Pressmeddelande

Gud undervisar genom sina skapelser

Minnet av den där kalla natten på ett berg utanför Reykjavik kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat

 

Något jag har lärt mig den senaste tiden är hur mycket jag kan lära mig om Gud av naturen. Jag finner det fridfullt och givande att promenera i naturens tysthet och försöka göra mig mottaglig för Andens undervisning.

Ett sådant tillfälle fick jag då jag besökte Island med en god vän. Vi åkte upp med en turistgrupp i bergen för att beskåda norrskenen. Jag har sett dessa förut men det var längesen och därmed var jag precis lika förväntansfull som alla som skulle få uppleva detta för första gången.

När jag reser packar jag lätt och är sällan rätt utrustad för de äventyr som väntar. I bussen kunde det konstateras att denna dag inte var något undantag de andra hade varmare kläder och fina systemkameror med sig. Jag tar inte speciellt många kort så tanken att ha någon annan kamera än den i min mobiltelefon hade inte ens slagit mig. Det fick jag ångra bittert när vi väl hade kommit fram.

Efter att bussen stannat och vi klivit ut säger guiden som var med oss att det är mycket aktivitet på himlen i kväll. Givetvis får detta mig att titta upp. Allt jag ser är moln, så jag frågar honom hur han kan veta att det är mycket aktivitet i kväll.

Till svar pekar han ut en liten grön strimma som skiner igenom molnen och jag tycker fortfarande att det känns lite väl klent för att kalla det ”mycket aktivitet”.

Lite besviken ser jag mig runt och tittar på de andra sällskapen som nu hade fått ordning på sina stativ och börjat ta bilder på molntäcket ovanför oss.

När bilden väl är tagen kan man tydligt se norrskenet som döljer sig bakom molnen och vi blev alla förvånade. På något sätt trängde kamerans lins igenom molntäcket det blev som en röntgensyn. Detta är säkert logiskt och naturligt hos en mer fysik- och fotobevandrad person, men för mig kändes det väldigt udda. Min kamera fångade endast en mörk natthimmel med minimala tendenser till grönt ljus medan andra kameror fångade helt otroliga bilder av Guds kreativitet och skapande.

De andra sällskapen var vänliga och delade med sig av sina bilder till oss, så det var ingen fara på det sättet, men det satte ändå igång tankar hos mig.

Vad för slags lins väljer jag att se världen genom? Vilken slags lins använder jag när jag söker svar på andliga frågor och rent generellt försöker komma närmare Gud? Hur kan jag rengöra min lins? Hur kan jag byta ut den och vara säker på att jag hittar en mer effektiv lins än den jag kanske har använt hittills?

Frågorna blev många och efter begrundan kommer svaren sakta men säkert, vilket är trevligt. Minnet av den där kalla natten på ett berg utanför Reykjavik kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat det var där och då jag på nytt insåg och tilläts komma ihåg att Gud är god och att han alltid kommer att ge oss upplevelser, stora som små, där han försöker undervisa oss på alla sätt han kan.

Sophia Olsson

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.