En kväll tog jag fram morgontidningen, som jag inte läst
tidigare, och ögnade igenom den. Mina ögon stannade till vid
teater- och bioannonserna. Så många av dem lockade öppet till det
som är degraderande, till sådant som leder till våld och
utomäktenskapliga sexuella förhållanden.
Jag tittade igenom min post och fann en liten tidning med
TV-program för den kommande veckan och såg namn på program med
samma inriktning. En nyhetstidning låg på mitt bord. Detta
särskilda nummer var ägnat åt den ökande kriminaliteten. Artiklar i
tidningen berättade om ytterligare miljarder till ökade polisiära
insatser och större fängelser.
Floden av pornografisk smuts, den ohämmade betoningen på sex och
våld är inte bara utmärkande för Nordamerika. Situationen är lika
dålig i Europa och i många andra områden. Hela den sorgliga bilden
visar att själva kärnan i samhället håller på att upplösas.
Rättsliga begränsningar av avvikande moraliskt beteende undergrävs
av nya lagparagrafer och domstolsbeslut. Detta görs i
yttrandefrihetens namn, i tryckfrihetens namn, för valfrihet i så
kallade personliga angelägenheter. Men den bittra frukten av dessa
så kallade friheter har blivit förslavning under destruktiva vanor
och beteenden som bara leder till undergång. En profet, som talade
för länge sedan, beskrev detta på ett passande sätt med följande
ord: ”På så sätt bedrager djävulen deras själar och leder dem
försiktigt ned till helvetet.” (2 Nephi 28:21)
Å andra sidan är jag övertygad om att det finns miljoner och åter
miljoner goda människor i detta land och i andra länder. För det
mesta är makar trogna mot sina hustrur och hustrur mot sina män.
Deras barn uppfostras i måttfullhet, flit och tro på Gud. Med tanke
på styrkan hos dessa människor tror jag att situationen är
långtifrån hopplös. Jag är övertygad om att det inte finns någon
anledning till att vara passiv och låta smuts och våld överväldiga
oss och göra oss förtvivlade. Tidvattenvågen, hög och hotande som
den är, kan vändas tillbaka om tillräckligt många av dem som jag
nämnde bidrar med sin styrka till de få som nu gör ett gott arbete.
Jag tror att uppmaningen att kämpa mot detta onda är en uppmaning
som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som
medborgare, inte kan rygga för.
Jag skulle vilja föreslå fyra sätt att börja våra ansträngningar
att kämpa mot ondskans tidvattenvåg.
För det första: Börja med dig själv. Reformering av världen börjar
med en reformering av dig själv. Det är en grundläggande del av vår
tro att ”vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, barmhärtiga och
dygdiga”. (Trosartikel 13)
Vi kan inte hoppas påverka andra i dygdens riktning om vi inte
själva lever dygdiga liv. Vårt sätt att leva har större övertygande
kraft än alla predikningar vi håller. Vi kan inte förvänta oss att
lyfta andra om vi inte själva står på en högre nivå.
Att respektera sig själv är början till dygd hos människan. Den man
som vet att han är ett Guds barn, skapad i en gudomlig Faders
avbild, och begåvad med potential att utöva storslagna och gudalika
dygder, avstår från det orena och liderliga som vi alla utsätts
för. Alma sade till sin son Helaman: ”Fäst blicken på Gud och lev”.
(Se Alma 37:47.)
Det är av mer än flyktigt intresse att Herren, när han talade till
folkskaran på berget, uttalade dessa underbara ord: ”Saliga är de
renhjärtade, de skall se Gud.” (Matt 5:8) En klok man sade en
gång:
”Bli själv ärlig och det är en lymmel mindre i världen.”
Och det var Shakespeare som i en av sina rollgestalters mun lade
följande övertygande förmaning: ”Var trogen mot dig själv. Och
därav följer det som natt på dag, att du mot ingen man kan bliva
falsk.”1
Jag skulle vilja uppmana alla män och kvinnor som läser dessa ord,
att höja sina tankar ovanför smutsen, att disciplinera sina
handlingar till exempel på dygd, att kontrollera sina ord så att de
bara talar det som är upplyftande och leder till framsteg.
Och nu till mitt andra sätt att börja: En bättre morgondag börjar
med fostrandet av en bättre generation. Detta lägger på föräldrarna
ansvaret att bli bättre på att uppfostra sina barn. Hemmet är
dygdens vagga, den plats där karaktären formas och vanor upprättas.
På Familjens hemafton ges förmånen att undervisa om Herrens
vägar.
Ni vet att era barn kommer att börja läsa. De kommer att läsa
böcker och de kommer att läsa tidningar. Främja inom dem en känsla
för det bästa. Medan de är mycket unga, läs för dem de storslagna
berättelser som har blivit odödliga på grund av de dygder de
undervisar om. Visa dem goda böcker. Låt det finnas ett hörn
någonstans i ditt hem, om än aldrig så litet, där de åtminstone kan
få se några goda böcker av det slag varigenom skarpa hjärnor fått
sin näring.
Låt det finnas goda tidningar i hemmet, de som ges ut av kyrkan och
av andra, som stimulerar deras tankar till ädla föreställningar.
