De moraliska värderingar varpå civilisationen måste vila, befinner sig på nergång i en allt ökande takt. Trots detta är jag inte rädd för framtiden.
För några veckor sedan kom vår yngste son med hustru och familj på besök. Den förste ur bilen var vårt tvååriga barnbarn. Han kom springande med utsträckta armar och ropade: ”Fajfaj! Fajfaj! Fajfaj!”
Han slog armarna om mina knän och jag såg ner på hans ansikte med dessa stora, oskyldiga, leende ögon och tänkte: ”Vad för slags värld kommer han att växa upp i?”
Under ett ögonblick fick jag den där oroskänslan och rädslan inför framtiden som så många föräldrar ger uttryck åt. Överallt träffar vi fäder och mödrar som oroar sig över sina barns framtid i denna mycket oroliga värld.
Men sedan fylldes jag av en stilla förtröstan. Min rädsla för framtiden tonade bort.
Den vägledande och tröstande ande som vi i kyrkan känner så väl, hjälpte mig minnas det jag redan visste. Rädslan inför framtiden var helt borta. Denne klarögde lille tvååring kan leva ett gott liv – ett mycket gott liv – och det kan också hans barn och barnbarn göra, även om de måste leva i en värld där det finns mycket ondska.
De kommer att få uppleva mycket under sin livstid. Somliga händelser kommer att sätta deras mod på prov och utvidga deras tro. Men om de ber om hjälp och vägledning kommer de att ges kraft att klara av ogynnsamma omständigheter. Sådana prövningar kommer inte att få stå i vägen för deras utveckling, utan kommer istället att fungera som språngbräden till större kunskap.
Som morfar och farfar och som apostel i de tolvs kvorum, vill jag ge er några råd, några varningar och mycket uppmuntran. Jag skulle göra det mycket bättre om mor- och farmodern i vår familj, min hustru under 57 år, stod bredvid mig. Mödrar vet mycket mer om livet än vad fäder gör, men jag ska göra mitt bästa.
Vi räds inte vad framtiden bär i sitt sköte för oss eller för våra barn. Vi lever i farliga och oroliga tider. Värderingar som förr brukade ge stabilitet åt mänskligheten kastas bort.
Vi får inte ignorera det Moroni sade när han såg vår dag: ”I [måsten] uppvakna till medvetande om edert förfärliga tillstånd.” (Ether 8:24)
Vi får inte ta lätt på denna varning från Mormons bok.
”Herren i sin stora och obegränsade godhet … välsignar och befrämjar dem som förtrösta på honom … genom att göra allt för sitt folks välfärd och lycka, ja, det är just då, som de förhärda sina hjärtan och glömma Herren, sin Gud, och trampa den Helige under sina fötter – ja, detta till följd av deras maklighet och mycket stora framgång.
Sålunda se vi, att med mindre Herren tuktar sitt folk med många lidanden, ja, med mindre han hemsöker dem med död och förskräckelse och med hungersnöd och alla slags pestilenser, vilja de ej komma ihåg honom.” (Helaman 12:1–3, kursivering tillagd)
Lade ni märke till ordet förskräckelse i denna profetiska varning i Mormons bok?
De moraliska värderingar varpå civilisationen måste vila, befinner sig på nergång i en allt ökande takt. Trots detta är jag inte rädd för framtiden.
Första världskriget tog slut bara sex år innan jag föddes. När vi var barn, såg vi resultatet av kriget överallt omkring oss. Andra världskriget började bara 15 år senare. Men mörka moln började hopa sig långt innan dess.
Vi hade samma oroliga känslor då som många av er har nu. Vi undrade vad framtiden bar i sitt sköte för oss i en sådan instabil värld.
När jag var pojke svepte barnsjukdomar regelbundet över alla samhällen. När någon fick vattkoppor eller mässlingen eller påssjuka kom någon från hälsovårdscentralen och satte upp en skylt om karantän på verandan eller i fönstret till varning för alla. I en stor familj som min, kom sjukdomarna på besök slag i slag, det ena barnet smittade det andra, så skylten satt uppe i många veckor.
Vi kunde inte stänga in oss i hemmet eller hålla oss gömda för att undvika dessa hemska sjukdomar. Vi måste gå till skolan eller till jobbet eller till kyrkan – ja, leva livet!
Två av mina systrar drabbades allvarligt av mässlingen. Först tycktes de repa sig. Men några veckor senare tittade mor ut genom fönstret och såg hur Adele, den yngsta, lutade sig mot gungan. Hon var svimfärdig med feber. Det hade uppstått komplikationer och mässlingen hade utvecklats till reumatisk feber! Den andra systern fick också samma feber.
