Pressmeddelande

Delegation från kyrkan på internationell konferens om ”Religiös frihet i demokratiska samhällen”

Äldste Erich W. Kopischke, kyrkans president i området Europa, ledde delegationen. Frerich Görts, kyrkans utsedda representant vid EU, äldste Faustino Lopez, områdessjuttio från Spanien och Gabriele Sirtl, informationstjänstchef i området Europa var också på konferensen.

Omkring 120 europeiska regeringsledare, religiösa ledare, lärare och representanter från samhället och media närvarade vid konferensen i Cordoba vars värdar var Spaniens utrikes-, justitie- och inrikesdepartement. Evenemanget sponsrades också av FN:s civilisationsallians.

Efter ett plenum med temat ”Behöver demokratierna tänka om när det gäller religiös pluralism?” hölls samtidigt fyra paneldiskussioner. Äldste Kopischke och Frerich Görts inbjöds att delta och hålla tal under de följande två paneldiskussionerna ”Religiösa ledares roll i främjandet av kulturell fred” och ”Religiös pluralism i demokratiska samhällen”.

Äldste Kopischke sade följande om diskriminering och religiös tolerans: ”Kyrkan som allmänt är känd som ’mormoner’ har en historia som växlat mellan våldsamma förföljelser och en beundrande uppskattning för dess medlemmar ... De nästan 500 000 medlemmarna i Europa uppskattar respekten de får och religions- och trosfriheten som allmänt sett skyddas av konstitutionen. De strävar också efter att själva behandla människor med andra trosuppfattningar eller ingen tro med respekt ...

Men ibland uppstår fortfarande relationsproblem i Europas samhällen på grund av att namn på minoritetskyrkor generaliseras i vardagligt tal och i media. Uttryck som ’sekt’ eller ’kult’ tycks genom sin stereotypa inverkan [...] sudda ut det journalistiska anspråket på att skilja mellan fakta och åsikter” (1) och att skapa reservationer och fördomar. Man är snabb att kritisera religiösa samfund vars anhängare konsekvent följer vissa regler. De tyska statsvetarna Uwe Backes och Eckhard Jesse har sagt att ”allt det här kan anses vara mycket ’suspekt’ av glatt oberörda konsumenter, men beslutet att uppföra sig ’annorlunda’, leva ’annorlunda’ och tänka ’annorlunda’ står var och en fritt i ett fritt samhälle, så länge han eller hon inte inkräktar på andra människors rättigheter. Det kristna klosterlivets historia visar att små, avgränsade samfund kan vara en källa till inspiration och att de kan berika dessa samhällen på många sätt.” (2)

Med denna historiska och sociala bakgrund bakom mig står jag inför er i dag som en som påverkats personligen. För mig är diskussionen om religiös tolerans mer är bara ett nödvändigt akademiskt åtagande. Den är sammanbunden med en personlig uppfattning om livets mening och friheten att dyrka Gud enligt mitt samvetes bjudande. Av den anledningen kan jag inte låta bli att häftigt försvara den.

Den elfte av tretton trosartiklar vari de grundläggande lärdomarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga omfattas lyder: ”Vi gör anspråk på förmånen att tillbe Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt eget samvetes maningar och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbe hur, var eller vad de vill.” (3)

Denna trossats som formulerades 1842 kan fortfarande tjäna som en vägledande princip för ett fridsamt samspel mellan olika religioner. Den gör inte bara anspråk på ens egen frihet att dyrka Gud utan ger alla andra människor samma förmån. Jag vill till och med gå ett steg längre och säga att det är vår plikt som kristna och medborgare att aktivt skydda och stödja andra i denna frihet.

Att stå för andras rättigheter är en befallning och utmaning för alla. Vi får aldrig glömma att vi lever i en mångfaldig värld. Världsreligionerna, men också kristna trossamfund i sig, kan ha skilda åsikter i fråga om undervisning och religiösa seder. Men det får inte leda till fiendskap eller få oss att tro att vi är heligare eller bättre än de andra ... (4)

För mig är det tydligt att varhelst religiös frihet kan blomstra, åtföljs den av demokrati och ekonomisk välfärd. Om denna frihet begränsas av någon anledning försvinner demokratin och konflikter uppstår. Som ett troende folk måste vi stå sida vid sida och göra anspråk på en konstitutionell, institutionell och social religionsfrihet.”

I artikel 17 i Lissabonfördraget ska kyrkor och religiösa organisationer eller samfund respekteras enligt lagen i varje EU-stat, och tredje paragrafen hävdar att EU har åtagit sig att ha en öppen, ärlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor. Konferensen i Cordoba hade för avsikt att bidra till denna dialog i och med närvaron av de ovan nämnda opinionsledarna.

Konferensens huvudsyfte var att diskutera den religiösa friheten i demokratiska samhällen eftersom demokrati och rättssäkerhet utgör den idealiska ramen för utövande av religiös frihet och samvetsfrihet, för utövande av tro och skiftande trosläror. Konferensen i Cordoba var ett evenemang som syftade till att ge vissa resultat som kan överföras till FN-initiativ och -projekt inom fyra prioriteringsområden: utbildning, ungdomar, media och migration.

Resultaten av Cordobakonferensen presenteras mellan den 27 och den 29 maj 2010 i Rio de Janeiro under en konferens som hålls av FN:s civilsationsallians. Ett stort nätverk med över 2 000 politiska ledare och företagsledare, samhällsaktivister, ungdomar, journalister, stiftelser och religiösa ledare samlas i Rio de Janeiro för att enas om gemensamma åtgärder för att förbättra relationerna mellan olika kulturer och stärka förutsättningarna för varaktig fred.

Slutnoter:

1 Patrick Warto, “Schlag”-wort Sekte, 2008, p. 25.

2 Uwe Backes/Eckhard Jesse, Vergleichende Extremismusforschung, 2005, p. 375

3 Elfte trosartikeln, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

4 Se Gordon B. Hinckley, Verket går framåt, Generalkonferensen, april 1999.

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.