Försök att analysera och förstå mormonernas tro har varierande framgång. Religionen — däribland kulturer, folk, historier, sedvänjor och trosuppfattningar som är en följd av den — är komplex och mångfacetterad. Journalister som rapporterar om religiösa organisationer, i vilka Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ingår, visar ofta hänsynsfullhet och grundlighet i sin behandling av religion och samhälle.
En del journalister tar upp ämnet på ett känsligt och nyanserat sätt och gör noggranna efterforskningar. Andra försöker skapa sammanhang i lära, historia och ceremonier. Många förankrar sina reportage i personlig erfarenhet av möten med trofasta, troende sista dagars heliga och besöker deras möten och interagerar med deras samfund. Sådana journalister och reportrar bidrar ofta med ett värdefullt utifrånperspektiv.
Trots en noggrann och lyhörd rapportering så kan betydelsen av mormonupplevelsen gäcka dem som inte delar tron. Det är delvis följden av att andlig övertygelse — som formar, motiverar och vägleder den troende, mormon eller något annan — i viss grad är outsäglig. Med andra ord räcker det inte med ord för att beskriva den.
Otaliga författare, konstnärer och enskilda tillhörande många trosuppfattningar har bemödat sig om att beskriva den slags tro som går utöver det vanliga. Ta exemplet med Thomas av Aquino, som för ett flertal sekler sedan ägnade tusentals sidor åt att systematisera den katolska tron. Enligt G.K. Chesterons bok "Thomas Aquinas" hade Aquino strax före sin död en upplevelse "som påverkade honom så mycket att han inte skrev eller dikterade något mer. Han berättade för sin vän och sekreterare: "Jag har sett sådant som får mina skrifter att likna halmstrån." Aquino upplevde det outsägliga och fann att ord var ett otillräckligt medium för att kommunicera det.
Till samma slutsats kom aposteln Paulus, som skrev i ett brev till korintierna: ”Men vi har ... den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. … En oandlig människa … kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på andligt sätt" (1 Kor. 2:12, 14). Med andra ord, som vetenskapsmannen Roger Scruton uttryckte det, finns det mycket som "inte kan beskrivas utan bara uppenbaras”.
Det som mormoner och många andra troende kallar "anden" eller det "andliga" kanske en del avfärdar som dolda politiska eller sociala agendor, hjärntvättning eller en produkt av socialt tryck eller känslomässig överansträngning. Andra, även om de inte förkastar sådant som är av andlig natur, kanske ändå är oförmögna att relatera till den andliga övertygelse som levandegör den mormonska identiteten. Aposteln Paulus förklarar att utan ett sådant ömsesidigt språk eller en sådan upplevelse är det svårt att tillfullo veta eller förstå "andan" i den personliga tron.
En journalist kan beskriva de synliga elementen i gudsdyrkan. En vetenskapsman kan tolka nedtecknade detaljer i kyrkans historia, en sociolog kan analysera trender av tillväxt och utveckling. Dessa insikter är värdefulla.
Men ändå fångar de inte det ogripbara i den djupa förvissningen om återförening med nära och kära som mormonerna känner, eller den genklang som de återställda lärdomarna om ett förjordiskt liv, levande profeter och det obegränsade värdet av och potentialen hos enskilda väcker hos de sista dagars heliga. Världsliga redogörelser fångar inte de gripande ansträngningar, den djupa friden i den klara upplysning som mormoner upplever på sin andliga färd.
Brigham Young, en tidig profet i Jesu Kristi kyrka, beklagade sig en gång över detta kommunikativa glapp: “Samtala med [någon som avfärdar det andliga] om änglar, himlar, Gud, odödlighet och evigt liv, och det låter som en ljudande malm, eller en skrällande cymbal i hans öron, det finns ingen musik i det.” Yrkesmässiga observatörer kan bidra positivt till religiös förståelse, men mormonupplevelsens hela symfoni — vilket gäller all religiös erfarenhet — förstås bara genom personlig och djup bekantskap, endast genom andlig upplevelse.