Förädlade genom våra prövningar

Av President James E Faust

Detta budskap är till för alla, men särskilt för dem som känner att de haft större prövningar, sorger och törnen än de kan bära och som i sina svårigheter nästan dränks i bitterhet. Det är avsett att ge hopp, styrka och befrielse.

För några år sedan berättade president David O McKay (1873 –1970) om några av dem som deltog i Martins handkärrekompani. Många av dessa nya medlemmar i kyrkans tidigare dagar hade utvandrat från Europa och var alltför fattiga för att kunna köpa oxar eller hästar och en vagn. På grund av sin fattigdom tvingades de själva dra alla sina ägodelar på handkärror tvärs över slätten med hjälp av egna kroppskrafter. President McKay återger en händelse som ägde rum några år efter denna heroiska utvandring:

”En lärare sade inför en klass att det var oklokt att försöka och ens att tillåta dem [Martins handkärre-kompani] att färdas över slätten under sådana omständigheter.”

Sedan citerade president McKay en man som var närvarande på lektionen: ”En hel del skarp kritik riktades mot kyrkan och dess ledare för att de tillät ett kompani nyomvända färdas över slätten med endast de förnödenheter och det skydd som en handkärrekaravan kunde erbjuda."

En gammal man i hörnet ...satt tyst och lyssnade tills han inte kunde hålla sig längre, utan ställde sig upp och sade ord som ingen person som hörde honom någonsin glömmer. Hans ansikte var blekt av rörelse, ändå talade han lugnt, omsorgsfullt, men mycket innerligt och uppriktigt.

Han sade ungefär så här: ’Jag ber dig upphöra med denna kritik. Du talar om något som du inte vet någonting om. Kalla historiska fakta betyder ingenting här, ty de ger inte någon sann tolkning av det som det handlar om. Ett misstag att sända ut handkärrekompaniet så sent på året? Ja. Men jag var med i det kompaniet och min hustru var med, och syster Nellie Unthank som du citerade var också där. Vi led mer än du kan föreställa dig, och många dog av kyla och svält, men har du någonsin hört någon överlevande från det kompaniet yttra ett enda ord av kritik?…

Jag har dragit min handkärra när jag var så svag och trött av sjukdom och brist på föda att jag knappast kunde föra ena foten framför den andra. Jag har tittat framför mig och sett en sandremsa eller en sluttning och sagt till mig själv att jag bara kan gå så långt och där måste jag ge upp, för jag kan inte dra lasten genom den.’

Han fortsatte: ’Jag har gått vidare till denna sandremsa och när jag nått fram till den började kärran att skjuta på mig. Jag såg tillbaks många gånger för att se vem det var som sköt på kärran, men jag kunde inte se någon med mina ögon. Då visste jag att Guds änglar var där.

Sörjde jag över att jag valde att komma med handkärra? Nej. Varken då eller en enda minut av mitt liv sedan dess. Priset vi betalade för att lära känna Gud var en förmån att få betala, och jag är tacksam över att jag fick förmånen att vara med i Martins handkärrekompani’.1

Den luttrande elden
Här har vi då en storslagen sanning. I livets smärta, vånda och heroiska ansträngningar går vi igenom guldsmedens luttrande eld, och det betydelselösa och det oviktiga i vårt liv kan smälta bort som slagg och lämna vår tro skinande, hel och stark. På detta sätt kan det gudomliga i vår själ avspegla sig i vårt yttre. Detta är en del av det reningens pris som vissa får betala för att bli bekanta med Gud. I livets svåraste stunder tycks vi ha lättare att lyssna till den gode Herdens milda, gudomliga viskningar.

I varje människas liv kommer dagar med smärta och förtvivlan, svårigheter och hårda slag. Det tycks finnas ett fullt mått av ångest, sorg och hjärtats vånda för alla, också de som allvarligt försöker göra rätt och vara trofasta. Aposteln Paulus talade om sin egen prövning: ”Och för att jag inte skall bli högmodig ...har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet.”2

De törnen som sticker, som fastnar i köttet och orsakar smärta kan ofta förändra liv som tyckts berövade innebörd och hopp. Denna förändring sker genom en förädlande process som ofta tycks grym och hård. På detta sätt kan själen bli lik mjuk lera i Mästarens hand då han formar liv med tro, tjänande, skönhet och styrka. Guldsmedens luttrande eld kan få vissa att förlora tron på Gud, men de som har ett evigt perspektiv förstår att denna luttring är en del av vägen mot fullkomning.

