Longyearbyen, som ligger mitt emellan Polcirkeln och Nordpolen, är det största samhället — med cirka 2 000 invånare — på ögruppen Svalbard i Norge. Samhället är beläget på Svalbards största ö, Spetsbergen, 90 minuters flygresa norrut från Tromsø i norra Norge.
Carlos och Emilia Gerez och deras tre barn — Gabriel, Daniela och Helene — flyttade till Norge från Chile. I Chile bjöd medlemmar i kyrkan hem familjen Gerez, delade med sig av evangeliet och presenterade dem för missionärerna. De döptes i mars 2002.
Broder Gerez hade svårt att försörja sin familj som kock i Chile och fick jobb på Påskön. Där blev han under en telefonintervju med Church News bekant med en norsk familj vars båt hade gått sönder. Eftersom både han och de pratade engelska kunde han översätta åt dem och hjälpte dem reparera sin båt. Och de inbjöd honom att komma till Norge.
År 2006 tackade han ja till inbjudan. Han bodde hos dem i Trondheim i sex månader medan han väntade på att få arbetstillstånd. Under tiden deltog han aktivt i grenen där och gick ut med heltidsmissionärerna.
Han hörde talas om Svalbard som styrdes av Norge men som genom ett internationellt avtal var öppet för alla nationaliteter. Han sökte jobb som kock på en restaurang och fick det. Han tyckte om jobbet men i början av sommaren 2007 fick han ett bättre jobb som kock och biträdande chef för kött- och fiskavdelningen i den enda mataffären i Longyearbyen.
Samhället tillhör ett kolgruvedistrikt där vetenskapliga forskningsexpeditioner utförs. Det är också en turistattraktion.
Broder Gerez säger att invånarna kommer från hela världen. Delikatessavdelningen i mataffären där han lagar mat är populär bland invånarna, och själv är han populär eftersom han är en utåtriktad, optimistisk och glad person. Fastän invånarna pratar många olika språk, liksom han pratar spanska, förenas de genom engelskan.
Invånarna ställer ofta frågor om kyrkan, säger broder Gerez. Han hoppas att heltidsmissionärer någon gång kommer att sändas till Spetsbergen.
En kort tid efter det att broder Gerez bytt jobb kom hans familj. Tiden när de var skilda åt var mycket svår för honom. Han stod fast i sin tro och fick tillstånd att administrera sakramentet till sig själv. Det var mycket bättre, säger han, när familjen hade återförenats och började ha sakramentsmöten hemma, efter godkännande av presidenten för Norgemissionen Oslo, Lynn J Poulsen.
Den enda andra medlemmen i kyrkan i Longyearbyen är Keith Larsen, en återvänd missionär från Idaho. Han är anställd som hundslädesförare åt turister och är med på sakramentsmötet hemma hos familjen Gerez varje söndag.
Förra sommaren hade familjen Gerez en evigt underbar semester, säger broder Gerez. De flög till Stockholm och såg templet där. Sedan körde de i hyrbil till Trondheim för att få tempelrekommendationer av sin grenspresident. Därefter åkte de till Oslo för att få dem undertecknade av president Poulsen. De fortsatte till Köpenhamn där de tog emot sina tempelförrättningar och beseglades som familj i juli.
”Det var den mest minnesvärda resa vi någonsin gjort”, säger broder Gerez.