När äldste Dieter F Uchtdorf stod utanför kyrkans administrativa byggnad efter att ha blivit fotograferad, kom en välklädd man fram till honom. Äldste Uchtdorf som bara varit apostel och medlem av de tolvs kvorum i fem dagar, log mot brodern som kom gående --- äldste Carlos H Amado i sjuttios första kvorum.
Äldste Uchtdorf hälsade: "Buenos Dias." Sedan talade den långe, silverhårige tysken en liten stund med sin kortare, mörkhårige vän som är född i Guatemala --- ett glatt samtal, färgat av de båda männens känslor.
Där, på en trottoar i Salt Lake City, personifierade mötet mellan två generalauktoriteter som båda är födda utanför Förenta staterna kyrkans världsomfattande vidd.
Äldste Uchtdorf är den första medlemmen i de tolvs kvorum på många år som fötts utanför Förenta staterna. Han ser detta faktum som ett tecken på att detta är en ständigt växande kyrka.
| generalauktoritet i 10 år. |
Under en intervju med Church News onsdagen den 6 oktober talade äldste Uchtdorf och hans hustru Harriet om den nya kallelsen och deras vittnesbörd om evangeliet, mest i anknytning till deras känslor för medlemmarna runtom i världen. De sade att de älskar sitt hemland och sin familj, sina vänner och övriga medlemmar i Tyskland och Europa. Men de menade att deras kärlek till medlemmarna i kyrkan inte har några gränser.
Under de gångna 10 åren som generalauktoritet --- han kallades till de sjuttios andra kvorum i april 1994, de sjuttios första kvorum i april 1996 och till presidentskapet för de sjuttios kvorum i augusti 2002 --- har äldste Uchtdorf verkat i områdespresidentskap i Europa och Förenta staterna. Han sade att han också har haft andra uppdrag som har tagit honom och hans hustru till sådana platser som Colombia, Ecuador, Nya Zeeland, Tahiti och Ryssland.
"Jag känner mig genast hemma när jag är tillsammans med medlemmarna, även om de talar ett annat språk", sade syster Uchtdorf. "Jag älskar alla", och äldste Uchtdorf tillade: "oberoende av nationalitet, politisk inriktning, hudfärg och språk", och detta tack vare insikten att alla människor, som Guds barn, är bröder och systrar.
Han berättade om två upplevelser han haft som generalauktoritet som exemplifierar kyrkans omfattning i världen.
En var en rundtur i de baltiska länderna --- Estland, Lettland och Litauen.
"Vi talade till människorna som tyskar på engelska och blev översatta till de tre språken, plus ryska", sade han. "Och missionspresidenten var från Australien. Om inte det visar att kyrkan är internationell …"
Den andra händelsen inträffade under ett seminarium nyligen som han höll för missionspresidenterna i området Centrala Nordamerika i Omaha, Nebraska. Gruppen besökte informationscentret vid templet i Winter Quarters och fick höra om pionjärerna och deras trofasthet och uppoffringar.
Han sade att en kvinnlig missionär från Moskva i Ryssland berättade om mormonpionjärerna för äldste och syster Uchtdorf och 17 missionspresidenter med fruar.
Dessa upplevelser visar hur kyrkan har växt, sade han, och hänvisade till Efesierbrevet 2:19: "Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj."
Äldste Uchtdorf är en ståtlig man med värdigt uppträdande och han talar med en mild och kärleksfull röst. Hans röst är ibland knappt hörbar när han uppriktigt och ödmjukt bär sitt vittnesbörd.
Det var viktigt för honom under intervjun att dela med sig av några favoritskriftställen som han har tänkt på sedan han fått sin senaste kallelse. Det var bland annat Johannes 15:16: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består ..." Han sade: "Den uppmaning som ges här är en stor sak, och jag har lagt den till min dagliga livsagenda."
Äldste och syster Uchtdorf talade entusiastiskt om missionärsprogrammen som förde deras familjer in i kyrkan. Äldste Uchtdorf var snar att påpeka att hans familj blev medlemmar i kyrkan tack vare en medlemsmissionärs ansträngningar medan hans hustrus familj fann sanningen genom heltidsmissionärer.
