Två som var perfekt gula skulle ges till hennes vänner. Den tredje, Billie, var gul, men det gula misspryddes av den gråa färgen på vingarna. Syster McKee hade skrivit följande i ett meddelande till mig: ”Kan du och din familj ge honom ett hem? Han är inte vackrast, men han sjunger bäst.”
Syster McKee liknade sin gula kanariefågel med grå färg på vingarna. Hon hade inte välsignats med skönhet, begåvats med fin hållning eller hedrats av sina efterkommande. Men hennes sång hjälpte andra att bära sina bördor villigare och axla sina ansvarsuppgifter på ett bättre sätt. Världen är full av gula kanariefåglar med grått på vingarna.
Det tråkiga är att så få har lärt sig sjunga. En del är ungdomar som inte vet vilka de är, vad de kan bli, eller ens vad de vill bli. Allt de vill är att vara någon. Andra är böjda av ålder, tyngda av bekymmer eller fyllda av tvivel — och lever liv som ligger långt under deras förmåga.
Läs forsättningen i juni månads nummer av kyrkans tidskrift Liahona.