Alma sade: ”En herde har kallat eder och ...kallar eder [ännu ], oaktat I icke viljen hörsamma hans röst ”3 .I vår djupaste nöd är det möjligt att bli född på nytt, förnyad i både hjärta och ande. Vi följer inte längre med strömmen. I stället njuter vi uppfyllandet av Jesajas löfte att få ny kraft och lyfta med ”vingar som örnar.”4

Prövningen av tron går före vissheten, för Moroni vittnade: ”I mottagen ej någon förvissning, innan eder tro har bestått provet.”5 Detta prov kan bli en ovärderlig erfarenhet.

Petrus sade: ”Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.” 6 Prövningar och motgångar kan förbereda oss för att bli födda på nytt.

Bli en ny skapelse
En pånyttfödelse ur andliga svårigheter gör oss till en ny skapelse. I Mosiahs bok lär vi oss att alla människor måste födas på nytt — födas av Gud, förändras, återlösas och lyftas upp — för att bli Guds söner och döttrar..7 President Marion G Romney (1897 –1988), förste rådgivare i första presidentskapet, sade följande om denna förunderliga kraft: ”Den har en liknande inverkan på allas liv. Ingen människa vars själ blir upplyst av Guds brinnande ande kan förbli passiv i denna värld av synd och tätt mörker. Han drivs av en oemotståndlig längtan att förbereda sig för att aktivt verka för Gud i att befrämja rättfärdighet och befria människors liv och sinnen från syndens träldom.” 8

Känslan av pånyttfödelse beskrevs av äldste Parley P Pratt (1807 –1857) i de tolv apostlarnas kvorum: ”Om jag hade satts att vrida världen, att gräva upp ett berg, att gå till jordens ände eller färdas genom Arabiens öknar, så skulle detta ha varit lättare än att försöka vila medan prästadömets kraft vilade på mig. Jag har erhållit en helig smörjelse och jag kan inte vila förrän den siste fienden är besegrad, döden är tillintetgjord och sanningen regerar i triumf.” 9

Tyvärr orsakas en del av våra största svårigheter av vår egen dåraktighet och svaghet, och inträffar på grund av vårdslöshet eller överträdelser. För att lösa sådana problem måste vi komma tillbaka på rätt spår igen och om nödvändigt ta varje steg som behövs för fullständig omvändelse. Genom denna storslagna princip kan mycket ställas helt tillrätta och allt kan göras bättre.

Vi kan be andra om hjälp. Till vem kan vi gå? Äldste Orson F Whitney (1855 –1931) i de tolv apostlarnas kvorum ställde och besvarade denna fråga:

”Hos vem söker vi, i vår bedrövelse och i våra svårigheter, hjälp och tröst?...Hos män och kvinnor som lidit, och som genom sin erfarenhet av lidande i rikt mått kan utgjuta sympati och medkänsla och välsigna dem som nu är behövande. Kunde de göra detta om de inte lidit själva?...

Är det inte därför Gud låter sina barn lida? Han vill att de ska bli mer lika honom. Gud har lidit långt mer än människan någonsin gjort eller någonsin kommer att göra, och är därför vår stora källa till medkänsla och tröst.” 10

Jesaja kallade Frälsaren, före hans födelse, ”en smärtornas man.” 11 Frälsaren sade följande om sig själv i Läran och förbunden: ”Detta lidande gjorde, att jag, Gud, den störste av alla, skalv av smärta och blödde ur varje por samt led till både kropp och själ och önskade, att jag icke skulle få tömma den bittra kalken och rygga.” 12

Vissa har benägenhet att tro att deras svårigheter är straffdomar. Roy W Doxey skriver: ”Profeten Joseph Smith lärde att det är en falsk uppfattning att de heliga ska undslippa alla straffdomar —sjukdomar,, farsoter, krig etc.— i de sista dagarna.. Följaktligen är det en ohelig princip att säga att dessa svårigheter beror på överträdelser. (Se Profeten Joseph Smiths lärdomar ,s 140.)

President Joseph F Smith lärde att det är felaktigt att tro att de sjukdomar och svårigheter som kommer till oss antingen orsakas av Guds nåd eller vrede.” 13

Paulus förstod detta helt och fullt. Han sade om Frälsaren: ”Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom.” 14

En berättelse om uthållighet
Vissa har ytterligt svåra lidanden att genomgå. Under kyrkans första tid var Stillman Pond medlem av de sjuttios andra kvorum i Nauvoo. Han var omvänd till kyrkan och kom från Hubbardston i Massachusetts. Liksom andra förföljdes han, hans hustru Maria och deras barn och drevs ut ur Nauvoo. I september 1846 började de den stora vand- ringen västerut. Den tidiga vintern det året medförde stora svårigheter, såsom malaria, kolera och tuberkulos. Familjen hemsöktes av alla dessa tre sjukdomar.

