Att bli sitt bästa jag

Av President Thomas S. Monson

En gång för länge sedan, och på en plats långt borta, undervisade vår Herre och Frälsare Jesus Kristus folket och sina lärjungar om ”vägen och sanningen och livet”. Han gav råd och uppmaningar med sina heliga ord. Han var ett levande föredöme för oss med sitt exemplariska liv.

Hans lärdomar och exempel fick Petrus att fråga vad slags män de borde vara. Under sin verksamhet på västra halvklotet lade Herren Jesus Kristus till betydelsefulla ord när han besvarade samma fråga: ”Vad slags män bören I då vara? Sannerligen säger jag eder: Sådana som jag är.”

Att söka efter sitt bästa jag
Under sin jordiska verksamhet beskrev Mästaren hur vi bör leva, hur vi bör undervisa, hur vi bör tjäna och vad vi bör göra för att bli vårt bästa jag.

En av dessa lärdomar kommer från Johannes evangelium i den heliga Bibeln: ”Filippus fann Natanael och sade till honom: ’Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.’

Natanael sade till honom: ’Kan något gott komma från Nasaret?’ Filippus svarade: ’Kom och se!’ När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: ’Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.’”

För vår jordiska resa utgör aposteln Paulus råd himmelsk vägledning: ”Allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” Sedan kom den avslutande uppmaningen: ”Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.”

I sökandet efter vårt bästa jag finns det några frågor som ger oss vägledning: Är jag den jag vill vara? Är jag närmare Frälsaren i dag än jag var i går? Är jag ännu närmare i morgon? Har jag mod att ändra mig till det bättre?

Välj familjevägen
Det är dags att välja en ofta bortglömd väg, den väg vi skulle kunna kalla ”familjevägen”, så att våra barn och barnbarn verkligen kan tillväxa och nå sin fulla potential. Det finns en internationell tidvattenström. Den för med sig det outtalade budskapet: ”Återvänd till era rötter, till era familjer, till lärdomar ni en gång fått, till det liv ni en gång levde, till de förebilder ni fått, ja, till era familjevärderingar.” Ofta är det bara en fråga om att komma hem — komma hem till vindsrum som inte gås igenom så ofta, till dagböcker som sällan blir lästa, till fotoalbum som nästan glömts bort. Den skotske poeten James Barrie skrev: ”Gud har gett oss minnen, så att vi ska kunna ha junirosor under vårt livs december.” Vilka minnen har vi av mor? Far? Far- och morföräldrar? Familjen? Vänner?

Vad har vi lärt av våra förfäder? För många år sedan frågade en far äldste ElRay L Christiansen (1897 –1975),assistent till de tolv apostlarna, vilket namnförslag äldste Christiansen hade att ge till mannens nyinköpta båt. Äldste Christiansen föreslog: ”Du kan väl kalla den Sabbatsbrytaren?” Jag är övertygad om att den tilltänkte seglaren begrundade huruvida hans stolthet och glädje skulle bli en sabbatsbrytare eller en sabbatshållare. Oavsett vad han beslutade, gjorde det utan tvekan ett bestående intryck på hans barn.

Det är i hemmet som vi for- mar vår inställning, våra djupt förankrade trosuppfattningar. Det är i hemmet som hoppet ges näring eller förstörs. Vårt hem ska vara mer än en tillflyktsort. Det bör också vara en plats där Guds ande kan vistas, där världens problem stängs ute, där kärleken regerar och där friden råder. En ung mor skrev till mig: ”Ibland undrar jag om jag verkligen har något inflytande på mina barn. Eftersom jag är ensamstående och måste ha två jobb för att kunna försörja oss kommer jag ibland hem till kaos, men jag ger aldrig upp hoppet.

Mina barn och jag tittade på generalkonferensen på TV och du talade om bön. Min son sade: ’Mamma, du har redan undervisat oss om det.’ Jag sade:: ’Vad menar du?’ Och han svarade: ’Jo, du har lärt oss att be och visat oss hur man gör det, och för några kvällar sedan gick jag till ditt rum för att fråga dig om någonting och du stod på knä och bad till vår himmelske Fader. Om han är viktig för dig, så blir han viktig för mig.’” Brevet avslutades med orden: ”Man får nog aldrig veta vilket inflytande man har förrän ett barn ser att man själv gör det som man har försökt lära barnet att göra.”Vilken stor - slagen lärdom ett barn fick av sin mor.

När jag var liten gjorde jag på en mors dag en häpnadsväckande upptäckt i Söndagsskolan, något som jag aldrig har glömt. Melvin, en blind broder i församlingen, en begåvad sångare, stod vänd mot församlingen som om han såg allesammans. Han sjöng ”That Wonderful Mother of Mine ” (”Min underbara mor ”). Åhörarnas hjärtan fylldes av ljusa, varma minnen. Män tog fram sina näsdukar, kvinnors ögon fylldes av tårar.

Vi diakoner gick runt bland de församlade och gav en liten pelargon i en lerkruka till varje mor. Några av mödrarna var unga, några var medelålders och några höll sig knappt kvar i livet i sin höga ålder. Jag blev uppmärksam på att ögonen hos varje mor var snälla ögon. Alla mödrar sade ”tack ”.Jag kände andan i uttrycket: ”När någon ger någon annan en blomma, stannar blommans väldoft kvar på givarens hand.” Jag har inte glömt det jag lärde mig då,, och det kommer jag aldrig att göra.

Ge vårt liv i tjänande
Åren kommer och åren går, men behovet av ett vittnes- börd om evangeliet fortsätter att vara av största vikt. När vi går mot framtiden får vi inte glömma lärdomarna från det förgångna. Vår himmelske Fader gav oss sin Son. Guds Son gav sitt liv. De begär av oss att vi ska ge vårt liv, så att säga, i deras gudomliga tjänst. Ska ni göra det? Ska jag? Ska vi? Det finns lärdomar att förmedla, det finns goda gärningar att utföra, det finns själar att frälsa.

