Fr ett antal r sedan beskte min hustru och jag en populr
njespark med andra medlemmar i vr familj. Vid ett tillflle klttrade
vi ombord p en bt som skulle ta oss lodrtt nerfr en brant.
Passagerarna skrek nr bten dnade nerfr vattenfallet och gled till
ett stopp i vattnet nedanfr. Precis innan vi dk ner lade jag mrke
till ett litet plakat p vggen som frkunnade en djup sanning: Du kan
inte springa bort frn bekymmer Det finns ingen plats som ligger s
lngt borta!
Dessa ord har stannat kvar hos mig. De syftar inte bara p temat fr
kturen, utan ocks p vr tillvaro i jordelivet.
Livet r en erfarenhetens skola och en prvotid. Vi lr oss medan vi
br vra brdor och tar oss igenom vra hjrtesorger.
Nr vi tnker p de hndelser vi kan rka ut fr som sjukdom, olyckor,
ddsfall och en massa andra svrigheter inser vi fljande, liksom Job
gjorde: Mnniskan fds till lidande.1 Job var en from och rttsinnig
man, som fruktade Gud och undvek det onda.2 Job var gudfruktig i
sitt upptrdande och framgngsrik i sitt arbete, men han skulle komma
att prvas p ett stt som kunde ha ftt vem som helst att g under.
Bervad sina godelar, hnad av sina vnner, hemskt av lidande,
tillintetgjord av frlusten av sin familj, blev han uppmanad att
frbanna Gud och d.3 Han motstod denna frestelse och frkunnade frn
djupet av sin dla sjl: Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne, i
hjden min frsvarare.4 Jag vet att min terlsare lever.5 Job hll fast
vid sin tro.
Vi kan med skerhet anta att ingen person ngonsin levat som varit
helt fri frn lidanden och prvningar, inte heller har det ngonsin
funnits en tid i mnniskans historia som inte haft sitt fulla mtt av
kaos, frdrv och elnde.
Nr livet pltsligt blir svrt kan vi frestas att stlla frgan: Varfr
just jag? Det r mycket vanligt att vi skyller allt p oss sjlva
fastn vi kanske inte hade ngon kontroll ver det som hnde. Det
verkar ibland som om det inte finns ngot ljus i slutet p tunneln,
inte ngon gryning som skingrar nattens mrker.
Vi knner oss omringade av smrta frn ett brustet hjrta, av
besvikelse ver grusade drmmar och frtvivlan ver frsvunna
frhoppningar. Vi instmmer i den bibliska vdjan: Finns d ingen
balsam i Gilead?6 Vi knner oss vergivna, frkrossade och
ensamma.
Jag vill trsta alla dem som knner sig frtvivlade med lftet i
Psaltaren: Om aftonen gstar grt, om morgonen kommer jubel.7
Nrhelst vi r nra att knna oss nedtyngda av livets plgor, lt oss d
komma ihg att andra har gtt samma vg, uthrdat och vunnit
seger.
Det verkar finnas ett ondligt frrd av besvr och bekymmer fr oss
alla, var och en. Vi frvntar oss ofta omedelbara lsningar, och vi
glmmer bort att vi behver ha tlamod, som r en himmelsk dygd.
Lter ngon av fljande svrigheter bekant?
Barn med handikapp
Ngon vi lskar gr bort
Arbetslshet
Dina kunskaper r frldrade
En son eller dotter gr p avvgar
Mental och knslomssig ohlsa
Olyckor
Skilsmssa
vergrepp
Stora skulder
Listan kan gras ondlig. I dagens vrld finns tendensen att knna sig
avstngd till och med isolerad frn Herren som ger oss varje god gva.
Vi ngslas ver att vi vandrar ensamma och frgar: Hur ska vi klara av
det? Det som ger oss den strsta trsten r evangeliet.
Frn plgans bdd, med kudden vt av trar, lyfts vi mot himlen genom
den gudomliga frskran och det dyrbara lftet: Jag skall inte lmna
dig eller verge dig.8
Sdan trst r ovrderlig p vr vg genom livet, dr det finns s mnga
vgskl och kurvor. Vr frskran kommer sllan i form av ett flammande
tecken eller en hg rst. Andens sprk r snarare mjukt och tyst,
uppbyggande fr hjrtat och lugnande fr sjlen.
Fr att inte ifrgastta Herrens ord betrffande vra problem, br vi
komma ihg att Guds visdom kanske inte s ltt kan frsts av mnniskan.
Den strsta lxan vi kan lra oss r att nr Gud talar och en mnniska
lyder, gr den mnniskan alltid rtt.
Tisbiten Elias upplevelse belyser denna sanning. Mitt under
fruktansvrd hungersnd, torka och den hopplshet som kommer av
hunger, lidande och kanske ven dd, kom Herrens ord till Elia. Han
sade: Stig upp och g till Sarefat och stanna dr. Se, jag har
befallt en nka dr att ge dig att ta.9
Elia ifrgasatte inte vad Herren sagt. Han steg upp och gick till
Sarefat. Nr han kom till stadsporten, fick han dr se en nka som
samlade ved. D ropade han till henne:
Hmta lite vatten t mig i krlet, s att jag fr dricka.
