Världen verkar krympa.
Teknologin gör det lättare för oss att få kontakt. Social media ökar flödet av idéer och överbryggar avstånd. Allt fler människor tänker, arbetar och lever i ett gemensamt informationsutrymme. Handel sker över politiska och ekonomiska gränser. Olika religioner och världsåskådningar interagerar och krockar. Internationella organisationer verkar för rättigheter, frihet och demokrati runt om i världen.
Men trots dessa trender har lokala livsstilar inte försvunnit. Människor uppskattar sin egen kulturs särdrag desto mer. De vill bevara de värderingar, traditioner och trosuppfattningar som gör dem unika. Mexiko och Malaysia deltar till exempel i det internationella systemet men vill inte att deras liv styrs från New York eller London. Det lilla är fortfarande betydelsefullt.
Statsvetaren Joseph Nye skrev: ”Vi bör inte förvänta – eller frukta – att globalisering leder till homogenisering. Det kommer i stället, oftare och med större variation utsätta oss för de olikheter som finns runt omkring oss.”[1]
Oavsett vart vi reser, besöker eller bosätter oss, lever vi våra liv på särskilda platser som har egna personligheter, vanor och kulturer. De känslor vi delar med våra grannar och trosfränder hjälper till att forma vår karaktär. Ansvar vi ärver från våra förfäder ingjuter en pliktkänsla i vårt arbete. Landskapen i våra länder förbinder oss vid marken. Vårt folks historia ger våra ansträngningar mening. Alla platser är olika.
Lokalbefolkningen känner sig ofta hotade av internationella organisationer. De olika styrelserna, sammankomsterna, sanktionerna och besluten ses som stora, opersonliga krafter som minskar lokalt självstyre. Sådana grupper skriver regler för uppförande bland nationalstater och strävar efter gemensamma mål. Men det som de anser vara en moralisk norm ses ofta som en moralisk börda. Små ställens värderingar som tro, familj och gemenskap kan inte urvattnas utan att samhällsstrukturen nöts ner. Dessa små saker kan gå förlorade i den internationella politikens stora arena.
Spänningen syns på flera olika sätt: lagar mot hädelse krockar med yttrandefriheten, försök att bannlysa diskriminering hamnar i strid med föreningsrätten, rätten till det religiösa samvetet hamnar i konflikt med hbtq-rättigheter, traditionella könsroller strider med jämställdheten, liberal moral bråkar med konservativ moral, religiösa klädnormer utmanar sekulära uppfattningar och personliga friheter går emot samhällets bästa.
Vanliga människor som lever vanliga liv på vanliga platser kan känna sig fjärran från internationella organisationers resonemang. Mänskliga rättigheters framsteg mäts ofta i myndigheternas agerande. Men den globala förespråkaren Michael Ignatieff tvivlar på om språket som mänskliga rättigheter ”har nått … tillitens och toleransens, förlåtelsens och försoningens vardagshandlingar vilka är kärnan i privat moraliskt uppförande”.[2]
Ändå är detta inte en berättelse om gott mot ont. Även internationella organisationer handlar utifrån principer och etik. De värdesätter jämställdhet, värdighet och fred och åstadkommer mycket genom att lösa tvister och minimera konflikter. Båda sidor söker det som verkar rätt för dem och bör erkänna det goda var och en erbjuder. Genom medborgerliga dialoger kan de olika grupperna komma samman och verka för mänskliga rättigheter och samtidigt respektera lokala kulturers självständighet.
För detta syfte föreställer sociologen Jose Casanova framkomsten av ett ”globalt medborgerligt samhälle”, som yrkar på att en hållbar samsyn mellan global och lokal ”måste grundas i bredare normer, som finner gensvar i de moraliska, kulturella och religiösa traditionerna bland den skiftande mänskligheten.”[3]
Meningsskiljaktigheter och dialog är inte tecken på svaghet. De visar att människor bryr sig om det goda i sina samhällen och i världen.
Samtal håller oss utanför våra bubblor.
[1] Joseph Nye, ”Globalism Versus Globalization”, The Globalist, 15 april 2002.
[2] Michael Ignatieff, ”Human Rights, Global Ethics, and the Ordinary Virtues”, Ethics & International Affairs, 10 mars 2017.
[3] Jose Casanova, ”Globalization, Norms, and Just Governance”, i Religion, Peace, and World Affairs: The Challenges Ahead (2016), s. 29.