Det var krig då och många människor var borta från sitt hem och sin familj — en mörk tid för dem som var rädda att de kanske inte skulle få återse sina nära och kära i det här livet.
Jag minns hur jag kände för mitt hem och min familj när jag gick förbi ett hus på vägen till skolan vid juletiden och såg en liten flagga med en guldstjärna som hängde i fönstret.
Det var huset där en flicka bodde som jag kände från skolan.
Hennes bror som inte var så mycket äldre än jag hade dött i kriget.
Jag kände hans föräldrar och delade
en del av deras sorg. På vägen hem från skolan kände jag en tacksam
förväntan
inför det glada välkomnandet som jag visste väntade mig.
...
Läs mer i decembers nummer av kyrkans tidskrift Liahona.