Det var mycket lite som kunde göras. Trots mina föräldrars många böner, dog Adele. Hon var åtta år gammal.
Nona, som var två år äldre, repade sig, men hennes hälsa förblev bräcklig resten av livet.
När jag gick i sjunde klass, läste min idrotts- och hälsolärare en artikel för oss. En mor hade fått veta att grannens barn fått vattkoppor. Hon insåg att hennes barn antagligen också skulle smittas, kanske ett i taget. Hon beslöt sig för att få det överståndet på en gång.
Så hon lät sina barn gå bort till grannens hus för att leka med barnen där och bli smittade, och sedan skulle det vara avklarat. Men föreställ er hennes fasa när doktorn äntligen kom och kungjorde att det inte var vattkoppor barnen hade utan smittkoppor!
Det bästa man kunde göra då och det vi måste göra nu är att undvika de platser där det finns risk för fysisk eller andlig smitta.
Vi bekymrar oss inte så mycket över att våra barnbarn ska få mässlingen. De har blivit vaccinerade och kan röra sig fritt utan att vara rädda för det.
Fastän mässlingen är mer eller mindre utrotad i större delen av världen, orsakar den fortfarande flest dödsfall hos barn som vållats av sjukdomar som kan förhindras genom vaccin.
Kyrkan donerade nyligen en miljon dollar, som generöst donerats av kyrkans medlemmar, för ändamålet att vaccinera barn i Afrika mot mässlingen. För en dollar kan ett barn vaccineras.
Föräldrar är idag bekymrade över moraliska och andliga sjukdomar. Dessa kan orsaka hemska komplikationer när normer och värderingar överges. Vi måste alla företa skyddsåtgärder.
Med det rätta serumet skyddas den fysiska kroppen mot sjukdomar. Vi kan också skydda våra barn mot moraliska och andliga sjukdomar.
Det engelska ordet inoculate (som betyder vaccinera) består av två delar: In – ”att vara inom något” – och oculate som betyder ”öga mot öga”.
När barnen döps och konfirmeras (se L&F 20:41, 43; 33:15) placerar vi ett öga inom dem – den Helige Andens outsägliga gåva. (Se L&F 121:26.) Genom evangeliets återställelse kom myndigheten att förläna denna gåva.
Mormons bok ger oss nyckeln:
”Änglar tala genom den Helige Andens kraft, och därför tala de
Kristi se, Kristi ord skola tillkännagiva för eder allt vad I [samt
era barn] skolen göra” (2 Nephi 32:3)
Om ni tar emot det i ert sinne och omhuldar det i era känslor, kan kunskapen om det återställda evangeliet och vittnesbördet om Jesus Kristus andligen vaccinera era barn.
En sak är absolut säker: stabila hem och familjer utgör den tryggaste platsen och det bästa skyddet mot moraliska och andliga sjukdomar. Detta har alltid varit sant och kommer i all evighet att vara sant. Vi måste ständigt komma ihåg det.
Skrifterna talar om ”trons sköld med vilken”, sade Herren, ”I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar.” (L&F 27:17)
Denna trons sköld tillverkas bäst i hemmet. Skölden kan visserligen poleras i kyrkans klasser och aktiviteter, men det är meningen att den ska tillverkas för hand i hemmet och anpassas till varje enskild person.
Herren sade: ”Ikläden eder hela min vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och behålla fältet efter att hava gjort allt.” (L&F 27:15)
Våra ungdomar är på många sätt mycket starkare och bättre än vi var. De och vi borde inte känna oss rädda för det som ligger i framtiden.
Uppmuntra våra ungdomar. De behöver inte leva med fruktan. (Se L&F 6:36.) Fruktan är motsatsen till tro.
Vi kan förvisso inte utplåna ogudaktigheten, men vi kan fostra unga sista dagars heliga som har getts andlig näring och vaccinerats mot onda inflytanden.
Jag har som farfar och morfar levt länge och jag råder er att ha tro. Det mesta ordnar upp sig på ett eller annat sätt. Håll er nära kyrkan. Håll era barn nära kyrkan.
På Almas tid hade ”ordets predikan … den verkan att leda åhörarna till att göra det som var rätt – ja, emedan den gjorde ett mycket kraftigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat som hade hänt dem – trodde Alma, att det nu skulle vara rådligt att försöka Guds ords kraft på dem”. (Alma 31:5)
Sann lärdom, som blir förstådd, förändrar attityder och beteende Att studera evangeliets lärdomar förbättrar beteendet snabbare än studier av själva beteendet.
