Pressmeddelande

Mästarens Planritning

När Jesus verkade bland människorna för länge sedan på en plats långt härifrån, talade han ofta i liknelser, på ett språk som folket bäst förstod. Han talade ofta om hur man bygger ett hus och jämförde det med åhörarnas liv. Talade man inte ofta om honom som ”snickarens son ”? Han förkunnade: ”Ett ...[hus] som är splittra[t] kommer inte att bestå..” Senare sade han: ”Se, mitt hus är ett ordningens och icke ett oordningens hus, säger Herren Gud.”

I en uppenbarelse som gavs genom profeten Joseph Smith i Kirtland i Ohio den 27 december 1832 gav Mästaren rådet: ”Ordnen eder, bereden allt som behöves och byggen ett hus, ja, ett hus för bön, för fasta, för tro, för lärdom, för härlighet, för ordning, ja, ett Guds hus.”

Var kan någon av oss hitta en bättre planritning för att vist och riktigt kunna bygga ett hus där man personligen kan vistas i hela evigheten?

Man skulle kunna säga att vi håller på att bygga eviga hem. Vi är lärlingar i yrket — inte skickliga hantverkare. Vi behöver gudomlig hjälp om vi ska lyckas i vårt byggnadsarbete.

De ord aposteln Paulus lärde ut ger oss den visshet vi behöver: ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?” När vi tänker på att var och en av oss bokstavligen är en son eller dotter till Gud, är det inte svårt för oss att nalkas vår himmelske Fader i bön. Han inser värdet i det råmaterial som vi kallar livet. ”Kommen ihåg att själarna äro dyrt aktade i Guds ögon.” Hans uttalande ger oss mening med livet.

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” Det sades om Jesus att han ”växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor ”. Har vi beslutsamheten att göra likadant? Det finns en mening i den heliga skriften som innehåller en hyllning till vår Herre och Frälsare, om vilken det sades: ”Han...gick omkring och gjorde gott.”

Föredöme för de troende
I sitt brev till sin älskade Timoteus gav Paulus oss ett sätt varpå vi kan förbättra oss och på samma gång hjälpa andra som begrundar eller ställer frågan:”Hur skulle jag kunna [ finna min väg ], om inte någon vägleder mig?” Svaret som Paulus ger Timoteus ger var och en av oss en inspirerad uppmaning. Låt oss hörsamma hans kloka råd: ”Var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek,trohet och renhet.” Låt oss undersöka denna allvarliga undervisning som på ett mycket verkligt sätt är riktad till oss.

För det första, var ett föredöme i ord.
”Uppbyggen varandra inbördes ”, sade Herren. Kommer vi ihåg rådet som ges i en populär söndagsskolepsalm?

All den kärlek du har skall i minnet stå kvar och alltid i livet ge tröst. Låt oss jämt tala gott till varandra och lysa och värma vart bröst.

Betänk iakttagelsen som gjordes av Mary Boyson Wall, som gifte sig med Don Harvey Wall i templet i Salt Lake City 1913.De firade sin 81:a bröllopsdag strax innan Don dog i en ålder av 103 år. I en artikel i Church News sade hon att deras höga ålder och långa äktenskap berodde på deras vana att tala vänligt till varandra. Hon sade: ”Jag tror att vi klarade oss igenom allt därför att vi [ försökte ] hjälpa varandra och inte säga några ovänliga ord till varandra.”

För det andra, var ett föredöme i samtal. På generalkonferensen i oktober 1987 sade president Gordon B flotta och utbildades i San Diego Under de första tre veckorna kändes det som
om flottan försökte ta kål på oss istället för att
lära oss hur man överlever.

För det andra, var ett föredöme i samtal. På generalkonferensen i oktober 1987 sade president Gordon B Hinckley: ”Dåligt språk smutsar ner den som använder det. Om du har lagt dig till med vanan, hur ska du då kunna bryta den? Det börjar med ett beslut. Nästa gång du är benägen att använda ord som du vet är fel stannar du helt enkelt upp. Var tyst eller säg vad du skulle sagt på ett annat sätt.”

