I dag talas det mycket om behovet av personer som ägnar sig åt livslångt lärande – personer som lever efter inställningen att de bör ägna sig åt oavbruten utbildning och intellektuell utveckling för att anpassa sig till en värld av snabb och ständig förändring. Under ”accelerationens tidevarv”,[1] när krafter såsom teknik, globalisering och förlusten av biologisk mångfald accelererar samtidigt, är livslångt lärande inte längre bara en hobby – det är en nödvändighet.
Det finns många anledningar att fortsätta inhämta kunskap. I dag tvingas många försäkra sig om att deras kunskap ständigt är uppdaterad eftersom deras timliga frälsning beror på den. Andra njuter av att utbilda sig på fritiden eller efter pensionen. En del kanske förhåller sig till lärande med en blandning av dessa motiv eller något annat helt och hållet. Oavsett orsak är ingen mer kraftfull än den stilla, inre motivationen som religion och personlig tro skänker.
Livslångt lärande omfattar mycket mer än bara det man lär sig i klassrummet. Som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas andra profet Brigham Young sa är hela livet ”en storartad skola” med ändlösa inlärningstillfällen.[2] Vi lär oss i våra familjer, i vårt samröre med varandra, i våra kyrkor och överallt däremellan. Kyrkans framlidne president Gordon B. Hinckley (1910–2008) hade utbildningens väldiga omfattning och bottenlösa djup i åtanke när han talade om vikten av ständigt lärande. ”Du har inte råd att sluta”, sa han. ”Du får inte avstanna i din utveckling. Det finns så mycket att lära och så lite tid att göra det på.”[3]
Många religioner predikar om vikten av att inhämta kunskap och utveckla intelligensen. En framstående judisk rabbin kallar intelligens för ”Guds största gåva till mänskligheten”.[4] I de sista dagars heligas skrifter står det att ”Guds härlighet är intelligens”,[5] och sista dagars heliga uppmuntras att söka lärdom ”i de bästa böcker”.[6] Och Koranen lär att ”sann vördnad för Gud” bara uppnås av dem ”som har kunskap”.[7]
Ja, för många troende innehar livslångt lärande den aktningsvärda ställningen som en av Guds främsta prioriteter för människosläktet. Här följer några anledningar till det:
Tro ger oss ett ramverk som hjälper oss anpassa oss till förändringar
Bibeln är full av redogörelser om människor som lärde sig att anpassa sig till nya omständigheter. Adam och Eva lärde sig att leva ett nytt liv utanför Edens lustgård. Under Moses ledning lärde sig Israels barn att anpassa sig till ett nytt liv utanför Egypten. Och de fångna israeliterna lärde sig att leva utanför sitt älskade Jerusalem i 70 år.
Några av livets mest bestående lärdomar når oss under tider av misslyckanden och förändringar, när vi måste omvärdera vårt handlingssätt och leta djupt i vår själ för att hitta lösningar. I det här sammanhanget utgör ett ramverk av tro ett starkt ljus, tack vare dess envisa krav på evigt hopp och en högre avsikt med och plan för livet. Ett syfte större än de själva hjälper många hantera misslyckanden och förändringar med extra jämnmod. Även om inte alla håller med, är det ändå en tröstande verklighet för många att universums Gud har full kontroll och vill det bästa för oss alla.
Tro uppmuntrar till aktivt sökande efter lärdom
Författaren Dorothy Sayers sa: ”Det enda sanna syftet med utbildning är helt enkelt detta: att undervisa människor om hur man lär sig på egen hand.”[8] En annan författare, Ellen Parr, sägs ofta ha yttrat följande: ”Botemedlet för tristess är nyfikenhet. Det finns inget botemedel för nyfikenhet.”