Gläd dig över de enkla sakerna i livet och behåll ditt sinne för humor.
Nona repade sig från mässlingen och den reumatiska febern. Hon levde länge nog för att dra nytta av en hjärtoperation och njöt i många år av mycket bättre hälsa. Andra brukade tala om hennes nyfunna energi. Hon sade: ”Jag har en Cadillac-motor i ett T-modellskelett.”
Behåll ert sinne för humor!
Var inte rädda för att skaffa barn till världen! Vi har ingått förbund att skapa fysiska kroppar så att andar kan komma ner till jorden. (Se 1 Mos 1:28; Moses 2:28.) Barnen utgör den återställda kyrkans framtid.
Ställ i ordning era hem. Om mor arbetar utanför hemmet, se efter om det går att ändra på det, även en liten ändring. Det kanske är svårt att ändra på läget just nu. Men analysera situationen noggrant och be om det. (Se L&F 9:8–9.) Förvänta er sedan att få inspiration, som är detsamma som uppenbarelse. (Se L&F 8:2–3.) Förvänta er att kraft från andra sidan slöjan ska ingripa för att hjälpa er, när tiden är rätt, att göra det som är bäst för er familj.
Alma kallade frälsningsplanen för ”den stora lycksalighetsplanen”. (Alma 42:8; Se också 2 Nephi 11:5; Alma 12:25; 17:16; 34:9; 41:2; 42:5, 11–13, 15, 31; Moses 6:62.)
Var och en av oss kom till jorden för att få en fysisk kropp och bli prövade. (Se Abraham 3:24–26.)
Livet är inte fritt från svårigheter, en del av dem är bittra och svåra att uthärda. Vi önskar kanske bli skonade från livets alla prövningar, men det skulle vara tvärt emot den stora lycksalighetsplanen, ”ty det måste vara så, att det finnes en motsats till allting”. (2 Nephi 2:11) Våra prövningar är källan till vår styrka.
Min syster Adele var ett oskyldigt barn, vars liv grymt avbröts av sjukdom och lidande. Hon och alla andra som går bort när de är unga fortsätter Herrens verk på andra sidan slöjan. Hon kommer inte att förmenas något som är viktigt för hennes eviga framåtskridande.
Vi hade också ett litet barnbarn som dog. Hon hette Emma efter min mor. Skrifterna ger oss tröst och hjälp.
”Små barn behöva icke omvändelse, ej heller dop …
Små barn äro levandegjorda i Kristus.” (Moroni 8:11–12)
Kom ihåg Kristi försoning. Känn inte förtvivlan över och tro inte att de som fallit för Satans frestelser är evigt förlorade. De kommer, efter det att skulden betalats ”till sista öret” (Matt 5:26) och efter att ha blivit helade, vilket åtföljer den fullständiga omvändelsen, att bli frälsta.
Följ ledarna som kallats att presidera över er, för vi har fått löftet: ”Om mitt folk vill hörsamma min och mina tjänares röst, vilka jag utvalt att leda mitt folk, se, sannerligen säger jag eder: De skola icke flyttas från sina platser.” (L&F 124:45)
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kommer att gå framåt
tills den uppfyllt hela världen (se L&F 65:2) och den store
Jehova förkunnar att hans verk är fullbordat. (Se History of the
Church, 4:540.) Kyrkan är en trygg hamn. Vi kommer att skyddas av
rättvisan och tröstas av barmhärtigheten. (Se Alma 34:15–16.) Ingen
gudlös
hand kan hindra att detta arbete går framåt. (Se L&F 76:3.)
Vi är inte blinda för världens tillstånd.
Aposteln Paulus profeterade om ”svåra tider” i de sista dagarna (2 Tim 3:1), och varnade: ”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.” (Ef 6:12)
Jesaja lovade: ”I rättfärdighet skall du bli befäst. Förtryck skall vara fjärran från dig, du har ingenting att frukta. Förskräckelse ska vara borta, den skall inte komma dig nära.” (Jes 54:14)
Herren själv har sagt uppmuntrande: ”Varen därför vid gott mod och frukten icke, ty jag, Herren, är med eder och skall stå vid eder sida, och I skolen bära vittnesbörd om mig – Jesus Kristus – att jag är den levande Gudens Son, att jag var, att jag är och att jag skall komma.” (L&F 68:6) I Jesu Kristi namn, amen.
PRESIDENT BOYD K PACKER tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum Liahona maj 2004, s 77