Jag fyller tjuguett år i sommar och kommer äntligen att få åka
på en heltids mission, England. London South Mission. Jag har vuxit
upp i ett Sista Dagars Heligt hem och är den äldsta av fem syskon.
Redan som liten lärde mina föräldrar mig grunderna i evangeliet,
såsom bön, skriftstudier, att gå till kyrkan och senare
dopsförbunden och vikten av sakramentet.
Vid tolv års ålder då de flesta unga män i kyrkan förlänas det
Aronska prästadömet minns jag att jag funderade mycket på om
alltihop var sant. Jag mindes hur underbart det hade varit att få
döpa mig och all den glädje som jag kände efteråt. Ändå fanns det
andra saker i mitt liv som jag sökte svar på. De vanligaste
frågorna var sådana som jag är säker på att nästan alla har ställt
sig någon gång i livet; vad vill jag bli när jag blir stor? Vad är
meningen med mitt liv? Framför allt; vad vill Herren att jag ska
göra?
En natt satt jag på mitt rum och läste skrifterna. På den tiden
gjorde jag det bara då och då. Det kändes tryggt att placerade
skrifterna så att jag alltid hade dem nära till hands, även om jag
inte förstod varför . Först på senare år kom jag att förstå vikten
av att ha dem med mig. Jag bad till min Himmelske Fader om att få
svar på mina frågor. Då mindes jag hur mina föräldrar berättat för
mig om Josef Smith och att han var 14 år när han fick se den första
synen. Jag tänkte att då kan väll jag också försöka i hopp om att
få svar. När jag bett klart öppnade jag mina skrifter, och där
framför mig var L&F 12. jag läste hela kapitlet om och om igen.
För varje gång jag läste det, så kände jag den heliga anden vittna
inom mig att det här är sant, det här är meningen med mitt liv. Det
här är vad jag måste göra, nämligen att bli en missionär för Jesu
Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ända sedan dess har jag
längtat till den dag då jag äntligen kunde bli en av de fina unga
män, som vittnar för värden om att Jesus Kristus lever och att vi
alla kan få evigt liv.
Åren gick och jag blev allt mer beslutsam om att åka på mission. I
samband med mina missionsförberedelser fick jag min patriarkaliska
välsignelse. I den stod det klart och tydligt att jag skulle på
mission och få kamrater värden över. Oturligt nog behövde jag ha en
fast tandställning i 6 år. Detta gjorde att jag inte kunde åka när
jag blev 19 år gammal. Jag kommer fortfarande ihåg hur besviken jag
kände mig, hur ledsen jag var för att jag inte kunde åka. Allt för
de där dumma tändernas skull. Månaderna gick men jag kom inte iväg
och jag blev inte klar med min tandställning heller. Jag fattade
ingenting. Vad ville min Himmelske Fader? Här säger han att jag ska
på mission och så kommer jag inte iväg.
Jag fyllde tjugo och hade fortfarande kvar min tandställning. Under
tiden jobbade jag hårt, eftersom jag ville kunna spara ihop till
missionen själv. Jag minns hur min mamma sa till mig en gång att
Herren kallar dig på mission när du är redo. Jag tycket att jag var
redo. Jag hade gjort allt som Herren bett mig om. Jag hade läst
skrifterna, bett mina dagliga böner, gått till kyrkan och alla
andra möten, fullföljt alla mina kall, och varit snäll och trevlig
mot mina medmänniskor, men inget hände.
Så en dag kom missionärerna med en ny undersökare till kyrkan, en
ung kille från en lokal gymnasieskola. Först trodde jag att han var
här för sin religions projekt, men till min förvånig kom han fler
gånger. Jag gillar att möta nya människor så jag gick fram till
honom och presenterade mig själv. Vi började prata och de slutade
med att jag bjöd in honom till en kyrkaktivitet. Han sa att det
ville han gärna. Nästa gång vi träffades var det på aktiviteten och
vi hade jättekul tillsammans.
En kväll skulle jag och mina kyrkkompisar ha en spelkväll och då
slog mig tanken att jag kanske skulle bjuda in honom också. Jag
ringde och han svarade ja. Dagarna och veckorna gick och han kom på
allt fler aktiviteter. Han ställde hela tiden frågor om evangeliet
och jag försökte alltid svara på hans frågor så gott jag kunde. En
dag sa han att han ville döpa sig. Han frågade om jag ville komma
till hans dop. Jag blev helt tagen och uppfylld av den Heliga
Anden. Det dopet var ett av de bästa jag varit på. På
sakramentsmötet hade han bjudit hela församlingen att komma och
vara där när han skulle döpas. Jag var tyvärr inte närvarande när
han fick det Aronska prästadömet, men jag kunde se i hans ögon hur
mycket han hade sett framemot det och hur glad han var att ha det.
Vår vänskap och hans tro bara växte och växte.
På alla hjärtans dag blev jag av med min tandställning, i april
skickade jag iväg mina papper och torsdagen den 30 maj fick jag
mitt kall till England. När jag satt med det i handen tänkte jag
”Äntligen!” Efter att jag hade lugnat ner mig på kvällen kom min
mamma till mig och frågade. Minns du hur du undrade över varför du
fått vänta på din kallelse, varför allt har tagit sån tid? Jag
svarade jag det mindes jag. Har du inte kommit på det än? Om inte
du hade varit hemma i Sverige så hade du aldrig kunnat hjälpa din
vän att bli medlem. Herren visste att du behövde vänta för att du
skulle kunna hjälpa honom. Jag tänkte att jag inte hade gjort något
speciellt, jag hade bara varit en bra vän. Då sa min mor att det
var det han behövde, en bra vän som kunde visa vägen. Jag pratade
senare med honom om detta, då fick vi båda tårar i ögonen och han
sa att tack vare mig så har han kunnat hålla sig kvar i kyrkan och
fått en så stark tro. Vi kramade om varandra och i den sekunden
kände jag min Himmelske Fader och Jesus Kristus kärlek för honom.
Om det känns så att vara på mission. Om man kan ge så lite och får
så mycket mer tillbaka. Då hade jag gärna väntat i två år till för
att få åka. För nu vet jag att det är värt det.
Det finns ingen bättre känsla än att få predika evangeliet till
folk genom den Heliga Andens vägledning och känna Kristi rena
kärlek. Jag hoppas kunna bli en utmärkt missionär. Jag vet att
ingenting är omöjligt om man har Herren på sin sida. Jag älskar min
familj, både min fysiska och hela min andliga familj och jag önskar
att alla Guds barn ska kunna få känna Hans kärlek. Unga män i alla
länder, åk på mission! Missa inte den chansen för allt i värden.
Detta budskap lämnar jag er med i Jesu Kristi namn, amen.
Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.