestämmer sig ledarna sig för att måste pröva att äta fish and chips innan vi åkte hem. Den obligatoriska missionärsmaten., vilket vi egentligen inte var sugna på. Det slutade med att vi blev sena och vi fick alla sprang till gaten. När vi kommer fram får alla gå på utom tre stycken för det är tydligen något fel på biljetterna, trots att alla checkat in på samma sätt. Det blev värsta strulet och de vägrades släppas på och nästa flyg skulle gå på onsdag, 2 dagar senare. Blev lite panik och verkade omöjligt att lösa, planet skulle egentligen redan gått. Efter en lång argumentation bland deras personal så kommer plötsligt deras "cheif" ut och bestämmer att vi får åka med flyget, trots att biljetterna inte fungerar. Sedan på flyget berättar en ledare att de inte ens var oroliga, de visste att vi skulle komma med. De hade hållit en bön och känt en bekräftan att Herren skulle lösa det. Vi kunde inget annat än vara tacksamma för det, att slippa stanna med engelskmännen i två dygn till.

Flyget väntade på oss vilket jag (Jonathan) tvivlar på var en tillfällighet. Jag vet att vi inte var ensamma där, Kristus skulle inte lämna oss. Däremot om alla hade varit med så hade jag kunnat tänka mig att stanna där i en vecka till. Preston var en otrolig upplevelse som vi alla unga män i Handen kommer att komma ihåg, även om 50 år. Det var en stark inspiration till mission, och jag vet att det stärkt oss alla. Det är det som jag kommer berätta om för mina kompisar när de frågar vad jag gjort i sommar.