På dessa tre tror jag

Av President Gordon B. Hinckley

Den första trosartikeln känner säkert alla medlemmar i kyrkan till. Det är den centrala lärosatsen i vår religion. Det är betecknande att profeten Joseph, när han skrev ner det grundläggande i vår lära, lät detta bli första artikeln:

”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden.” (Trosart 1)

Den stora betydelse som detta tillkännagivande fick, överensstämmer med ett annat uttalande av profeten. Han sade:

”Det är evangeliets första princip att med säkerhet känna till Guds karaktär.” (History of the Church, 6:305)

Dessa oerhört betydelsefulla och övergripande lärdomar harmonierar med Herrens ord i hans stora förbön: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3)

Jag minns att jag läste en broschyr för ett antal år sedan som hade skrivits av en kritiker, en fiende till kyrkan vars önskan var att undergräva tron hos de svaga och okunniga. Broschyren upprepade villfarelser som använts i över ett århundrade. Den gav sig ut för att beskriva vad du och jag, som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, tror på.

Jag har inte någon önskan att tvista med våra vänner från andra kyrkor, av vilka jag känner många och hyser den största respekt för, men jag vill ta detta tillfälle i akt och framföra min egen ståndpunkt angående detta, det viktigaste av alla teologiska ämnen.

Jag tror utan minsta tvivel eller tvekan på Gud den evige Fadern. Han är min Fader, min andes Fader, och Fader till alla människors andar. Han är den store Skaparen, universums Härskare. Han ledde skapelsen av denna jord som vi bor på. Människan skapades till hans avbild. Han bryr sig om oss på ett personligt sätt. Han är verklig. Han är en enskild varelse. Han har ”en kropp av kött och ben, lika förnimbar som en människas”. (L&F 130:22)

Till hans avbild
I uppteckningen över hur jorden skapades sade Gud: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.” (1 Mos 1:26)

Kan det sägas tydligare? Förringar det Gud, som några vill få oss att tro, att människan skapades till hans exakta avbild? Det borde i stället få varje man och kvinna att känna större tacksamhet i sitt hjärta över att han eller hon är en son eller dotter till Gud. Paulus ord till de heliga i Korint är lika tillämpbara på oss idag som de var för dem som han skrev till. Han sade:

”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?

Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” (1 Kor 3:16–17)

Jag minns ett tillfälle för över 70 år sedan när jag som missionär talade på ett friluftsmöte i Hyde Park i London. Medan jag framförde mitt budskap avbröts jag av en man som sade: ”Varför håller du dig inte till läran i Bibeln? Det står ju i Johannes att ’Gud är ande’.”

Jag slog upp den vers han citerat i min bibel och läste hela versen för honom:

”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Joh 4:24) Jag sade: ”Naturligtvis är Gud en ande, och det är ni också, i den förening av ande och kropp som gör er till en levande varelse, och det är jag också.”

Var och en av oss består av två olika delar, en fysisk och en andlig. Alla känner till dödens realitet när kroppen dör, och vi vet också allesammans att anden lever vidare som ett eget väsen och att någon gång, i enlighet med den gudomliga plan som möjliggjordes genom Guds Sons offer, kommer det att ske en återförening av ande och kropp. Att Jesus sade att Gud är en ande motsäger inte det faktum att han har en kropp, lika lite som påståendet att jag är en ande hindrar att jag också har en kropp.

Jag jämställer inte min kropp med hans i dess förfining, dess förmåga, dess skönhet och utstrålning. Hans kropp är evig. Min är dödlig. Men detta ökar bara min vördnad för honom. Jag tillber honom ”i ande och sanning”. Jag betraktar honom som min styrka. Jag ber till honom för att få visdom utöver min egen. Jag strävar efter att älska honom av allt mitt hjärta och all min makt, själ och förmåga. Hans visdom är större än alla människors visdom. Hans kraft är större än naturens kraft, för han är den allsmäktige Skaparen. Hans kärlek är större än någon annans kärlek, för hans kärlek omfattar alla hans barn, och det är hans verk och hans härlighet att åvägabringa odödlighet och evigt liv för sina söner och döttrar i alla generationer. (Se Moses 1:39.)

Vår allsmäktige Fader
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Det är denne Allsmäktige som jag hyser vördnad och respekt för. Det är honom jag ser till med fruktan och bävan. Det är honom jag dyrkar och som jag ger äran, makten och härligheten. Han är min himmelske Fader som har inbjudit mig att komma till honom i bön och tala med honom, i förvissning om att han, som han lovat, hör och svarar mig.