Låt dem läsa en bra nyhetstidning för att de ska veta vad som
händer i världen utan att utsättas för förnedrande reklam och
skriverier som är så vitt spridda. När det går en bra film i er
hemort, överväg då att gå till biografen tillsammans som familj.
Ert stöd uppmuntrar dem som vill producera denna typ av
underhållning. Och använd det mest anmärkningsvärda av alla verktyg
för kommunikation, televisionen, för att berika deras liv. Det
finns så mycket som är bra, men det kräver urskillning. Låt de
ansvariga för lämplig familjeunderhållning på tv känna till er
uppskattning för det som är gott och dessutom ert missnöje med det
som är dåligt. I stor utsträckning får vi det vi ber om. Problemet
är att så många av oss underlåter att fråga, och, ännu oftare,
underlåter att uttrycka tacksamhet för det som är bra.
Låt det finnas musik i hemmet. Om ni har tonåringar med egna skivor
så kanske ni skulle vilja beskriva ljudet som någonting annat än
musik. Låt dem höra någonting bättre då och då. Sätt på annan musik
som de får höra. Den talar för sig själv. Den blir mer uppskattat
än vad du tror. Det kanske inte sägs högt, men det kommer att
kännas, och detta inflytande kommer att visa sig mer och mer
allteftersom åren går.
Nu kommer jag till mitt tredje sätt att börja: Bildandet av en
allmän opinion inleds med några få uppriktiga röster. Jag är inte
den som förespråkar trotsiga rop eller knutna nävar och hot som
uttalas inför de lagstiftande. Men jag är en som tror på att vi
uppriktigt och positivt bör uttrycka vår övertygelse för dem som
har fått det tunga ansvaret att stifta och upprätthålla våra lagar.
Det är ett sorgligt faktum att den minoritet som manar till större
liberalisering, som torgför och slukar pornografi, som uppmuntrar
och livnär sig på tygellösa utsvävningar, gör sina röster hörda
tills dess att de lagstiftande kan börja tro att det som de får
höra representerar majoritetens vilja. Det är inte troligt att vi
får det som vi inte höjer vår röst för.
Låt våra röster bli hörda. Jag hoppas att vi inte ska ha skarpa och
gälla röster, men jag hoppas att vi ska tala med sådan övertygelse
att de som vi vänder oss till ska erfara kraften i våra känslor och
uppriktigheten i vår
ansträngning. Anmärkningsvärda konsekvenser följer ofta på ett
välskrivet brev och ett frimärke. Anmärkningsvärda resultat kommer
av lågmälda samtal med dem som bär tunga ansvar.
Herren förkunnade för sitt folk:
”Bliven därför icke trötta av att göra gott, ty I läggen grundvalen
till ett stort verk, och av det ringa kommer det som är stort. Se,
Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne.” (L&F
64:33–34)
Detta är kärnan i det hela — ”hjärtat och ett villigt sinne”. Tala
med dem som stiftar regler och lagar — med de styrande på lokal och
statlig nivå, och de som innehar administrativa uppgifter i våra
skolor. Naturligtvis kommer somliga att slå igen dörren, och andra
kommer att håna. Besvikelser kan komma. Det har alltid varit så. I
ett tal i underhuset år 1783, sade Edmund Burke följande om att
förespråka en impopulär sak:
”Han har god kännedom om vilka snaror som ligger utspridda på hans
väg ... Han är förtalad och skymfad för sina förmodade motiv. Han
minns att vanrykte är en nödvändig ingredienser i all sann ära. Han
minns ... att förtal och smädelser är nödvändiga beståndsdelar av
triumfen.”2
I sitt försvarstal inför Agrippa gav aposteln Paulus en redogörelse
för sin mirakulösa omvändelse på vägen till Damaskus. Han
förkunnade att Herrens röst hade befallt honom att ”stiga upp och
stå på fötterna”. (Se Apg 26:16.)
Jag tror att Herren skulle säga till oss: ”Stig upp och stå på
fötterna och främja sanning och godhet och anständighet och
dygd.”
Slutligen, mitt fjärde sätt att börja: Kraft att utkämpa striden
inleds med att Guds kraft tas i anspråk. Han är källan till all
verklig kraft.
Paulus förkunnade för efesierna:
”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er
hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga
angrepp.
Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och
väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans
andemakter i himlarna.
Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på
den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt." (Ef
6:10.13)
Ondskans tidvattenvåg väller fram. I var tid har den blivit en
veritabel störtflod. De flesta av oss, som lever någorlunda
skyddade liv, har föga aning om dess väldiga dimensioner.
Åtskilliga miljarder investeras i pornografi, i torgförandet av
liderlighet, perversioner, sex och våld. Må Gud ge oss styrka,
visdom, tro och mod att som medborgare kämpa mot detta och låta
vara röster göra sig hörda i försvar för de dygder som, när de
utlovades i gångna tider, gjorde människor och nationer starka, och
som, när de försummades, ledde till förfall.
Gud lever. Han är vår styrka och var hjälpare. När vi strävar
framåt kommer vi att upptäcka att legioner av goda man och kvinnor
förenar sig med oss. Låt oss börja nu.
SLUTNOTER
- Hamlet, akt 1, scen 3.
- Citerat i John F Kennedy, Profiles in Courage (1956), s vi.