Pressmeddelande

Äldste och syster Soares tjänar i Portugal, sina förfäders land

Paret presiderade över Portugalmissionen Porto från 2000 till 2003

Äldste Ulisses Soares och hans hustru Rosana återvände till Portugal den här veckan för första gången sedan de ledde Portugalmissionen Porto för två årtionden sedan. Deras fyra dagar långa besök gav dem möjlighet att minnas, tjäna landets 45 000 sista dagars heliga och fördjupa de gemensamma banden till sina förfäders land.

”Jag har alltid drömt om dagen då jag kunde återvända hit och känna samma känsla som jag hade när jag var missionspresident”, säger äldste Soares, som kommer från Brasilien. ”Men i dag är det så mycket mer. Jag kan inte beskriva den enighet som har grundlagts här bland medlemmarna, i kyrkan och kyrkans ledare.”

”Jag känner mig hemma", tillägger syster Soares. ”Det är underbart att vara tillbaka, för jag har portugisiskt blod i mina ådror.”

Äldste och syster Soares påbörjade sin mission sommaren 2000. Deras tre barn var 13, 9 och 5. De säger att deras familj fick uppleva underverk. Deras barn hittade vänner, kärlek och familj.

”Det var så underbart, våra barn kom så väl överens”, säger syster Soares. ”De älskade att vara här och de älskade människorna, barnen, skolan och barnen i kyrkan. Det var underbart."

Och äldste Soares upptäckte mer av sin portugisiska släktlinje.

En dag när president Soares hade talat om sina förfäder på en distriktskonferens i Coimbra (staden där hans morfar föddes) frågade en släktforskningsentusiast vad hans morfar hette. Några månader senare överlämnade denne man hundratals namn på denne framtida apostels förfäder, som levde mellan 1600- och 1800-talet. Namnen kom från uppteckningar som inte fanns tillgängliga i Brasilien.

Denna oväntade gåva, säger äldste Soares, följdes upp med att portugisiska heliga tog dessa namn till Herrens hus i Madrid i Spanien. Där, till förmån för dessa flera hundra människor, gick hängivna medlemmar i kyrkan igenom de heliga ceremonier som Jesu Kristi kyrka tror förenar familjer för evigt.

Aposteln säger: ”Det här visar hur stor det portugisiska folkets kärlek är.

De är villiga att hjälpa och stödja varandra”, säger han. ”Den här mannen kom till mig utan någon annan önskan än att försöka dela sin kärlek till mig genom sitt arbete på min släkthistoria … Det var ett av de stora underverken som vi upplevde i det här landet.”

Äldste Soares säger att hans mor- och farföräldrar förde med sig sina portugisiska traditioner när de emigrerade till Brasilien. En av dessa traditioner var att samla familjen regelbundet, vid alla slags tillfällen.

”Det var vackert att se hur mina mor- och farföräldrar behöll sin kultur att ta hand om och stödja varandra även när de inte var i sitt hemland", säger äldste Soares. ”De skapade sitt eget lilla land där i Brasilien. Och det var så jag växte upp. Så uppfostrades jag av mina föräldrar som förde med sig den kulturella biten från mina mor- och farföräldrar till mig.”

Äldste Soares föräldrar gick med i Jesu Kristi kyrka 1965 när han var sex år gammal. Utan sina mor- och farföräldrars flytt till Brasilien kanske äldste Soares inte skulle ha stött på kyrkan förrän åtminstone 1975 då kyrkan etablerades i Portugal.

Äldste Soares säger att det är hans morföräldrars förtjänst, vilka tillhörde en annan kristen tro, eftersom de främjade hans mors eget troende hjärta vilket förberedde henne att bli en sista dagars helig.

”Och nu är jag här, tillbaka i det här vackra landet där min morfar föddes, och bär mitt vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium för detta underbara folk”, säger han.

Under detta betydelsefulla besök på uppdrag av kyrkan upplyfte paret Soares, tillsammans med andra ledare i kyrkan, många sista dagars heliga och vänner till tron under särskilda möten med unga ensamstående vuxna och missionärer.

”Vi hittade våra släktrötter här; våra mor- och farföräldrar på bägge sidor, på min och min hustrus sida, var portugisiska”, förklarade äldste Soares för en grupp ungdomar. I en anda av världsomfattande kulturell enighet sa äldste Soares med ett leende: ”Ni kan nu säga att en av Jesu Kristi apostlar är portugisisk eftersom jag fick portugisiskt medborgarskap för tre år sedan. Så nu är jag verkligen portugis.”

Under ett avslutande möte som sändes till församlingar över hela landet och önationen Kap Verde lärde äldste Soares: ”Med all vår upptagenhet, alla våra svårigheter, alla motståndarens attacker, hur är det möjligt att vi kan överleva allt detta, övervinna våra svårigheter och vara lyckliga? Bröder och systrar, Frälsarens uppmaning till oss är att vi vänder våra hjärtan till honom. Detta är vägen till att finna lycka i det här livet. ”

Äldste och syster Soares säger att de blev rörda av det varma välkomnandet och glada över den styrka och tro som de bevittnade bland de portugisiska bröderna och systrarna.

”[Vi] ber alltid att evangeliet ska föras till hela jorden”, säger syster Soares. ”Jag ber alltid att det verkligen ska nå varje del av Portugal så att alla människor har samma förmån som vi har att få höra och känna det vackra i evangeliet. Vi har ett tempel i Portugal och det är en av de största välsignelserna vi kan få.”

Stilguideanmärkning:Använd kyrkans fullständiga namn när det nämns första gången i artiklar om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mer information om användningen av kyrkans namn, se vår på stilguide nätet. »Stilguide - Om kyrkans namn.