Maria fick lungsot, och alla barnen drabbades av malaria. Tre av barnen dog under vandringen genom den tidiga snön. Stillman begravde dem på slätten. Marias tillstånd förvärrades av sorgen, smärtan och malariafebern. Hon kunde inte längre gå. Försvagad och sjuk födde hon tvillingar. De fick namnen Joseph och Hyrum och dog inom några dagar.

Stillman Ponds familj anlände till Winter Quarters och liksom många andra familjer led de svårt medan de bodde i ett tält. De fem barnens död under färden över slätten till Winter Quarters var bara början.

I Horace K och Helen Mar Whitneys dagbok står det följande beträffande ytterligare fyra av Stillman Ponds barn som dog:

”Onsdagen den 2 december 1846 dog Laura Jane Pond, 14 år ...av frossa och feber.” Två dagar senare,, ”fredagen den 4 december 1846 dog Harriet M Pond,11 år i frossa ”. Tre dagar senare, ”måndagen den 7 december 1846 dog Abigail A Pond,18 år i frossa ”. Bara fem veckor senare, ”fredagen den 15 januari 1847 dog Lyman Pond,6 år i frossa och feber.” 15

Fyra månader senare, den 17 maj 1847,dog även hans hustru, Maria Davis Pond. Färden över slätten berövade Stillman Pond nio barn och hans hustru. Han blev en fram- stående bosättare i Utah och senare en ledare i de sjuttios kvorum. Trots att Stillman Pond hade förlorat nio barn och sin hustru under färden över slätten så förlorade han inte sin tro. Han gav inte upp. Han gick framåt. Han betalade ett pris, som många andra tidigare och senare fått göra, för att lära känna Gud.

Den gode Herden har ett budskap om hopp, styrka och befrielse för alla. Om det inte fanns någon natt, skulle vi inte uppskatta dagen, inte heller kunde vi se stjärnorna och himlarnas oändlighet. Vi måste få del av det bittra med det söta. Det finns en gudomlig avsikt med de svårigheter vi möter varje dag. De förbereder, de luttrar, de renar och sålunda välsignar de.

Då vi plockar rosor finner vi att vi ofta inte kan undgå de taggar som växer på samma stjälk.

Ur guldsmedens luttrande eld kan komma en härlig befrielse. Det kan ske en ädel och bestående pånyttfödelse. Priset för att lära känna Gud kommer att vara betalt. En helig frid kan komma efter prövningarna. Slumrande, inre resurser kommer att väckas. En tät mantel av rättfärdighet sveps omkring oss för att skydda oss och hålla oss andligen varma. Självömkan försvinner då vi räknar våra välsignelser.

Evighetens välsignelser kommer säkerligen till dem som uthärdar luttringen, som Herren själv sade: ”Endast den som är ståndaktig intill änden skall bliva frälst.” 16

Jag vittnar om att Jesus är Kristus och den gudomlige Återlösaren. Han lever! Hans ord är det eviga livets ljuvliga ord.

SLUTNOTER
1. ”Pioneer Women”, Relief Society Magazine, jan 1948, s 8.
2. 2 Kor 12:7.
3. Alma 5:37.
4. Jesaja 40:31.
5. Ether 12:6.
6. 1 Petr 1:7.
7. Se Mosiah 27:24–27.
8. Conference Report, okt 1941, s 89.
9. Deseret News, 30 apr 1853, s 2.
10. ”A Lesson from the Book of Job”, Improvement Era, nov 1918, s 7.
11. Jesaja 53:3.
12. L&F 19:18.
13. The Doctrine and Covenants Speaks (1970), 2:373; se också Joseph F Smith, Evangeliets lära, s 46–47.
14. Hebr 5:8–9.
15. Citerad i ”Stillman Pond, a Biographical Sketch”, sammanställd av Leon Y Pond och H Ray Pond, i Sterling Forsyth, Histories, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas arkiv, s 4.
16. L&F 53:7.


Förslag till hemlärare

Efter att under bön ha studerat budskapet kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel.

1. Håll upp en guldring eller en bild av en ring. Förklara att det först kan finns många orenheter i guld. Beskriv hur hetta separerar orenheterna från guldet så att det blir rent och vackert. Jämför denna process med vad som händer oss när vi övervinner prövningar, och vittna om vad aposteln Petrus sade: ”Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt.”

2. Be familjemedlemmarna förklara varför vi får prövningar. Läs en av pionjärberättelserna från budskapet. Diskutera hur dessa pionjärer var exempel på hur man luttras av motgångar. Fråga familjemedlemmarna vem de, liksom pionjärerna, kan vända sig till under svåra tider. Vittna om att Frälsaren är den bästa rådgivaren.

3. Gör en lista av välsignelser som kommer av våra prövningar genom att högt läsa stycket ”En berättelse om uthållighet”. Be familjemedlemmarna berätta vilka välsignelser de har fått genom sina prövningar.