När Jesus gick omkring och undervisade människorna, talade han
ofta om hjärtan som kunde förstå och känna, öron som kunde höra och
ögon som verkligen kunde se.
Vi känner alla någon som inte kan se. Vi känner också många andra
som kan se men som vandrar i mörker vid middagstiden. De senare
kanske aldrig använder den vanliga vita käppen för att försiktigt
ta sig fram till ljudet av det välbekanta ”tapp, tapp, tapp”. De
kanske inte har en trofast blindhund vid sin sida, inte heller en
skylt runt halsen där det står: ”Jag är blind”, men nog är de
blinda. Några har förblindats av vrede, andra av likgiltighet, av
hämnd, av hat, av fördomar, av okunnighet, av att ha försummat
dyrbara tillfällen. Om dessa sade Herren: ”De hör illa med sina
öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller
hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag
får bota dem.”1
Var och en av dessa skulle mycket väl kunna klaga: ”Jesu Kristi
evangelium har återställts, men jag är ändå blind.” En del, som
Filippus vän i forna dagar, utropar: ”Hur skulle jag kunna [hitta
vägen], om inte någon vägleder mig?”2
När jag besökte en stavskonferens för många år sedan lade jag märke
till att en rådgivare i stavspresidentskapet var blind. Han tjänade
utmärkt i sitt ämbete, utförde sina plikter som om han såg. Det var
ett hemskt oväder den kvällen vi träffades på stavskontoret, som
låg på andra våningen i byggnaden. Plötsligt hördes en väldig
åskskräll. Ljuset i byggnaden slocknade nästan genast. Jag sträckte
mig instinktivt efter vår blinde ledare och sade: ”Här, ta min arm
så ska jag hjälpa dig nerför trappan.”
Jag är säker på att han måste ha smålett när han svarade: ”Nej,
broder Monson, ge mig din arm, så ska jag hjälpa dig. Nu är du på
mitt område.” Stormen avtog, ljuset kom tillbaka, men jag ska
aldrig glömma stegen nerför de där trapporna, vägledda av mannen
som var blind, men ändå fylld av ljus.
Världens ljus
För länge sedan, och långt härifrån, kom Jesus gående och fick se
en man som var blind från födseln. Mästarens lärjungar frågade
varför denne man var blind. Hade han syndat, eller hade hans
föräldrar syndat, eftersom han drabbats av blindhet?
”Jesus svarade: ’Det är varken han eller hans föräldrar som har
syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle
uppenbaras på honom.
När jag är i världen, är jag världens ljus.’
När han hade sagt detta, spottade han på marken, gjorde en deg
av saliven och strök den på den blindes ögon och sade till honom:
’Gå och tvätta dig i dammen Siloam’ ... Då gick han dit och
tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.”3
En stor tvist uppstod bland fariseerna angående detta
underverk:
”De kallade för andra gången till sig mannen som hade varit blind
och sade till honom: ’Ge Gud äran! Vi vet att den mannen [Jesus] är
en syndare.’
Han svarade: ’Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag,
att jag som var blind nu ser.’ ”4
Det får en att tänka på fiskaren Simon, han som ni och jag oftast
kallar Petrus, apostlarnas ledare. Denne tvivlande, klentrogne,
impulsive Petrus uppfyllde Mästarens profetia, när han verkligen
förnekade honom tre
gånger. Mitt under alla stötar, hånskratt och slag, och ”i sin
förnedrings vånda, i sin majestätiska tystnad, ’vände Herren sig om
och såg på Petrus’”5. En krönikör beskrev förändringen med följande
ord: ”Det var tillräckligt ... Petrus ’var inte längre rädd för
något, inte ens för att dö’ ... Han sprang ut i natten ... ’för att
möta gryningen’ ... Denne förkrossade ångerfulle man stod framför
sitt eget samvetes domstol, och där dömdes hans gamla liv, hans
gamla skam, hans gamla svaghet, hans gamla jag, till döden genom
att han kände en sådan sorg efter Guds vilja som ledde till att en
ny och ädlare människa föddes.”6
Aposteln Paulus var med om något liknande det som hände Petrus.
Från den dag han omvände sig till den dag han dog, uppmanade Paulus
människorna att ”lägga av den gamla människan” och ”iklä er den nya
människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet
och helighet”7.
Fiskaren Simon hade blivit aposteln Petrus. Förföljaren Saul hade
blivit missionären Paulus.