Nr hon gick fr att hmta det, ropade han efter henne:
Tag ocks med dig en bit brd t mig.
Men hon svarade: S sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en
kaka brd, utan bara en nve mjl i krukan och litet olja i kannan.
Jag hller just p att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu g
hem och laga till det t mig och min son. Vi skall ta det och sedan
d.
D sade Elia till henne: Var inte rdd. G och gr som du har sagt. Men
laga frst till en liten kaka t mig och br ut den till mig. Laga
sedan till t dig och din son.
Ty s sger HERREN, Israels Gud: Mjlet i krukan skall inte ta slut,
och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag d HERREN lter
det regna p jorden.10
Hon betvivlade inte detta otroliga lfte. D gick hon och gjorde som
Elia hade sagt. Hon hade sedan att ta en lng tid, hon sjlv och han
och hennes husfolk.
Mjlet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt
det ord som HERREN hade talat genom Elia.11
Lt oss nu snabbt frflytta oss till den frunderliga natten i
historien nr herdarna vaktade sin hjord och fick hra de heliga
orden: Var inte frskrckta! Se, jag br bud till er om en stor gldje
fr hela folket.
Ty i dag har en Frlsare blivit fdd t er i Davids stad, och han r
Messias, Herren.12
Med barnets fdelse i Betlehem framkom en stor gva, en kraft
starkare n vapen, en rikedom som varar lngre n Caesars mynt. Det
lnge utlovade lftet hade uppfyllts; Kristusbarnet hade ftts.
Den heliga skriften sger oss att pojken Jesus vxte till i vishet, i
lder och vlbehag infr Gud och mnniskor.13 Och senare finns det i
skriften en frsynt liten fras som sger att han gick omkring och
gjorde gott.14
Ut ur Nasaret och ner genom tidernas slktled kommer hans utmrkta
fredme, hans vlkomnande ord,
hans gudomliga grningar. De inspirerar till tlamod att uthrda
lidande, styrka att bra sorg, mod att mta dden och frtrstan infr
livet. I denna vrld s fylld med kaos, prvningar och oskerhet har
behovet av sdan gudomlig vgledning aldrig varit mer desperat n vad
det r nu.
Lrdomar frn Nasaret, Kapernaum, Jerusalem och Galileen verskrider
avstndets grnser, tidens gng och frstndets begrnsning d de ger
bedrvade hjrtan ljus och vgledning.
Framfr Jesus lg Getsemane rtagrd och Golgatas kulle.
I skriften str det:
Sedan gick Jesus med dem till en
plats som heter Getsemane, och han sade till lrjungarna:
Sitt hr, medan jag gr dit bort och ber.
Han tog med sig Petrus och [Jakob och Johannes].
ngslan och ngest kom ver honom,
och han sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda
till dds. Stanna kvar hr och vaka med mig.
Och han gick lite lngre bort och bad:15
Fader, om du vill, s tag denna kalk ifrn mig! Men ske inte min
vilja utan din.
D visade sig en ngel frn himlen och gav honom kraft.
Han kom i svr ngest och bad allt ivrigare, och hans
svett blev som blodsdroppar, som fll ner p jorden.16
Vilket lidande, vilket offer, vilken ngest uthrdade han inte fr att
sona fr vrldens synder!
Till gagn fr oss skrev poeten:
I ungdomen d gldjen vr jord tycks smycka
och livet r ett sommarlov av ljusaste lycka,
nr sjlen jublar, hjrtat knns s ltt,
och inte minsta skugga vi nnu har sett,
s vet vi inte att frdold bak kvllshimlens sky
finns en hittills oanad och oknd vy:
en rtagrd vi alla till sist mste se
den rtagrd som heter Getsemane
Bortom mrka grnder och strida vattenstrmmar,
verbryggade av vra krossade drmmar,
bortom vuxenrens allt mer dunkla gestalt,
bortom trarnas kllor av svidande salt
dr ligger rtagrden. Frsk, om du kan,
komma undan nr slutligt du platsen fann!
Nej, r din stig n mjuk eller trampad hrd,
s gr den via Getsemane rtagrd.17
Vrldens Frlsares jordiska mission nrmade sig snabbt slutet. Framfr
honom lg korset p Golgata, de onda grningar som begicks av dem som
trstade efter Guds Sons blod. Hans gudomliga svar r en enkel men
djupt betydelsefull bn: Fader, frlt dem, ty de vet inte vad de
gr.18
S kom slutet: Fader, i dina hnder verlmnar jag min ande.19 Nr den
store terlsaren hade sagt detta dog han. Han lades i en klippgrav.
Han uppstod i gryningen p den tredje dagen. Hans lrjungar sg honom.
Ord som drjer sig kvar frn denna epokgrande hndelse banar sin vg
genom tidens historia
och ger ocks i dag vra sjlar trsten, lftet, vederkvickelsen och
frvissningen att Han r inte hr. Han har uppsttt.20 Uppstndelsen
blev en verklighet fr alla.
