President M. Russell Ballard avlider 95 år gammal

Det är med tunga hjärtan som vi tillkännager att president M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har avlett. Efter en kort sjukhusvistelse återvände han hem, där han utförde sina plikter efter bästa förmåga innan han gick bort ungefär kvart över elva på kvällen den 12 november 2023, omgiven av nära och kära. Han blev 95 år gammal.

President Ballard blev apostel den 6 oktober 1985. Hans kallelse som tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum tillkännagavs den 16 januari 2018. Liksom apostlarna på Nya testamentets tid har dagens apostlar kallats att vara särskilda vittnen om Jesus Kristus. President Ballard var en av de 15 män som tillser den globala kyrkans tillväxt och utveckling, en kyrka som nu har över 17 miljoner medlemmar.

”President Ballard var aldrig villrådig”, säger kyrkans president Russell M. Nelson. ”Han visste precis vad Herren lärde och hur det kunde tillämpas i det personliga livet och ge glädje och lycka.

Vi hade ett nära samarbete och jag har alltid tyckt om hans varma sätt”, säger president Dallin H. Oaks i första presidentskapet, som satt bredvid president Ballard i de tolv apostlarnas kvorum i mer än tre årtionden. ”Han var en man som man kunde lita på. Och han var en man som litade på andra.”

President Ballard efterlämnar 7 barn, 43 barnbarn, 105 barnbarnsbarn och 1 barnbarnsbarnbarn.

Lärde sig arbetsetik tidigt i livet

Melvin Russell Ballard Jr föddes i Salt Lake City i Utah den 8 oktober 1928 som son till Melvin R. och Geraldine Smith Ballard. Han lärde sig arbetsetik tidigt i livet – hos en bilhandlare. Hans far grundade Ballard Motor Company, och unge Russell, den ende pojken i fyrabarnsfamiljen, arbetade på alla företagets avdelningar, vilket bland annat innebar att han körde omkring bilar på parkeringen för begagnade bilar som ung tonåring.

De här erfarenheterna blev ett mönster för arbete som president Ballard hade stor nytta av på alla områden i livet. ”Jag lärde mig av min pappa att när man påbörjar något så avslutar man det”, sa han. ”I slutändan blir det bra för dig på så sätt att du antingen lyckas, och det blir lönsamt, eller så upptäcker du att det inte fungerar, och då backar du undan från det, men du behöver aldrig göra det och undra om du är villig att hålla fast vid det.”

Denna varaktiga inställning tjänade honom väl i livet – inte minst under hans tid på University of Utah, i hans yrkesliv i fordons-, fastighets- och investeringsbranschen och i hans olika uppdrag för kyrkan.

President Oaks säger: ”Hans erfarenhet inom företagsvärlden var till stor nytta när han ställde de ingående frågor som behöver ställas när ett nytt program föreslås eller när man frågar: ’Använder vi resurserna på ett effektivt sätt?’” sa president Oaks.

En ledare i kyrkan med profeters blod i ådrorna

President Ballard hade byster av tre ryktbara ledare i kyrkan på sitt kontor: kyrkans grundare Joseph Smith och hans bror Hyrum (president Ballards anfader i rakt nedstigande led) såväl som Hyrums son president Joseph F. Smith, som var kyrkans sjätte president. Deras arv av kristet lärjungeskap, som förstås innefattar Josephs och Hyrums martyrskap år 1844, motiverade president Ballard tills han gav upp andan.

”När jag insåg vilka de var och vem jag var, kändes det otroligt”, sa president Ballard 2019. ”Jag är ständigt medveten om att jag har en plikt just på grund av det faktum att det finns ett band. Jag hör dem hela tiden säga: ’Kom igen, gör något av värde. Sätt igång, pojke, sitt inte bara där.’ De var görare. De var tvungna att vara görare.”

Han ville att alla sista dagars heliga, inte minst hans barn, skulle tänka djupt på de trosfyllda liv de första ledarna i kyrkan levde. Han sa till sin son Craig, som då var en 19-årig missionär: ”Kom ihåg att profeternas blod flyter i dina ådror.”

”Okej, ingen press”, minns Craig att han tänkte. ”[Pappa] tittade på [de där bysterna] varje dag på sitt kontor … och jag tror han kände att han måste göra sitt bästa. Han ingöt den känslan hos resten av oss.”

President Nelson säger att omvändelse, förpliktelse och helgelse ”fanns i [president Ballards] blod. Kan ni tänka er – vi hade förmånen att få sitta bredvid en man som var ättling till Hyrum Smith i rakt nedstigande led. Och Joseph Smith var hans gammelfarfars bror. Varje dag känner jag tacksamhetsskuld för förmånen att få umgås med en direkt ättling till dessa respekterade och vördade ledare. Han har samma redbarhet som de hade.”

