Pressmeddelande

Lunds församling skickar ut en ny missionär

Jag fyller tjuguett år i sommar och kommer äntligen att få åka på en heltids mission, England. London South Mission. Jag har vuxit upp i ett Sista Dagars Heligt hem och är den äldsta av fem syskon. Redan som liten lärde mina föräldrar mig grunderna i evangeliet, såsom bön, skriftstudier, att gå till kyrkan och senare dopsförbunden och vikten av sakramentet.

Vid tolv års ålder då de flesta unga män i kyrkan förlänas det Aronska prästadömet minns jag att jag funderade mycket på om alltihop var sant. Jag mindes hur underbart det hade varit att få döpa mig och all den glädje som jag kände efteråt. Ändå fanns det andra saker i mitt liv som jag sökte svar på. De vanligaste frågorna var sådana som jag är säker på att nästan alla har ställt sig någon gång i livet; vad vill jag bli när jag blir stor? Vad är meningen med mitt liv? Framför allt; vad vill Herren att jag ska göra?

En natt satt jag på mitt rum och läste skrifterna. På den tiden gjorde jag det bara då och då. Det kändes tryggt att placerade skrifterna så att jag alltid hade dem nära till hands, även om jag inte förstod varför . Först på senare år kom jag att förstå vikten av att ha dem med mig. Jag bad till min Himmelske Fader om att få svar på mina frågor. Då mindes jag hur mina föräldrar berättat för mig om Josef Smith och att han var 14 år när han fick se den första synen. Jag tänkte att då kan väll jag också försöka i hopp om att få svar. När jag bett klart öppnade jag mina skrifter, och där framför mig var L&F 12. jag läste hela kapitlet om och om igen. För varje gång jag läste det, så kände jag den heliga anden vittna inom mig att det här är sant, det här är meningen med mitt liv. Det här är vad jag måste göra, nämligen att bli en missionär för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ända sedan dess har jag längtat till den dag då jag äntligen kunde bli en av de fina unga män, som vittnar för värden om att Jesus Kristus lever och att vi alla kan få evigt liv.

Åren gick och jag blev allt mer beslutsam om att åka på mission. I samband med mina missionsförberedelser fick jag min patriarkaliska välsignelse. I den stod det klart och tydligt att jag skulle på mission och få kamrater värden över. Oturligt nog behövde jag ha en fast tandställning i 6 år. Detta gjorde att jag inte kunde åka när jag blev 19 år gammal. Jag kommer fortfarande ihåg hur besviken jag kände mig, hur ledsen jag var för att jag inte kunde åka. Allt för de där dumma tändernas skull. Månaderna gick men jag kom inte iväg och jag blev inte klar med min tandställning heller. Jag fattade ingenting. Vad ville min Himmelske Fader? Här säger han att jag ska på mission och så kommer jag inte iväg.

Jag fyllde tjugo och hade fortfarande kvar min tandställning. Under tiden jobbade jag hårt, eftersom jag ville kunna spara ihop till missionen själv. Jag minns hur min mamma sa till mig en gång att Herren kallar dig på mission när du är redo. Jag tycket att jag var redo. Jag hade gjort allt som Herren bett mig om. Jag hade läst skrifterna, bett mina dagliga böner, gått till kyrkan och alla andra möten, fullföljt alla mina kall, och varit snäll och trevlig mot mina medmänniskor, men inget hände.

Så en dag kom missionärerna med en ny undersökare till kyrkan, en ung kille från en lokal gymnasieskola. Först trodde jag att han var här för sin religions projekt, men till min förvånig kom han fler gånger. Jag gillar att möta nya människor så jag gick fram till honom och presenterade mig själv. Vi började prata och de slutade med att jag bjöd in honom till en kyrkaktivitet. Han sa att det ville han gärna. Nästa gång vi träffades var det på aktiviteten och vi hade jättekul tillsammans.

En kväll skulle jag och mina kyrkkompisar ha en spelkväll och då slog mig tanken att jag kanske skulle bjuda in honom också. Jag ringde och han svarade ja. Dagarna och veckorna gick och han kom på allt fler aktiviteter. Han ställde hela tiden frågor om evangeliet och jag försökte alltid svara på hans frågor så gott jag kunde. En dag sa han att han ville döpa sig. Han frågade om jag ville komma till hans dop. Jag blev helt tagen och uppfylld av den Heliga Anden. Det dopet var ett av de bästa jag varit på. På sakramentsmötet hade han bjudit hela församlingen att komma och vara där när han skulle döpas. Jag var tyvärr inte närvarande när han fick det Aronska prästadömet, men jag kunde se i hans ögon hur mycket han hade sett framemot det och hur glad han var att ha det. Vår vänskap och hans tro bara växte och växte.

På alla hjärtans dag blev jag av med min tandställning, i april skickade jag iväg mina papper och torsdagen den 30 maj fick jag mitt kall till England. När jag satt med det i handen tänkte jag ”Äntligen!” Efter att jag hade lugnat ner mig på kvällen kom min mamma till mig och frågade. Minns du hur du undrade över varför du fått vänta på din kallelse, varför allt har tagit sån tid? Jag svarade jag det mindes jag. Har du inte kommit på det än? Om inte du hade varit hemma i Sverige så hade du aldrig kunnat hjälpa din vän att bli medlem. Herren visste att du behövde vänta för att du skulle kunna hjälpa honom. Jag tänkte att jag inte hade gjort något speciellt, jag hade bara varit en bra vän. Då sa min mor att det var det han behövde, en bra vän som kunde visa vägen. Jag pratade senare med honom om detta, då fick vi båda tårar i ögonen och han sa att tack vare mig så har han kunnat hålla sig kvar i kyrkan och fått en så stark tro. Vi kramade om varandra och i den sekunden kände jag min Himmelske Fader och Jesus Kristus kärlek för honom. Om det känns så att vara på mission. Om man kan ge så lite och får så mycket mer tillbaka. Då hade jag gärna väntat i två år till för att få åka. För nu vet jag att det är värt det.

Det finns ingen bättre känsla än att få predika evangeliet till folk genom den Heliga Andens vägledning och känna Kristi rena kärlek. Jag hoppas kunna bli en utmärkt missionär. Jag vet att ingenting är omöjligt om man har Herren på sin sida. Jag älskar min familj, både min fysiska och hela min andliga familj och jag önskar att alla Guds barn ska kunna få känna Hans kärlek. Unga män i alla länder, åk på mission! Missa inte den chansen för allt i värden. Detta budskap lämnar jag er med i Jesu Kristi namn, amen.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.