Kristi ljus
Tidens gång har inte ändrat Återlösarens förmåga att förändra
människors liv. Det han sade till den döde Lasarus, säger han också
till dig och mig: ”Kom ut.”8
President Harold B Lee (1899–1973) sade: ”Varje själ som vandrar
här på jorden, var han än bor, i vilket land han än är född,
oavsett om han är rik eller fattig, begåvades vid födseln med detta
första ljus som kallas Kristi ljus, Sanningens ande, eller Guds
ande — detta intelligensens universella ljus som varje själ
välsignats med. [Mormon] talade om denna Ande när han sade:
’Ty se, Kristi Ande gives åt varje människa, på det hon
må kunna skilja mellan gott och ont. Därför visar jag eder
hur man bör döma, ty allt som inbjuder till att göra gott
och som övertalar till tro på Kristus kommer genom Kristi
kraft och gåva. Därför kunnen I med fullkomlig visshet
veta, att det är från Gud’. (Moroni 7:16)”9
Ni och jag känner sådana som är värdiga Frälsarens välsignelse
enligt denna definition.
En sådan man var Walter Stover från Salt Lake City. Walter, som
föddes i Tyskland, tog emot evangeliebudskapet och kom till
Amerika. Han startade ett eget företag. Han gav frikostigt av sin
tid och sina medel. Efter andra världskriget kallades Walter Stover
att återvända till sitt hemland. Han ledde kyrkan där och
välsignade alla som han träffade och verkade tillsammans med. Med
egna medel byggde han två kapell i Berlin — en vacker stad som
härjats så under kriget. Han planerade ett möte i Dresden för alla
kyrkans medlemmar i landet, och chartrade sedan ett tåg som hämtade
dem från alla delar av landet, så att de skulle kunna träffas, ta
del av sakramentet och bära vittne om Guds godhet mot dem.
Vid Walter Stovers begravning sade hans svärson Thomas C LeDuc
följande om honom: ”Han hade förmågan att se Kristus i alla han
mötte, och han handlade därefter.”
Poeten skrev:
Jag mötte en främling i natten,
vars lykta upphört att ge sken.
Jag stannade och lät honom tända
sitt ljus med mitt.
Ett oväder bröt ut
som skakade jorden.
Och när vinden mojnat
hade min lykta slocknat.
Men främlingen kom tillbaka till mig —
hans lampa lyste klart.
Han höll fram den dyrbara flamman
och tände min.10
Kanske sensmoralen i denna dikt helt enkelt är den att om du vill
kunna ge andra ljus, måste du själv lysa.
Evangeliets ljus När profeten Joseph Smith gick in i en skogsdunge,
som blev helig genom det som inträffade där, beskrev han
händelsen:
”Det var på morgonen en härlig, klar dag, tidigt på våren
adertonhundratjugo. Det var första gången i mitt liv som jag gjort
ett sådant försök, ty trots all min ängslan hade jag ännu aldrig
försökt att bedja med hörbara ord.”11
Efter att ha utstått en plågsam upplevelse av en osynlig makt,
fortsatte Joseph:
”Jag [såg] en ljuspelare mer strålande än solen alldeles
över mitt huvud, och den sänkte sig gradvis,
tills den vilade på mig ...
När ljuset vilade på mig, såg jag två personer,
vilkas glans och härlighet trotsa all
beskrivning, stående över mig i luften. En av
dem talade till mig, nämnande mig vid namn,
och sade, pekande på den andre: ’Denne är
min älskade Son. Hör honom.’”12
Joseph lyssnade. Joseph förstod. Ibland får jag frågan: ”Broder
Monson, om Frälsaren visade sig för dig, vilka frågor skulle du då
ställa till honom?”
Mitt svar är alltid detsamma: ”Jag skulle inte fråga honom något.
Jag skulle bara lyssna!” Sent en kväll på en ö i Stilla havet lade
en liten båt tyst till vid sin kajplats längs den primitiva piren.
Två polynesiska kvinnor hjälpte Meli Mulipola upp ur båten och
ledsagade honom på den upptrampade stigen fram till byvägen.
Kvinnorna förundrades över hur klart stjärnorna blänkte på
natthimlen. Det vänliga månljuset vägledde dem på stigen. Men Meli
Mulipola kunde inte glädja sig åt den vackra naturen — månen,
stjärnorna, himlen — för han var blind. Han hade haft normal syn
tills den ödesdigra dagen då ljuset, mitt under arbetet på en
ananasodling, plötsligt förvandlades till mörker och dagen blev
till ständig natt.
Han hörde senare talas om återställelsen av evangeliet och
lärdomarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han hade
förändrat sitt liv så att det stämde överens med dessa
lärdomar.
