Mark W. Hofmann var återförsäljare av sällsynta dokument och en skicklig förfalskare som utnyttjade allmänhetens intresse för de sista dagars heligas och Amerikas historia genom att sälja äkta, ändrade och förfalskade historiska dokument i början av 1980-talet. 1985, troligen rädd för att hans bedrägeri skulle upptäckas, använde Hofmann hemmagjorda bomber för att mörda två personer, bland annat en av sina kunder.
Många av Hofmanns förfalskningar fokuserade på de sista dagars heligas historia. Hofmann var en medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som i tysthet hade slutat tro på Gud. Vid omkring 25 års ålder hade han blivit intresserad av historiska verk om kyrkans historia och kände till dokument som var omnämnda i historiska berättelser, men som aldrig hade hittats, såsom avskriften av Mormons boks skrivtecken som Martin Harris tog till professor Charles Anthon.1 1980 gjorde Hofmann anspråk på att ha hittat ett exemplar av denna avskrift hopvikt och instoppad bland sidorna i en King James-bibel från 1600-talet. Experter som undersökte dokumentet trodde att det var äkta baserat på att handstilen överensstämde med andra bekräftade exempel på Joseph Smiths handstil och med Anthons beskrivning av skrivtecknen. Accepterandet av den här förfalskningen blev början på Hofmanns karriär som återförsäljare av sällsynta böcker och manuskript.
En mängd olika tekniker hjälpte Hofmann övertyga experterna om att hans förfalskningar var äkta. Han valde projekten omsorgsfullt för att sikta in sig på dokument som troligtvis en gång hade existerat, och han studerade deras sammanhang utförligt. Han stal papper från rätt tidsperiod och annat material från arkiv, tillverkade sitt eget bläck och åldrade det på konstgjord väg, och återskapade poststämplar med noggrannhet för att hjälpa sina förfalskningar klara dokumentvalideringen. Han studerade säregenheter i författarens handstil och kunde återskapa den med skrämmande likhet. Hans historiska efterforskningar och litterära förmågor gjorde det möjligt för honom att skapa dokument som återspeglade förväntade mönster i stil, ton och innehåll. Han skapade trovärdiga berättelser om dokumentens ursprung och härkomst, ibland genom att i förväg placera ut en mindre viktig förfalskning som gav trovärdighet till en senare förfalskning av större betydelse. Han kom över äkta sällsynta dokument genom att ta emot dem som betalning i byteshandel, och sedan gjorde han affärer med både de äkta och de förfalskade materialen. Ibland gjorde han små förändringar i äkta dokument eller material som skulle öka deras värde. Många experter inom olika områden autentiserade ovetandes Hofmann-förfalskningar.
Hofmanns förfalskningar inkluderade dokument från tidiga amerikanska politiska och litterära personer, vilka sträckte sig från alldagliga dokument med förfalskade signaturer till kortare litterära verk. Hofmann förfalskade många dokument med anknytning till kyrkan, inklusive brev från Joseph Smith, Lucy Mack Smith och David Whitmer, bland många andra. Han gjorde många förfalskningar som fokuserade på provocerande aspekter av kyrkans historia i förhoppning att skapa kontroverser. Han förfalskade en välsignelse som Joseph Smith föregavs ha gett sin son Joseph Smith III, vilken utsåg honom till sin fars efterträdare. Han förfalskade även ett brev från 1830 från Martin Harris (känt som ”salamanderbrevet”), som beskrev Joseph Smith som involverad i utövandet av folktro-magi.2 Hofmann bedrog inte bara kyrkans ledare och historiker med sina förfalskningar utan även sin familj och vänner, arkivarier, bibliotekarier och annan expertis. Kyrkan förvärvade många dokument från honom, och hans förfalskningar blev föremål för både vetenskapliga efterforskningar och allmän diskussion.
1985 påbörjade Hofmann förhandlingar om en försäljning av ett förfalskat dokument till kongressbiblioteket till ett värde av 1,5 miljoner dollar. Vid den tiden överskred Hofmanns utgifter för resor, lyx, sällsynta böcker och förfalskningsmaterial hans ansenliga inkomst. Andra kunder började fråga efter saker som Hofmann hade tagit emot betalning för men ännu inte levererat. Eftersom han var rädd att bli påkommen under press levererade Hofmann ett paket med en hemmagjord bomb som dödade samlaren Steven F. Christensen. Hofmann hade lovat Christiansen en samling dokument från den avfällige tidige aposteln William McLellin, men hade inte lyckats frambringa dem. För att rikta utredarnas uppmärksamhet bort från honom själv och mot Christensens andra affärsaktiviteter levererade Hofmann en andra bomb hem till J. Gary Sheets, Christensens affärspartner, som dödade Sheets fru Kathy. I närheten av Temple Square exploderade nästa dag en tredje bomb i Hofmanns bil innan han kunde leverera den till ett oidentifierat offer. Den detonationen ledde snabbt polisen till komprometterande bevis som kopplade Hofmann till bombningarna. Forensiska experter undersökte Hofmanns förfalskningar och upptäckte bevis på att han hade åldrat bläcket på konstgjord väg. Han erkände till slut morden och förfalskningarna och dömdes till fem år till livstid i fängelse, med en rekommendation från domaren om att han aldrig bör släppas fri.
De största tragedierna i samband med Hofmanns förfalskningar är Kathy Sheets och Steven Christensens död. Förfalskningarna försvårade också arbetet för samlare och återförsäljare av manuskript och böcker, historiker och arkivarier. Även om polisutredningar kopplade Hofmann till en mängd bedrägerier, gjorde hans handelsnätverk det svårt att kartlägga omfattningen av hans verksamhet och att lokalisera hans verk. Tolv år efter bombningarna, till exempel, visade sig ett dokument som experterna trodde var en äkta Emily Dickinson-dikt vara kopplat till Hofmann. Falska antaganden inspirerade av Hofmann-dokument eller citat som i slutändan kan härledas till hans påhittade bevis förvränger fortfarande en del skildringar av de sista dagars heligas historia.
Sedan 1980-talet har kyrkan publicerat omfattande material om dess tidiga historia, vilket hjälper till att skapa större förståelse kring några av de oklara historiska episoder som Hofmann utnyttjade i sina förfalskningar för att ställa kyrkan i dålig dager. Kyrkans historiker och arkivarier har också utövat större vaksamhet när de fastställer anspråk på dokuments härkomst och historiska sammanhang med stöd av andra bevis. Utgivningen och digitaliseringen av ”Joseph Smith Papers” och många andra viktiga dokumentsamlingar har hjälpt till att utöka grundmaterialet som används när man utvärderar nya upptäckter.
Kyrkans resurser
Dallin H. Oaks, ”Recent Events Involving Church History and Forged Documents”, Ensign, okt. 1987, s. 63.
”Church Releases Statement on Mark Hofmann Interviews”, Ensign, okt. 1987, s. 78–79.
”Document Dealer Confesses”, Ensign, apr. 1987, s. 77.
”Fraudulent Documents from Forger Mark Hofmann Noted”, Ensign, oktober 1987, s. 79.
Litteraturförteckning
Richard E. Turley Jr., Victims: The LDS Church and the Mark Hofmann Case (Urbana: University of Illinois, 1992).
Sheri Dew, Go Forward with Faith: The Biography of Gordon B. Hinckley (Salt Lake City: Deseret Book, 1996), s. 425–432.