Låt oss minnas kung Benjamins råd: ”När I stån i edra medmänniskors tjänst, [ären ] I blott ...i eder Guds tjänst.” Räck ut en hjälpande hand och rädda dem som behöver er hjälp. Lyft dessa till den högre och bättre vägen. Som vi sjunger i Primär: ”Led mig, stöd mig, gå bredvid mig, så att jag en dag återvända kan till Gud, om jag har lytt hans lag.”8

Verklig tro är inte förbehållen barnen, utan gäller alla. I Ordspråksboken står det: ”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”9

När vi gör det, ska vi inse att vi har tjänat i hans heliga verk, att hans gudomliga avsikter har uppfyllts och att vi har bidragit till denna uppfyllelse.

Jag skulle vilja illustrera denna sanning med en personlig upplevelse. För många år sedan, när jag verkade som biskop, kände jag att jag skulle hälsa på Augusta Schneider, en änka från området Alsace-Lorraine (Elsass-Lothringen) i Europa som talade mycket litet engelska, men hon talade flytande franska och tyska. Jag hälsade sedan på henne under jultiden i åratal efter det att jag först hade fått denna känsla. Vid ett tillfälle sade Augusta: ”Biskop Monson, Jag har något som är mycket värdefullt för mig som jag skulle vilja ge dig.” Hon gick till en speciell plats i sin enkla lilla lägenhet och tog fram presenten. Det var ett vackert filt- stycke, kanske 15 x 20 cm, på vilket hon hade fäst sin mans medaljer som han hade fått för sin insats i de franska styr- korna under första världskriget. Hon sade: ”Jag vill att du ska ha den här personliga klenoden som betyder så mycket för mig.” Jag protesterade artigt och sade att det måste finnas någon släkting till henne som borde få den. ”Nej”, svarade hon bestämt, ”presenten är din, för du har en fransmans själ.”

En kort tid efter det att Augusta hade gett mig denna speciella gåva lämnade hon jordelivet och återvände till den Gud som gett henne livet. Ibland undrade jag vad hon menade med orden att jag hade ”en fransmans själ ”.Jag hade ingen aning om vad det betydde, och det har jag fort- farande inte.

Många år senare hade jag förmånen att följa med president Ezra Taft Benson (1899 –1994)till invigningen av templet i Frankfurt, detta tempel som skulle betjäna med- lemmar som talade tyska, franska och holländska. När jag packade för resan kände jag mig manad att ta med medaljerna jag fått i present, utan att veta vad jag skulle göra med dem. Jag hade haft dem i många år.

Under en invigningssession för fransktalande, var templet fullsatt. Den sång och de budskap som framfördes var underbara. Tacksamhet över Guds välsignelser fyllde varje hjärta. Jag såg i mina anteckningar för ledandet av mötet att det fanns medlemmar från Alsace-Lorraine som var med på sessionen.

Medan jag talade lade jag märke till att organisten hette Schneider. Jag berättade därför om min bekantskap med Augusta Schneider, gick så fram till orgeln och gav organisten medaljerna, tillsammans med en uppfordran att efter- som han hette Schneider så hade han ett ansvar att följa upp namnet Schneider i sin släktforskning. Herrens Ande bekräftade i våra hjärtan att detta var en speciell session. Broder Schneider hade svårt att göra sig redo för att spela det avslutande stycket på invigningssessionen, så påverkad var han av Anden som vi kände där i templet.

Jag visste att denna högt värderade gåva — ja,, änkans skärv, för det var allt Augusta Schneider hade — gavs till en som skulle se till att många med en fransmans själ nu skulle ta emot de välsignelser som det heliga templet ger, både för dem som lever och för dem som har lämnat jordelivet.

Jag vittnar om att för Gud är allting möjligt. Han är vår himmelske Fader. Hans Son är vår Återlösare. När vi strävar efter att lära oss hans sanningar och sedan att leva efter dem, kommer våra liv och andras liv att välsignas rikligen.

Jag förkunnar allvarsamt att Gordon B Hinckley är en sann profet för vår tid och att han vägleds i det stora verk som går framåt under hans ledarskap.

Må vi alltid komma ihåg att lydnad mot Guds bud ger de utlovade välsignelserna. Må vi var och en göra oss berättigade att få dessa.

Förslag till hemlärare

Efter att under bön ha studerat budskapet kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel.

1. Ta med följande föremål (eller liknande) på besöket: en spegel, en bild av ett hem, ett trädgårdsredskap. Läs 3 Nephi 27:27 och fråga vad det här skriftstället kan ha att göra med dessa tre föremål. Berätta att president Monson lär oss tre sätt att bli lika Jesus Kristus. Medan ni studerar varje avsnitt av artikeln använder ni motsvarande föremål som visuell påminnelse om lärdomen. (Använd till exempel spegeln till-sammans med avsnittet ”Att söka efter sitt bästa jag”.)

2. President Monson frågar: ”Vad har vi lärt oss av våra förfäder?” Återge ett exempel ur artikeln. Ställ sedan frågor till familjemedlemmarna om sådant de lärt av sin egen familj. Uppmana dem om lämpligt att skriva ner berättelser som tillägg till sin släkthistoria.

3. Efter att ha gått igenom budskapet frågar du: ”Vad gör intryck på er i president Monsons budskap? Vad tror ni president Monson vill att vi ska lära oss av det här budskapet? Vad tror ni president Monson vill att vi ska göra som resultat av dessa lärdomar?”