Han och hans nära och kära hade rest så här långt, eftersom de hört
att någon som innehade Guds prästadöme besökte öarna. Broder
Mulipola ville få en välsignelse av dem som innehade det heliga
prästadömet. Hans önskan beviljades. Tårar strömmade från hans
blinda ögon och föll ner på hans bruna kinder, för att till sist
hamna på hans kläder.
Han föll ner på sina knän och bad: ”O, Gud, du vet att jag är
blind. Dina tjänare har välsignat mig med att om det är din vilja,
kan jag få synen tillbaka. Vare sig jag i din visdom kommer att se
ljus eller mörker under resten av mitt liv, kommer jag att vara
evigt tacksam för sanningen i ditt evangelium, som jag nu ser och
som ger mig livets ljus.”
Han reste sig upp, tackade för välsignelsen han fått, och försvann
bort i nattmörkret. Han kom i tysthet, han gick i tysthet. Men jag
kommer aldrig att glömma honom. Jag tänkte på Mästarens budskap:
”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i
mörkret utan ha livets ljus.”13
Detta är en tid när vi bygger tempel. Aldrig förr har så många
tempel uppförts och invigts. President Gordon B Hinckley, Guds
profet på denna jord, har en vision om de livsviktiga förordningar
som utförs i Herrens hus. Templen välsignar alla som kommer dit och
som uppoffrar sig för att färdigställa dem. Kristi ljus lyser på
alla — även på dem som lämnat detta liv.
President Joseph F Smith (1838–1918) sade om arbetet för de döda:
”Genom våra ansträngningar för deras skull kommer deras bojor att
falla av dem. Det mörker som omger dem kommer att skingras, så
ljuset kan
lysa på dem. De kommer i andevärlden att få höra talas om arbetet
som har utförts för dem här av deras barn, och de kommer att
glädjas med er då ni utför dessa plikter.”14
Aposteln Paulus betonade: ”Var ett föredöme för de troende.”15 Och
Jakob sade: ”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars
bedrar ni er själva.”16
Jag avslutar med dessa ord från poeten Minnie Louise Haskins, som
skrev:
Jag sade till en man vid porten till det nya året:
”Ge mig ett ljus, så att jag tryggt kan träda ut i det
okända!”
Och han svarade:
”Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand.
Det är för dig bättre än ljus och tryggare än en väg du
känner till.”
Så jag gick och när jag funnit Guds hand, gick jag
glatt ut i natten.
Och Han ledde mig mot bergen och morgonljuset i
öster.17
Må vårt ljus lysa på ett sådant sätt att vi prisar vår himmelske
Fader och hans Son Jesus Kristus, vars namn är det enda namn under
himlen varigenom vi kan bli frälsta.
SLUTNOTER
- Matteus 13:15.
- Apostlagärningarna 8:31.
- Johannes 9:3, 5–7.
- Johannes 9:24–25.
- Frederic W Farrar, The Life of Christ (1874), s 580; se Lukas 22:61.
- The Life of Christ, s 581.
- Se Efesierbrevet 4:22, 24.
- Johannes 11:43.
- Stand Ye in Holy Places (1974), s 115.
- Lon Woodrum, ”Lamps”.
- Joseph Smiths skrifter 2:14.
- Joseph Smiths skrifter 2:16–17.
- Johannes 8:12.
- Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F Smith, s 249.
- 1 Timoteus 4:12.
- Jakobs brev 1:22.
- Från ”The Gate of the Year”, James Dalton Morrison, red, Masterpieces of Religious Verse (1948), s 92.
FÖRSLAG TILL HEMLÄRARE
Efter att ha studerat budskapet under bön kan ni dela med er av det
på ett sätt som uppmuntrar dem ni undervisar att delta.
Här följer några exempel:
- Visa en glödlampa eller ett stearinljus. Be familjemedlemmarna att göra en lista på några olika sätt som vi använder ordet ljus på. (Ta avdelningsrubrikerna i artikeln till hjälp för att göra listan.) Använd en eller två berättelser från artikeln och diskutera vilken stor välsignelse det är att kunna se. Vittna om ljuset som Jesus Kristus har fört in i ditt liv.
- Be familjemedlemmarna lyssna efter hur Walter Stover och Meli Mulipola spred ljus till andra. När du har läst berättelserna kan ni diskutera hur familjemedlemmarna kan sprida evangeliets ljus inom familjen och till andra.
- När du har återgett ett av exemplen eller en berättelse i budskapet kan du be familjemedlemmarna diskutera hur Jesus Kristus ger ljus åt människor. Berätta om när en lärdom om Jesus Kristus gav dig mer ljus.