Jag tackar honom för det ljus och den kunskap och den insikt han gett sina barn. Jag tackar honom för hans röst, som har förkunnat eviga sanningar med kraft och försäkran. Jag tackar honom för hans ord när hans älskade Son döptes i Jordans vatten och hans röst från himlen sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” (Matt 3:17)

Jag tackar honom för hans ord på förklaringsberget då han åter talade till Jesus och hans apostlar, och även till änglar: ”Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem.

Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.

Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.

Petrus sade till Jesus: ’Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.’

Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!’” (Matt 17:1–5)

Jag tackar honom för denna röst som på nytt hördes när den uppståndne Herren presenterades för folket på det västra halvklotet och Guds röst sade: ”Sen min älskade Son, i vilken jag har funnit behag, i vilken jag har härliggjort mitt namn!” (3 Nephi 11:7)

Jag hyser vördnad och respekt och tacksamhet för att Fadern visade sig i denna tidshushållning och förklarade, när han presenterade den uppståndne Herren för en som sökt honom i bön: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” (JS skrifter 2:17)

Hans förstfödde Son
Jag tror på Herren Jesus Kristus, den evige, levande Gudens Son. Jag tror på honom så som Faderns förstfödde och Faderns enfödde Son i köttet. Jag tror på honom som en egen personlighet, åtskild från sin Fader. Jag tror på vad Johannes sade, den Johannes som uppenbarade hans evangelium med detta majestätiska uttalande:

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Han var i begynnelsen hos Gud ...

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (Joh 1:1–2, 14)

Jag tror att han föddes av Maria i Davids släkt som den utlovade Messias, att han verkligen avlades av Fadern, och att hans födelse var uppfyllelsen av Jesajas stora profetiska uttalande:

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” (Jes 9:6)

Jag tror att han i jordelivet var den enda fullkomliga människa som vandrat på jorden. Jag tror att vi i hans ord kan finna det ljus och den sanning som, om den efterlevs, kan frälsa världen och ge människorna upphöjelse. Jag tror att det finns gudomlig myndighet i hans prästadöme — kraft att välsigna, kraft att bota, kraft att leda Guds timliga göromål och kraft att binda i himlen det som binds på jorden.

Jag tror att han, genom sitt försoningsoffer då han offrade sitt liv på Golgata, sonade mänsklighetens synder och befriade oss från syndens börda på villkor att vi överger det onda och följer honom. Jag tror att han verkligen uppstod och jag tror på kraften i hans uppståndelse. Jag tror på den nåd Gud visade genom sitt offer och sin återlösning, och jag tror att genom hans försoning, som inte kostat oss något, erbjuds var och en av oss gåvan att uppstå från de döda. Jag tror dessutom att varje man och kvinna, varje son och dotter till Gud, genom detta offer får möjlighet till evigt liv och upphöjelse i vår Faders rike, när vi lyssnar till och lyder hans bud.

Gudomlig Frälsare och Återlösare
Ingen så stor som han har någonsin vandrat här på jorden. Ingen annan har gjort ett jämförbart offer eller gett en jämförbar välsignelse. Han är världens Frälsare och Återlösare. Jag tror på honom. Jag betygar hans gudomlighet utan minsta tvivel eller tvekan. Jag älskar honom. Jag uttalar hans namn med vördnad och förundran. Jag dyrkar honom som jag dyrkar hans Fader, i ande och sanning. Jag tackar honom och knäböjer framför hans sårade fötter och händer och sida, förundrad över den kärlek han erbjuder mig.

Gud vare tack för hans älskade Son, som utsträckte sina händer mot oss för så länge sedan och sade till oss var och en:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.

Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt 11:28–30)

Han lever, den förste att uppstå bland de avlidna. Jag vet att han lever idag, lika verklig, lika uppenbar och lika mycket en enskild person som då, när han som den uppståndne Herren uppmanade sina missmodiga lärjungar: ”’Kom och ät’ ...

[Och] Jesus ... tog brödet och gav dem, och likaså fisken.” (Joh 21:12–13)

Skrifterna berättar om andra som han visade sig för och med vilka han talade som en levande, uppstånden Son till Gud.

På samma sätt har han visat sig i denna tidshushållning, och de som såg honom förkunnade:

”Nu, efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever.

Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde, att medelst honom, genom honom och av honom existera och skapades världarna, och att deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud.” (L&F 76:22–24)

Detta är den Kristus som jag tror på och som jag vittnar om.