François de la Rochefoucauld konstaterade att ”en anledning till att det finns så få människor som är lyhörda och behagliga i sitt samtal är att nästan alla bara tänker på vad de själva vill säga, istället för att ge ett klart svar på det som sagts till dem ”.

För det tredje, var ett föredöme i kärlek. Från Korintierbrevet kommer följande vackra sanning: ”Kärleken upphör aldrig.” Det gläder själen att se hur snabbt kyrkan kommit till undsättning för att hjälpa offer för naturkatastrofer på så många platser. Ofta har vi varit de första på scenen när sådana katastrofer inträffat och haft den största hjälpen att ge. Det finns andra organisationer som på samma sätt ger generös hjälp.

Vad är kärlek? När Moroni skrev några av sin far Mormons ord sade han: ”Den kärlek, som är Kristi rena kärlek, förbliver evinnerligen.”

President George Albert Smith (1870 –1951) var en person som exemplifierade kärleken i sitt liv. Genast efter andra världskriget började kyrkan samla ihop varma kläder som skulle skickas till de lidande medlemmarna i Europa. Äldste Harold B Lee (1899 –1973) i de tolv apostlarnas kvorum och äldste Marion G Romney (1897 –1988), en assistent till de tolv, tog med sig president George Albert Smith till välfärdsområdet i Salt Lake City för att se på resultatet. De var mycket imponerade av kyrkans medlemmars generositet. De såg hur president Smith betraktade dem som arbetade med att paketera den stora mängden kläder och skor. De såg hur tårarna rann nerför kinderna på honom. Efter några ögonblick tog president George Albert Smith av sig sin nya överrock och sade: ”Jag vill att ni skickar den här också. ”Bröderna sade: ”Nej, president Smith, ge inte bort den, det är kallt och ni behöver er överrock.” Men president Smith vägrade ta tillbaka den och så skickades hans överrock tillsammans med allt det andra till Europa, där nätterna var långa och mörka och där det var ont om mat och kläder. Sändningen anlände. Glädje och tack yttrades högt såväl som i tyst bön.

För det fjärde, var ett föredöme i ande. Psalmisten skrev: ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande.” När jag var sjutton år tog jag värvning i Förenta staternas

flotta och utbildades i San Diego i Kalifornien. Under de första tre veckorna kändes det som om flottan försökte ta kål på oss istället för att lära oss hur man överlever. Jag kommer aldrig att glömma den första
söndagen i San Diego. Fanjunkaren sade till oss: ”Idag ska alla gå till kyrkan.” Vi ställde oss i formering ute på övningsområdet. Fanjunkaren ropade: ”Alla som är katoliker har sitt möte i Camp Decatur. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!” Ett stort antal soldater marscherade iväg. Sedan sade han: ”Alla som tillhör den judiska tron har sitt möte i Camp Henry. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!” En mindre grupp marscherade iväg. Sedan sade han: ”Ni protestanter som är kvar har möte i hörsalen i Camp Farragut. Framåt marsch! Och kom inte tillbaka förrän klockan tre!” Tanken for som en blixt genom mitt huvud: ”Monson, du är inte katolik. Du är inte jude. Du är inte protestant.” Jag valde att stå kvar. Det verkade som om hundratals soldater marscherade förbi. Sedan hörde jag de ljuvaste ord som fanjunkaren någonsin yttrat i min närvaro. Han sade: ”Och ni män, vad kallar ni er för?” Han hade använt pluralformen män .Det var först nu som jag förstod att någon annan stod bakom mig på övningsom rådet. Tillsammans svarade vi: ”Vi är mormoner.” Han kliade sig i huvudet med ett förbryllat ansiktsuttryck och sade: ”Jaha, ni får leta reda på en plats att ha möte på — och kom inte tillbaka förrän klockan tre.” Vi marscherade iväg. Man kunde nästan höra hur vi marscherade till takten av en dikt vi lärt oss i Primär:

Våga vara mormon,
våga stå ensam.
Våga vara fast besluten,
och våga låta det bli känt.

