Äldste Dale G. Renlund reflekterar över sitt rika nordiska arv och betonar: ”Den svenska och finska mentaliteten är en del av mig – en stor del av mig är svensk och finsk”, säger han.
”Jag är otroligt stolt över det arvet, jag är så glad att jag har det”, reflekterar den nyaste aposteln i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (mormonerna), som har kusiner i Finland och Sverige.
Äldste Renlund säger att han beundrar svenskens ”naturliga benägenhet att vara snäll, att vara god, att vilja dela med sig. Det är karaktärsegenskaper som fängslar mig.”
Det är finnarnas beslutsamhet och förmåga att bita ihop (”sisu” på finska) som han respekterar mest. ”Jag älskar det folket. När en finländare väl har tagit ställning gör han allt han kan, och när han inte har mer att ge, så fortsätter han att ge”, lägger äldste Renlund till.
”Mitt modersmål är svenska och vi talade svenska hemma tills våra föräldrar insåg att vi behövde börja skolan. Då bestämde våra föräldrar sig för att tala engelska i hemmet för att hjälpa barnen.”
Äldste Renlund berättar om när de tittade på olympiska vinterspelen när han växte upp i sin immigrantfamilj och säger skämtsamt att han inte kunde förlora när Sverige tävlade mot Finland: ”Vi hejade alltid på Finland eller Sverige och när Finland och Sverige spelade mot varandra i en olympisk gren, som ishockey, visste vi att vi inte kunde förlora!”
Nå ut till de europeiska flyktingarna – då och nu
Ursprunget som skandinavisk immigrant har gjort ett bestående intryck på äldste Renlund. Hans tidiga upplevelser i familjen betyder mycket för honom och han känner igen sig i aktuella händelser i Europa – en miljon flyktingar och immigranter har kommit till Europa under det senaste året.
Äldste Renlunds pappa Mats Åke Renlund föddes i Finland. Han kom till Sverige i slutet av andra världskriget, där han internerades i ett flyktingläger under 1944. Han blev svensk medborgare innan han emigrerade till USA så att han kunde gifta sig med sin fästmö Ragnhild Mariana Andersson i ett mormontempel.
”När jag tänker på flyktingarna i Europa och vad som sker just nu, och sedan tänker på att min pappa faktiskt upplevde samma sak som flykting i slutet av 1944 – det är intressant från hans perspektiv, från Europas perspektiv, för han upplevde samma sak.
Pappa glömde aldrig de vänliga svenskarna som tog emot honom som flykting och han mindes dem med tacksamhet. Han inspirerades att följa deras exempel – att vara vänlig mot andra. Det blev hans kännetecken. Tänk på vad Hjälpföreningen står för, att det är en ’förening som hjälper’. Dess uppgift är att bistå, att hjälpa. Så det finns saker vi kan göra som kyrka, som vi kan göra som individer och sedan tillsammans för att hjälpa till med det här. Och det börjar med att förstå att alla dessa flyktingar är våra bröder och systrar.”
Övervinna utmaningar genom evangeliet, familjen och gemenskapen i kyrkan
Som barn till svenska immigranter ställdes äldste Renlund och hans syskon inför många utmaningar. ”Det var svårt. Vi visste att vi var annorlunda, vi visste att våra föräldrar var immigranter. Och vi visste att vi stod ut, men vi var stolta över att vi var annorlunda. Vi var stolta över vårt finska och svenska arv”, säger äldste Renlund.
Kärleken inom familjen som höll dem nära varandra, en känsla av identitet och enighet i evangeliet, gav dem den styrka de behövde. Detta gällde särskilt när familjen Renlund flyttade tillbaka till Norden när Mats Renlund kallades på en byggnadsmission i början av 1960-talet. Familjen flyttade först till Helsingfors, där Mats arbetade på kapellet i Haga, och sedan till Sverige.
”Vi hade det knapert och jag minns att vi åkte till Trollhättan en gång med pappa och där fanns det några missionärer – det var i slutet av månaden.
De hade slut på pengar, de hade inte pengar till mat. Så mamma gav dem 10 kronor och jag minns att jag och min syster sa till mamma: ’Hur kunde du göra så? Du vet att vi inte har så det räcker för oss själva.’ Mamma sa då: ’När man ger något till missionärerna kommer det alltid tillbaka femfaldigt.’ På andra sidan byggnaden hade en medlem som deltog i byggnationen lagt märke till mina slitna skor och gav pappa 50 kronor. Så när vi samtalade om det på vägen hem var det uppenbart för mig som 13-åring att det var sant.”
När äldste Renlund fyllt 19 år åkte han på heltidsmission till Sverige och fick återigen insupa den svenska kulturen.
”Jag minns hur jag som ung missionär fick se andra lära sig om evangeliets återställelse och hur deras vittnesbörd om Frälsaren växte fram. Jag såg vittnesbörd stärkas och en villighet att ingå förbund. Jag såg hur Kristi försoning började verka i dem och det är det dyrbaraste minnet jag har av någon upplevelse i kyrkan.”
Tillväxt i Sverige och hos oss personligen
Äldste Renlund säger att det är härligt att iaktta kyrkans tillväxt i Sverige under åren som går, med ett tempel i Stockholm och dagens 9 500 medlemmar. ”Att få se detta hända och få se hur starka flergenerationsfamiljer växer fram har varit så spännande, och det är något så underbart med de hängivna medlemmarna där.”
Äldste Renlund kommenterade den växande sekularismen: ”Det en familj behöver i ett sekulariserat samhälle är att förstå vad evangeliet verkligen ger. Evangeliet ger oss glädje och insikt och när vi koncentrerar oss på den glädjen och insikten hjälper det oss att navigera i ett sekulariserat samhälle – att vara ett ljus för världen, att inte skämmas för den vi är utan att i stället glädjas över den vi är och bemöta varje person på det sätt som Frälsaren vill att vi ska bemöta dem på.”
På frågan om när han ska besöka Sverige svarar äldste Renlund: ”Kyrkans president Thomas S. Monson kallar mig ’svensk pojke’, men jag är inte säker på när jag kommer till Sverige. Det sker när jag får det i uppdrag och jag ser fram emot det.”