Den Helige Anden
Denna kunskap kommer från skriftens ord, och detta vittnesbörd kommer genom den Helige Andens kraft. Det är en gåva, helig och underbar, given oss genom uppenbarelse från den tredje medlemmen i gudomen. Jag tror på den Helige Anden som en person som består av ande, och att han innehar en ställning tillsammans med Fadern och Sonen. Tillsammans utgör dessa tre gudomen.

Hur viktig denna ställning är framgår tydligt av Herrens ord, när han sade:

”All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.

Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.” (Matt 12:31–32)

Att den Helige Anden erkändes i forna dagar som en medlem i gudomen framgår i samtalet mellan Petrus och Ananias, när den senare undanhöll en del av pengarna han fått vid försäljningen av jord.

”Petrus [sade]: ’Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande? ... Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.” (Apg 5:3–4)

Den Helige Anden utgör den tredje medlemmen i gudomen, Hjälparen som Frälsaren lovade skulle lära hans efterföljare allt och påminna dem om allt som han sagt dem. (Se Joh 14:26.)

Den Helige Anden är sanningens Vittne, som kan undervisa människor om sådant som de inte kan undervisa varandra om. De stora och sporrande orden från Moroni innehåller ett löfte om att vi ska veta att Mormons bok är sann ”genom den Helige Andens kraft”. Moroni förkunnar sedan: ”Och genom den Helige Andens kraft kunnen I lära känna all sanning.” (Moroni 10:4–5)

Jag tror att denna kraft, denna gåva, är tillgänglig för oss idag.

Tre åtskilda personer
Alltså tror jag på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden.

Jag döptes i dessa tre personers namn. Jag gifte mig i dessa tre personers namn. Jag hyser inga som helst tvivel om att de är verkliga och enskilda personer. Att de är enskilda personer framkom när Jesus döptes av Johannes i Jordan. Där i vattnet stod Guds Son. Hans Faders röst hördes förkunna att han verkligen var Guds Son, och den Helige Anden visade sig i form av en duva. (Se Matt 3:16–17.)

Jag är medveten om att Jesus sade att de som sett honom hade sett Fadern. Skulle inte samma sak kunna sägas av många söner som liknar sin förälder?

När Jesus bad till Fadern, bad han förvisso inte till sig själv!

De är åtskilda personer, men de är ett i syfte och strävan. De är förenade till ett i genomförandet av den storslagna, gudomliga planen för Guds barns frälsning och upphöjelse.

I Kristi underbara och gripande bön i trädgården innan han förråddes, vädjade han till Fadern angående apostlarna, som han älskade, och sade:

”Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.

Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” (Joh 17:20–21)

Det är denna fullkomliga enighet mellan Fadern, Sonen och den Helige Anden som får dessa tre att bli ett i gudomen.

Under över alla under, de är intresserade av oss, och vi är föremålet för deras stora omsorg. De finns där för var och en av oss. Vi närmar oss Fadern genom Sonen. Han är vår förespråkare vid Guds tron. Hur underbart är det inte att vi på så sätt kan tala till Fadern i Sonens namn.

Jag bär vittne om dessa stora, högst betydelsefulla sanningar. Jag gör så genom den Helige Andens gåva och kraft, i Jesu Kristi heliga namn.

FÖRSLAG TILL HEMLÄRARE
Efter att ha studerat budskapet under bön kan ni dela med er av det på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta. Här följer några exempel:

1. Be familjemedlemmarna läsa första trosartikeln. Samtala om var och en av gudomens medlemmar, om deras natur och gudomliga roll. Återge president Hinckleys missionärsupplevelse angående Guds natur. Be familjemedlemmarna bära vittnesbörd om en medlem i gudomen.
2. Gör i ordning tre papperslappar före besöket. Skriv på var och en ett ord, en mening eller ett skriftställe från artikeln som handlar om en medlem i gudomen. Läs det som står på papperslapparna under besöket och be familjemedlemmarna säga vilken av medlemmarna i gudomen som varje lapp handlar om. Återge president Hinckleys vittnesbörd om varje person i gudomen.
3. Återge president Hinckleys ord om hur Gud bryr sig om oss på ett personligt sätt. Inbjud familjemedlemmarna att berätta om någon gång när de känt en liknande närhet.
Diskutera olika sätt som de kan fördjupa sitt vittnesbörd om medlemmarna i gudomen på.