Tro uppmuntrar till nyfikenhet och frågor. Verben ”be”, ”sök” och ”bulta” återfinns sammanlagt mer än 500 gånger i Bibeln. I den judiska tron är det, enligt en rabbin, ”en religiös plikt att lära våra barn att ställa frågor”.[9] Martin Luthers ifrågasättande av katolska dogmer ledde till den protestantiska reformationen. Joseph Smiths frågor till Gud ledde till grundandet av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och tre nya böcker med helig skrift. Den kanske allra mest berömda användningen av dessa ord är när Jesus Kristus lärde: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.”[10]
Detta är inte ett passivt mönster för inhämtande av kunskap, utan ett som uppmanar människor att få veta för egen del genom att handla.
Tro betonar ödmjukhet gentemot det vi inte vet
En av de stora farorna med att lära sig mer är frestelsen att tro att vi vet allt. Paulus lärde i Nya testamentet: ”Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha.”[11] 1969 uttryckte mormonledaren Hugh B. Brown det på ett annat sätt då han noterade att trots alla de viktiga sanningar som förkunnas av hans kyrka ”finns det en ofattbart större del av sanningen som vi fortfarande måste upptäcka”.[12]
Sådana upptäckter sker naturligt i vårt samröre med varandra, något som är välbekant för de troende. När vi utnyttjar den kollektiva hjärnkapaciteten och erfarenheten hos våra medmänniskor leder det till en mer intensiv typ av inlärning. Som den bortgångne Paul Kalanithi skrev: ”Mänsklig kunskap ryms aldrig i en enda person. Den växer ur de relationer vi skapar med varandra och med världen, och blir ändå aldrig fullständig.”[13] Som Jesus sa: ”En sår och en annan skördar.”[14]
Tro låter oss se på inhämtandet av kunskap genom evighetens kameralins
C. S. Lewis skrev att ”allt som inte är evigt är för evigt omodernt”.[15] Enligt mormonsk tradition sa Joseph Smith att det enda vi kan ta med oss när vi dör är den lärdom vi har lagt upp i våra sinnen. ”Oavsett vilken grad av intelligens vi uppnår i detta liv, kommer den att följa med oss i uppståndelsen. Och”, sa han, ”om en person genom sin flit och lydnad förvärvar mera kunskap och intelligens i detta liv … kommer han att ha motsvarande större fördelar i den kommande världen.”[16] Livslångt lärande handlar alltså om mycket mer än att bara försäkra sig om sin timliga frälsning.
Inlärning är inte något unikt för det här livet. En lärdom från Brigham Young klargör detta: ”Vi förväntar oss inte att sluta lära medan vi lever på jorden – och när vi går igenom slöjan förväntar vi oss att fortsätta lära oss.”[17]
I en tid då livslångt lärande är fullständigt nödvändigt kan ingenting vara av större hjälp för samhället än de som ser på inhämtandet av kunskap genom evighetens kameralins.
[1] Thomas L. Friedman, Thank You for Being Late: An Optimist’s Guide to Thriving in the Age of Accelerations.
[2] Brigham Young, Journal of Discourses, 12:124.
[3]Teachings of Gordon B. Hinckley, s. 298–299.
[4] Rabbi Lord Jonathan Sacks, http://rabbisacks.org/necessity-asking-questions-bo-5777/
[5] L&F 93:36.
[6] L&F 88:118.
[7] Qur’an, 35:28, Oxford World’s Classics edition.
[8] Dorothy Sayers, The Lost Tools of Learning.
[9] Rabbi Lord Jonathan Sacks, http://rabbisacks.org/necessity-asking-questions-bo-5777/
[10] Matt. 7:7.
[11] 1 Kor. 8:2, Folkbibeln 2015.
[12] Hugh B. Brown, An Eternal Quest—Freedom of the Mind, Brigham Young University Speeches of the Year (13 maj 1969), s. 12.
[13] Paul Kalanithi, När andetagen blir till luft [2016], s. 100.
[14] Joh. 4:37.
[15] C. S. Lewis, The Four Loves.
[16] L&F 130:18–19.
[17] Brigham Young, Journal of Discourses, s. 91.