Alla en del av samma himmelska familj - alla är lika inför Gud

Mina kära vänner, jag känner mig ödmjuk av er inbjudan att få vara här med er. I över hundra år har NAACP engagerat sig för att förbättra liv och samhälle. Ni har gjort mycket för att beskydda och upplyfta otaliga personer. Era höga ideal är verkligen inspirerande!

Förra året kom ledare för NAACP till Salt Lake City, med ordförande Leon Russell och medlemmar av det nationella rådet i spetsen. Mina två rådgivare och jag – första presidentskapet för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – hade förmånen att få träffa dem. Vår stund tillsammans utmärktes av en känsla av ömsesidig respekt och en önskan att sammanlänkas för att se om vi kunde dra fördel av våra respektive styrkor och hjälpa fler människor genom att samarbeta.

På presskonferensen följande det mötet förklarade jag att en grundläggande lära och innerlig övertygelse i vår religion är att alla människor är Guds barn. Vi är av den fasta övertygelsen att vi är bröder och systrar – alla en del av samma himmelska familj.

På samma presskonferens lämnade president Derrick Johnson och jag en gemensam inbjudan till alla människor, organisationer och statliga enheter att verka med större respekt, att eliminera alla slags fördomar och fokusera på viktiga och gemensamma intressen.

Enkelt uttryckt strävar vi efter att bygga broar av samarbete i stället för åtskiljande murar.

Som det står i Mormons bok (vilken vi betraktar som helig skrift tillsammans med Bibeln) inbjuder Frälsaren ”alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. … Alla är lika inför Gud” (2 Ne. 26:33).

Låt mig upprepa den sista meningen: ”Alla är lika inför Gud.” Ni som har samlats i det här rummet strävar efter att göra den här himmelska sanningen till en jordisk verklighet. Jag lovordar er för det. Och ändå förstår vi alla att som samhälle och land har vi ännu inte uppnått den harmoni och ömsesidiga respekt som gör att varje man och kvinna och varje pojke och flicka kan bli den absolut bästa versionen av sig själva.

Botemedlet för det som fattas oss har vi fått av den store läkaren, Jesus Kristus. När en hånande farisé utmanade honom att uppge det största budet i lagen var Frälsarens svar minnesvärt och kortfattat. Det var fyllt med sanning som leder till ett lyckligt liv. Hans uppmaning var att först älska Gud av allt vårt hjärta och att sedan älska vår nästa som oss själva. (Se Matt. 22:35–39.)

Er president Derrick Johnson uppvisade nyligen det näst största budet. Medan president Johnson å NAACP:s vägar tog emot en utmärkelse för allmännyttiga tjänster av Brigham Young University Management Society, nämnde han att han hade fått frågan varför han skulle ta emot en utmärkelse från medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hans svar? ”För att de är vår nästa.”

Det var ett djupsinnigt svar.

Vi är alla sammanlänkade och vi har ett gudagivet ansvar att hjälpa dem omkring oss få ett bättre liv. Vi behöver inte vara eller se likadana ut för att ha kärlek till varandra. Vi behöver inte ens vara av samma åsikt för att älska varandra. Om vi ska ha något hopp om att återfå den välvilja och mänsklighet som vi längtar efter så måste det börja med var och en av oss, en person i taget.

Jag har sett inflytandet av just en sådan person i min hemstad Salt Lake City. France Davis, pastor i Calvary Missionary Baptist Church i 45 år, har ägnat sitt liv åt att tjäna. Som aktiv i medborgarrättsrörelsen deltog han i marschen till Washington D.C 1963 och marschen mellan Selma och Montgomery i mars 1965. Hans tystlåtna värdighet och outtröttliga förespråkande för enighet har storligen bidragit till vårt samhälles uppbyggnad.

För många år sedan hade jag förmånen att få agera värd för pastor Davis vid ett framträdande av Tabernacle Choir at Temple Square. Vi är ju rätt stolta över Tabernacle Choir som har uppmärksammats över hela världen, bokstavligt talat. När konserten var över frågade jag pastor Davis vad han tyckte om programmet. ”Det var väldigt bra”, svarade han älskvärt, ”men det saknade kraft. Om du vill uppleva kraftfull musik så borde du komma till min kyrka.”

Så min fru och jag gjorde just det. Och han hade rätt. Energin hos Calvary Baptist Church-kören var verkligen något att se. Vår musiksmak kanske skiljer sig åt, men jag måste säga att han och hans kyrka har förbättrat vår stad på ett påtagligt sätt.

Verklig samhällsanda börjar med just sådana relationer; med att älska vår nästa; med att hedra och tjäna varandra. Det här är andan som ligger till grund för samarbetet mellan NAACP och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Som ni kanske vet så började inte relationen mellan dessa två enheter med mötena i Salt Lake City förra året. Ett år tidigare träffade Derrick Johnson min kyrkliga kollega äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum. De var i Jackson, Mississippi, där de besökte Medgar Evers hem, en medborgarrättslig hjälte som led martyrdöden. Medgar Evers är en sann patriot. Han dog för frihetens skull.

President Johnson och äldste Holland stod och pratade i NAACP:s kontor vilket ligger i byggnaden där Evers en gång arbetade som områdesansvarig för NAACP. Efter det första besöket i Mississippi påbörjades en plan att renovera Medgar Evers kontor, detta för att ytterligare bevara hans viktiga arvedel.

Snart arbetade lokala medlemmar i NAACP tillsammans med medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga med att renovera väggar, lägga nya mattor och göra andra förbättringar.

Efter Medgar Evers död 1963 lovordade sörjande honom med de här orden från 1 Johannesbrevet 4:20: ”Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.”

Det största och främsta budet – att älska vår Gud – är obönhörligen länkat till det näst största budet; att älska vår nästa. Tillsammans kan vi erbjuda den här kärleken till alla Guds barn – våra bröder och systrar.

Som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det min bön att vi i allt högre grad ska kunna kalla varandra kära vänner. Må vi gå framåt och göra vårt bästa för att exemplifiera de två största buden – att älska Gud och älska vart och ett av hans barn. Må vi arm i arm och sida vid sida sträva efter att upplyfta våra bröder och systrar överallt, på alla sätt vi kan. Då blir världen aldrig sig lik igen. Mina kära vänner, jag tackar er.