Han upprepade berättelsen från sitt tal under söndagens morgonsession på generalkonferensen om en vänlig, äldre dam som bjöd in hans mormor till kyrkan i Östtyskland. Tack vare denna inbjudan blev hans familj medlemmar i kyrkan och han själv döptes två år senare, när han blev 8 år 1948.
När han var diakon hade hans familj flyttat till Frankfurt och gick till en gren där.
Vid den tiden sörjde syster Uchtdorfs familj hennes far som dött till följd av cancer. Åtta månader efter hans död knackade missionärerna på familjen Reichs dörr.
"När missionärerna kom och undervisade oss om frälsningsplanen ... var det något som jag inte hade hört talas om tidigare, men det kändes bekant. Och för min mor (som fortfarande sörjde sin makes död) var det en uppenbarelse."
Syster Uchtdorf minns första gången familjen gick till kyrkan och hennes intryck av en av psalmerna de sjöng den dagen: "Sätt din hand till Herrens verk."
Äldste Uchtdorf minns inte just det mötet, men säger att det är mycket troligt att han var där eftersom hans familj var aktiv i samma gren.
Syster Uchtdorf som döptes när hon var 12 sade att hon alltid har älskat att gå till kyrkan. Äldste Uchtdorf sade att han också var glad att den nyomvända medlemmen kom till kyrkan för han var attraherad av den vackra unga flickan med de stora bruna ögonen.
De lärde sig att dansa tillsammans i kyrkan, men under tonåren hade hon inte samma känslor för honom som han hade för henne. Och förresten, sade han, "så tyckte alla om Harriet".
Under de senare tonåren, när han ändå skulle ha kallats in i militärtjänst, gick han med i tyska flygvapnet för att uppfylla sin dröm om att bli pilot. Tyskland hade inget utbildningsprogram för stridsflygare vid den tiden, så han fick sitt certifikat i både Tysklands och Förenta staternas flygvapen i Texas och Arizona.
När han kom tillbaka till Tyskland fann han att Harriet Reich fortfarande var ogift och den här gången lyckades han vinna hennes hjärta. "Jag härdade ut till änden", sade han med ett leende.
De gifte sig i templet i Schweiz 1962.
Efter det att äldste Uchtdorf lämnat militären blev han trafikflygare för det tyska flygbolaget Lufthansa 1965, en yrkesbana som skulle leda till en befattning i företagsledningen.
Han var chefspilot och vice verkställande direktör för flygoperationer inom Lufthansa när han bestämde sig för att gå i pension 1995. Som medlem av de sjuttios andra kvorum ville han ha mer tid till sin kallelse i kyrkan. En kort tid därefter kallades han av president Thomas S Monson i första presidentskapet att verka i de sjuttios första kvorum.
"President Monson sade: 'Förresten så måste du nu säga upp dig från Lufthansa'", minns äldste Uchtdorf, på vilket han svarade: "Det har jag redan gjort."
Med tro på att hans kallelse som apostel kom från Herren genom hans profet, president Gordon B Hinckley, är äldste Uchtdorf villig att tjäna efter bästa förmåga. Syster Uchtdorf har lovat att stödja honom i hans nya kallelse.
Det är något av en utmaning för dem eftersom deras två barn och fem barnbarn är i Tyskland och äldste och syster Uchtdorf kommer att verka i kallelsen medan de bor i Förenta staterna.
Det är en ny vändning för ett annat viktigt inslag i äldste Uchtdorfs liv. Som ung man hade han en viss längtan att flytta till Förenta staterna där det fanns fler ekonomiska möjligheter och fler välsignelser att få i kyrkan, såsom stavar och tempel, som inte fanns i Tyskland på den tiden.
Men han sade att äldste Theodore M Burton, som då verkade som missionspresident i Europa, rådde honom att stanna kvar och bygga upp kyrkan där. Han följde trofast detta råd och blev ett viktigt redskap i uppbyggandet av en stav och ett tempel i Frankfurt. Det var steg som ledde honom till hans nuvarande kallelse.
Av Greg Hill, Church News