I sitt sista generalkonferenstal den 1 oktober 2023 talade han om profeten Joseph Smith och hans centrala roll i återställelsen av Jesu Kristi evangelium och välsignelserna som kommer därav.

President Ballards tjänande i kyrkan innefattade hans tid som ung missionär i England, som biskop, som president för Kanadamissionen Toronto, som medlem i de sjuttios presidentskap och mer än tre årtionden som apostel.

”Jag skulle inte göra det här för pengar”, sa president Ballard. ”Man skulle inte kunna anlita mig för pengar att göra det som jag ombeds göra som medlem i de tolvs kvorum. Men för Herren är det den största förmån som någonsin kan ges en människa. Vi är vittnen till att Herren Jesu Kristi liv och verksamhet verkligen ägde rum.”

President Ballard tog det här ansvaret på allvar, vare sig som tidigare ordförande för kyrkans missionsråd (som innefattade arbetet med att ta fram Predika mitt evangelium, instruktionshandboken för alla missionärer), med tillsyn över mer än 50 000 missionärer, eller som far till fem döttrar och två söner.

Ett särskilt vittne, en särskild far

President Ballard sa att några av hans största upplevelser kom av att undervisa sina barn om Jesu Kristi evangelium. ”Man lär sig fånga undervisningstillfällen, och om man är vaken och alert så kommer de, och när dessa ögonblick dyker upp är det synd för vilken far som helst att gå miste om ett tillfälle att undervisa sina barn om en princip.”

Ett av dessa ögonblick kom mot slutet av 80-talet efter att president Ballard hade blivit apostel. Craig, hans yngste son, medger att han var ”lite bitter” eftersom hans far ofta var borta på uppdrag. Det var inte lätt att dela mannen han kallade ”pappa” med sista dagars heliga i hela världen. ”När jag var ung förstod jag det inte”, säger Craig. Lyckligtvis uppfattade president Ballard detta missförstånd. President Ballard såg detta tillfälle att undervisa och tog med sig Craig på ett kyrkouppdrag till Tonga och Samoa.

”När vi gick av det där planet insåg jag för första gången hur andra såg honom”, säger Craig. ”Många hade gått i två dagar för att komma och bara få se en skymt av en apostel. Det var då det ändrades från en börda till en välsignelse för mig att få känna den här personen så väl.”

Det här, säger Craig, var en återspegling av president Ballards gåva att inte bara säga något till människor utan också undervisa dem.

”Han sa inte bara: ’Det är bara så det är.’ Han visste att jag behövde förstå det, och jag behövde få vara delaktig i att understödja hans kallelse”, säger Craig. ”Det där var en fin erfarenhet för mig att lära mig, och han har gjort det så många gånger på unika sätt. Han var inte bara ett särskilt vittne – han var en särskild far.”

Ett annat undervisningstillfälle kom efter att hans dotter Tammy, som då var i skolåldern, lekte med vänner i en bil som på något sätt började rulla bakåt så att dörren gick sönder. Tammy sa att hon blev stel av skräck när hon fick veta att bilen hon trodde var hennes pappas faktiskt tillhörde någon annan. President Ballard sa att när han kom hem och såg sin dotters ansiktsuttryck visste han att han hade hennes fulla uppmärksamhet. ”Jag lärde henne att hon var långt mycket mer värdefull än Cadillacen som hon gjort sönder och att det som hände i hennes liv och hur mycket hon betydde för mig var långt mycket viktigare. Vi kunde laga bilen, men om hon gjorde något fel i sitt liv skulle det vara mycket svårare att laga.”

”Han kommer att bli ihågkommen som en underbar make och fantastisk far”, säger president Nelson. ”Det var detta han prioriterade högst. Han var ett gott föredöme för oss i det, även om det fanns mycket, mycket som gjorde anspråk på hans tid. Hans familj kom alltid först.”

Under åren har president Ballards barn kommit att förlita sig på hans andliga styrka. Hans avlidna hustru Barbara sa: ”När vi var i Kanada på vår mission, skulle vår lille pojke just börja på förskolan och han kände inte någon. Han var rädd. Min man tog honom till kontoret, ställde sig på knä med honom och bad att vår himmelske Fader skulle hjälpa honom att få vänner. De bad den bönen tillsammans flera dagar i rad. Han har hjälpt flera av våra barn på det sättet när de haft speciella behov.”

Familjen Ballard bad inte bara tillsammans regelbundet utan de lekte också tillsammans under äventyrliga familjesemestrar. President Ballard mindes en resa de gjorde till Kalifornien i en av de allra första husbilarna som rullade av produktionsbandet. ”Jag tog dem till Chinatown och alla i San Francisco tittade på den där stora saken och pekade på den och skrattade åt den”, sa han. ”Jag hittade ingenstans att parkera den, så jag släppte ut alla i Chinatown och fortsatte köra runt bland de där kullarna i San Francisco och plockade till slut upp dem igen.”