For en tid sedan fick jag ett brev fyllt med tro frn Laurence M
Hilton. Jag skulle vilja dela med mig av det brevet berttar om hur
personlig tragedi vervanns genom tro utan tvivel.
r 1892 reste Laurences farfrldrar Thomas och Sarah Hilton till
Samoa, dr Thomas vid ankomsten blev avskild som missionspresident.
De hade med sig en nyfdd dotter, och tv sner fddes medan de var
p
mission dr. Tragiskt nog dog alla tre p Samoa, och r 1895 reste
broder och syster Hilton hem barnlsa frn missionen.
David O McKay knde familjen och var djupt rrd ver deras frlust. r
1921, nr ldste McKay, d medlem av de tolv apostlarnas kvorum, reste
runt vrlden fr att beska kyrkans medlemmar i mnga nationer, gjorde
han ett uppehll i Samoa. Innan han reste hemifrn hade han lovat
syster Hilton, som nu var nka, att han personligen skulle beska
hennes tre barns gravar. I brevet som ldste McKay skrev
till henne frn Samoa str det fljande:
Kra syster Hilton!
Precis nr den sena eftermiddagssolens strlar rrde vid de hga
kokospalmernas toppar, onsdagen den 18 maj 1921, stod en grupp p
fem personer med bjda huvuden framfr den lilla kyrkogrden i Fagalii
Vi var dr, som du kanske kommer ihg, p grund av ett lfte jag gav
dig innan jag kte hemifrn.
Gravarna och gravstenarna var i gott skick Jag skickar med en kopia
av den avskrift jag gjorde nr jag stod utanfr stenmuren som omger
platsen.
Janette Hilton
Fdd: 10 sep 1891
Dd: 4 juni 1892
Vila, lskade Jennie
George Emmett Hilton
Fdd: 12 okt 1894
Dd: 19 okt 1894
M din smn vara fridfull
Thomas Harold Hilton
Fdd: 21 sep 1892
Dd: 17 mars 1894
Vila hr p kullen, vila
Nr jag stod dr och sg p de tre sm gravarna frskte jag frestlla mig
de hndelser du mste ha gtt igenom som ung mor hr i gamla Samoa. Nr
jag gjorde det, blev gravstenarna till monument, inte bara ver de
sm barnen som sov dr, utan ocks ver en mors tro och hngivenhet till
sanningens och livets eviga principer. Dina tre sm barn, syster
Hilton, fortstter, i tysthet och med vltalighet och effektivitet,
att utfra ditt dla missionrsarbete som pbrjades hr fr nstan trettio
r sedan, och de kommer att fortstta med det s lnge det finns milda
hnder som tar hand om deras sista jordiska viloplats.
Krleksfulla hnder slt dda gon sm,
krleksfulla hnder lt ett barn till vila g.
Frmmande hnder prydde enkla gravar sm.
Frmlingar hedrade och srjde barnen s.
Tofa Soifua,
David O McKay
Denna rrande berttelse ger det srjande hjrtat den frid, som vergr
allt frstnd.21
Vr himmelske Fader lever. Jesus Kristus, Herren, r vr Frlsare och
terlsare. Han vgledde profeten Joseph. Han vgleder sin profet i
dag, president Gordon B Hinckley. Jag br mitt personliga vittnesbrd
om denna sanning. Att vi m uthrda vra sorger, bra vra brdor och
bemta vr rdsla som vr Frlsare gjorde r min bn. Jag vet att han
lever. SLUTNOTER
- Job 5:7.
- Job 1:1.
- Job 2:9.
- Job 16:19.
- Job 19:25.
- Jer 8:22.
- Ps 30:6.
- Jos 1:5.
- 1 Kung 17:89.
- 1 Kung 17:1014.
- 1 Kung 17:1516.
- Luk 2:1011.
- Luk 2:52.
- Apg 10:38.
- Matt 26:3639.
- Luk 22:4244.
- Ella Wheeler Wilcox, Gethsemane, Sourcebook of Poetry, sammanst av Al Bryant, 3 band (1968), 2:435.
- Luk 23:34.
- Luk 23:46.
- Matt 28:6.
- Fil 4:7.
- G igenom artikelns punktmarkerade lista p prvningar. Be familjemedlemmarna att lgga till andra prvningar. Ls sedan hgt de tre frsta styckena i artikeln och frga: Hur kan vi klara det? Studera tillsammans en eller flera av president Monsons skriftstllen eller berttelser fr att hitta svar p den hr frgan.
- Be fyra personer att hgt lsa berttarens, Herrens, Elias och nkans rster i Frsta Kungaboken 17:816. Vad sger president Monson att vi kan lra oss av den hr berttelsen? Bertta om en upplevelse dr du knde frid fr att du lydde Gud.
- Ls berttelsen om familjen Hilton och brevet frn ldste David O McKay tillsammans. Be familjemedlemmarna att bertta hur Frlsaren har hjlpt dem att uthrda prvningar och knna frid.