För det femte, var ett föredöme i trohet. President Stephen L Richards (1879 –1959), förste rådgivare i första presidentskapet, sade

följande om tro: ”Erkännandet av en makt som är högre än människan själv förringar henne inte på något sätt. Om hon i sin tro tillskriver den makt som är större än hon själv välvilja och höga mål, så föreställer hon sig en högre bestämmelse och ädlare egenskaper för sitt släkte och blir stimulerad och uppmuntrad i sin tillvaros strävan ...Hon måste söka, med tro och bön, med hopp om att finna. Ingen sådan uppriktig, bedjande ansträngning kommer att lämnas ohörd. Den utgör själva trons filosofi.” Gudomlig nåd åtföljer dem som ödmjukt söker detta. Minne Louise Haskins skrev om denna princip i följande vackra dikt:

Jag sade till en man vid porten till det nya året: ”Ge mig ett ljus, så att jag tryggt kan träda ut i det okända!” Och han svarade: ”Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand. Det är för dig bättre än ljus och tryggare än en väg du känner till.”

Var slutligen ett föredöme i renhet.
”Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. Han skall få välsignelse från HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.” President David O McKay (1873 –1970) observerade: ”Vår nations säkerhet hänger på hemmets renhet och styrka, och jag tackar Gud för att kyrkan undervisar om hemmets betydelse, och för det intryck som vänliga föräldrar gett mig, att hemmet måste vara den heligaste platsen i världen. Våra medlemmar är ett folk som bygger hem och de undervisas överallt, från barndomen till ålderdomen, att hemmet måste hållas rent och fritt från världens ondska."

Vår Faders tacksamhet
För många år sedan var jag närvarande vid en stavskonferens i Star Valley i Wyoming, då stavspresidentskapet skulle omorganiseras. Stavspresidenten som skulle avlösas, E Francis Winters, hade verkat trofast under den långa perioden av tjugotre år. Fastän han var en anspråkslös man både till naturen och sina omständigheter, hade han varit en ständig kraftkälla för alla i dalen. Dagen då stavskonferensen hölls var byggnaden fylld till bristnings gränsen. Alla verkade vilja säga ett tyst tack till denne gode ledare som så osjälviskt gett av sitt liv till förmån för andra. När jag stod upp för att tala, manades jag att göra något som jag aldrig gjort förut, eller någonsin gjort därefter. Jag nämnde hur länge Francis Winters hade presiderat över staven. Sedan bad jag alla som han hade välsignat eller konfirmerat som barn att ställa sig upp och förbli stående. Sedan bad jag alla som president Winters ordinerat, avskilt, personligen gett råd eller välsignat, att ställa sig upp. Resultatet var hänförande. Varenda person i församlingen stod upp. Tårar föll ogenerat — tårar som bättre än ord förmedlade tacksamheten i deras rörda hjärtan. Jag vände mig till president och syster Winters och sade: ”I dag är vi vittnen till Andens utgjutande. Denna stora skara återspeglar inte bara de enskilda medlemmarnas känslor utan också Guds tacksamhet för ett liv som levts väl.” Ingen som befann sig i den församlingen den dagen kommer någonsin att glömma hur han eller hon kände sig när vi bevittnade hur Herrens ande yttrar sig. I Francis Winters hade vi sålunda ”ett föredöme förde troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet ”. Fasta i tron våra förfäder förfäktat, trogna den sak, varför helgon försmäktat. Åt Herrens lag, var natt och dag skola vi ägna vart andetag. Att var och en av oss må så göra, är min ödmjuka bön.

Förslag till hemlärare

Efter att under bön ha studerat budskapet kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel.

  1. Säg Diskutera med familjemedlemmarna hur man bygger ett hus. Läs fjärde stycket högt. Be dem ge exempel på hur de fått gudomlig hjälp när de försökt att bygga ”ett evigt hem”.

  2. Sätt ihop ett litet ”hus” med träbitar, pappersmuggar eller andra byggnadsdelar varpå man skriver ner de olika egenskaperna som nämns i Första Timoteusbrevet 4:12. När varje bit sätts på plats läser ni vad president Monson säger om just den egenskapen. Be familjemedlemmarna berätta varför varje del är viktig. Be familjemedlemmarna tänka på någon som har varit ”ett föredöme för de troende” för dem.

  3. Återge berättelsen om E Francis Winters i artikeln och vittna om välsignelserna som kommer av att följa Mästarens planritning.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.