Han gifter sig med sin ”ängel” Barbara

President Ballard kunde inte prata om sin familj utan att lovprisa Barbara. ”Hon är helt enkelt en ängel. Det är förfärligt svårt att leva med någon som nästan är fullkomlig”, sa han. De träffades på tillställningen ”Hello Day Dance” på University of Utah. ”Hon var inte bara vacker utan hade en karismatisk personlighet. Jag visste från början att jag ville gifta mig med henne, men hon hade inte samma känslor. Det var lite svårt att övertyga henne. Jag brukar skoja med henne om att det bästa försäljningsjobbet jag någonsin har gjort var när jag fick henne att gå med på att gifta sig med mig.”

President Ballard lovordade Barbara som en underbar mor vilkens lugna sätt gjorde hemlivet mer som himlen. ”Alla våra sju barn, om man skulle ta hit dem och fråga dem om de någonsin hörde sin mamma höja rösten inom hemmets väggar, skulle svara att hon aldrig gjorde det. Hennes sinnelag är sådant att hon kan arbeta sig igenom en kris på ett mycket lugnt och lågmält sätt. Hon är vänlig, hon är kärleksfull, hon visar omsorg, hon är vaksam och hennes barn älskar henne. Det finns ingen i världen som våra barn beundrar så mycket som sin mor.”

Deras andra barn Holly instämmer. Hon säger att hennes föräldrars kärlek och respekt för varandra påverkade henne och hennes syskon på sätt som formade deras liv.

”Vi kände att den bästa platsen att befinna sig på var att komma hem och befinna sig i den miljön eftersom våra föräldrar var så fina mot varandra”, sa hon. ”Jag lärde mig att man måste behandla alla med respekt. Och de var mycket bra på att behandla sina barn så.”

President Oaks, som, kallades till de tolv apostlarnas kvorum ett år före president Ballard, säger att han ”verkligen beundrade president Ballards sätt att behandla sin eviga kamrat Barbara. I hennes höga ålder och i hans höga ålder har han helt enkelt varit en exemplarisk make. Så omtänksam. Och så vänlig.”

Barbara gick bort den 1 oktober 2018, 86 år gammal. Hon förde en lång kamp mot en del hälsoproblem, bland annat Alzheimer, med sitt fina sätt och sin humor som var så utmärkande för henne.

”Jag är så tacksam för att jag vet var min kära Barbara är och att vi kommer att vara tillsammans igen, med vår familj, i all evighet” sa president Ballard på en generalkonferens fem dagar efter Barbaras död.

Ett personligt tjänande

President Ballards ömsinta känslor för sin familj sträckte sig till personer han undervisade från talarstolen. I ett tal under kyrkans generalkonferens i oktober 1980 uppmanade han de sista dagars heliga att skicka honom namn på nödställda personer. Han lovade i sin tur att skriva uppmuntrande brev till dessa personer. Hundratals brev strömmade in från hela världen. Det slutade med att president Ballard skrev över 600 personliga uppmuntrande brev till människor som behövde andlig hjälp. En av mottagarna skrev: ”Jag känner att ditt brev var den verkliga början på den här fantastiska förändringen i mitt liv, och jag tackar dig från djupet av mitt hjärta.”

”Vi borde sträcka ut en hand till den enskilde”, sa president Ballard en gång. ”Vi borde se oss om efter alla sätt att hjälpa någon annan genom den här jordiska resan. Jag tror att människor innerst inne är goda och jag tror de vill veta vad sanningen är, men de vet inte var de ska finna den. De frågar sig: ’Vem är jag? Varifrån kommer jag? Varför är jag här? Vart är jag på väg? Vart leder allt detta? Vart för det mig?’”

President Ballard fattade pennan för att besvara de här frågorna i boken Our Search for Happiness (1993), som bidrog till att undervisa andra om kyrkan och meningen med deras liv. President Ballards författarskap innefattade också Counseling with Our Councils (1997), som används av många lokala ledare i kyrkan.

I alla sina upplevelser som make, far och apostel såg president Ballard alltid till Jesus Kristus för inspiration och förvissning i allting. Faktum är att han ofta bar med sig en liten bild av Frälsaren i sin bröstficka för uppmuntran under svåra dagar.

”Närhelst han blev missmodig brukade han ta fram den och titta på [bilden av Jesus Kristus] och tänka: ’Jag kan göra det här. Jag kan göra allt för honom’”, säger Holly.

President Ballard kom att veta att Jesu Kristi evangelium är ett ankare i en värld av skiftande värderingar. ”Jag har en stark övertygelse om att de som verkligen är förankrade i sin tro på återställelsen av Jesu Kristi evangelium och profeten Josephs mission och i de uppenbarelser som kyrkan har fått genom honom, som bekräftar och förkunnar att Jesus Kristus är Guds son och att evangeliet finns på jorden, kommer att kunna hantera vadhelst livet för med sig till dem.”