Är det sant? Är det vänligt? Är det till hjälp?

När man kommer in i klassrummet i gymnasieskolan står tre frågor schablonmålade i stora flödande bokstäver på väggen ovanför fönstren. Frågorna inbjuder eleverna till en stödjande och hållbar social miljö. Är det sant? Är det vänligt? Är det till hjälp?

Genom att ställa dessa raka frågor befrämjar den här läraren en effektiv uppförandenorm genom att inbjuda eleverna att interagera med varandra på ett positivt sätt. Lärandet förbättras genom att eleverna rättar sig efter det här snabba tredelade testet för kommunikationen dem emellan: Är det sant? Är det vänligt? Är det till hjälp?

När de här principerna uppmuntras i klassrummen skapas en hållbar standard, och även en modell för lämpligt familjeliv, arbetsliv och interaktioner på sociala medier. Våra ord kan antingen lyfta och uppmuntra eller såra och kränka.

”Mobbning utgör en fara för folkhälsan, och därför måste man genast ta itu med den genom att förhindra, ingripa och behandla. Som föräldrar, som lärare och i samhället som helhet har vi ett gemensamt ansvar att lyssna på våra barn och skydda dem genom att delge information, medvetandegöra och styrka alla inblandade med rätt verktyg och kunskap”, säger Costas Yannopoulos, president för det europeiska nätverket mot mobbning, European Antibullying Network.[1]

Huvudtalaren vid 5th International Conference of the European Antibullying Network, Peter Smith, Professor Emeritus i Psykologi vid University of London och hedersmedlem i EAN, höll en presentation om könsskillnader bland mobbare och offer. Professor Smiths huvudsakliga slutsats är att pojkar och flickor påverkas lika mycket av mobbning.[2]

Matt Watson, terapeut vid Familjeservice i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, säger att ett beteende kan kallas mobbning ”när det förekommer rädsla eller när någon säger ’Sluta!’ men beteendet fortsätter. Offrets känslor erkänns inte.”[3]

Vi måste få slut på skadlig kommunikation för att kunna undvika de negativa följderna. Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är berättare i en slående 10 minuter lång video om påhittade personer som visar relevanta oönskade konsekvenser men också en ung mans förändrade inställning.[4]  Äldste Dieter F. Uchtdorf råder oss, när det kommer till att hata, skvallra, ignorera, göra narr av, vara långsint mot eller vilja skada andra: Sluta!

”Hyser du agg mot någon annan? För du skvaller vidare, även när det du säger kan vara sant? Stöter du bort eller straffar andra på grund av något de gjort? Avundas du i hemlighet någon annan? Vill du någon illa? Om du svarat ja på någon av de här frågorna, kan du tillämpa den förut nämnda predikan som bara innehåller ett enda ord: Sluta! Det finns tillräckligt med ängslan och sorger i det här livet utan att vi förstärker dem med vår egen envishet, bitterhet eller ovilja.”

Äldste Uchtdorf fortsätter: ”Låt oss vara vänliga. Låt oss förlåta. Låt oss tala fridsamt med varandra. Låt oss göra gott mot alla … så att vi kan se andra så som vår himmelske Fader ser oss: som dödliga personer med skavanker och ofullkomligheter men med möjligheter och värde långt större än vi kan ana. Eftersom Gud älskar oss så högt, måste också vi älska och förlåta varandra. Kom ihåg: I slutändan är det de barmhärtiga som får barmhärtighet.”

I livets klassrum är våra relationer till andra människor det som egentligen betyder mest. Kom ihåg att testa dina egna budskap till andra med de här tre principfrågorna.

Är det sant?

Är det vänligt?

Är det till hjälp?